Den Eldrökta har skrivits efter en del instudering av ämnet. Eller ämnena, snarare. För att bara nämna några: klimat, guldsmide, astronomi, fornborgar, religionshistoria, grottor (!), folk- och bygdenamn, runor, runmagi, de isländska sagorna. Beowulf. Något kunde jag väl innan, och jag har lärt mig mycket mer, men det har alltid och kommer alltid att finnas ännu mer intressanta saker att ta till sig, kanske redan på nästa sida… Fast en god del av vad jag läst är ju förstås inte alls särskilt inspirerande och/eller har inte passat in i min tänkta handling. Ibland har jag tvingats göra ändringar av just det skälet – eller fått söka vidare för att kunna stå fast vid mina idéer. Vilket ofta lett till följdändringar, avdrag eller tillägg – d v s det kan vara en risk med att lära sig för mycket! Men för det mesta är det helt enkelt så förbannat roligt att söka efter nya vinklingar och uppslag att det kan kännas helt omöjligt att sluta, fastän jag redan har massor med bra material som jag aldrig kommer att få plats att berätta om. Tyvärr – eller som tur är! Detta är en underhållningsroman, utan staplade fakta och pekpinnar. Konsten har varit – och är – att sovra och bara ta med vad som är nödvändigt för att stödja berättelsen.

Så, den långa listan som återges nedan är inte bara ett mått på vad som krävts för att få ihop en någorlunda sann historia om järnåldern, utan ännu mer ett mått på hur mycket som måste skalas bort för att göra den spännande och underhållande. Den som läser min bok kommer bara få med sig en försvinnande bråkdel av allt som min källförteckning innehåller. Men förhoppningsvis det allra mest intressanta! För övrigt är listan inte fullständig. Dels eftersom jag började skriva utan att vara så noggrann med att föra bok över källorna. Dels – och framförallt – eftersom jag mestadels får min information från Wikipedia, och dessa källor har jag inte tagit med här alls, det skulle bli en hel bok bara det. Listan lever och kommer säkert fyllas på, min nyfikenhet förbjuder mig att sluta vända sidor…

Jag vill inleda med att redovisa ursprungskällorna. Då menar jag inte några ”mossiga” gamla läroböcker som slunkit med eftersom jag tycker det är kul att veta vad man fick lära sig i den gamla folkskolan; det var ju inte samma saker som på åttiotalet – de ärorika kungarna t. ex. utraderades som bekant (och sen sov vi oss igenom de gråtrista historielektionerna). Nej, jag menar de antika skrifterna och isländska sagorna, samt bl.a. Beowulf. Med denne som pedagog hade historielektionerna varit mer levande kan jag lova. Beowulf, Völuspá, Svipdagsmál m.fl. är de sanna mästerverken och utgör den verkliga måttstocken. Sann inspiration!

Referenser används ju så klart inte i boken, men när jag uppdaterar ordlistan kommer jag ibland att använda de förkortningar som finns i den högra kolumnen. I ordlistan kommer man också att kunna läsa lite mer om dessa källtexter.

Eftersom materialet jag använt är så stort vill jag så göra en ”shortlist” avseende de övriga källor som är extra läsvärda och/eller betydelsefulla i mitt skrivande. Det mesta är moderna forskningsrapporter, som jag tror ger en ganska komplett bild av var vi vet idag,men jag har med en del äldre författare också: dels därför att de ofta gjort väl så skarpa analyser; t ex Viktor Rydberg, akademiledamoten Elias Wessén och Eric Elgqvist, dels därför att många av dem har stått outlånade i Vitterhetens hyllor under de senaste sjuttio åren. Det är sorgligt, och det känns häftigt att återuppväcka gammal kunskap som varit död och bortglömd i flera generationer. Rätt sållat tror jag att min bok faktiskt därmed kan innehålla mer sanning och logik än vad den etablerade vetenskapen vill berätta. Jo, det handlar just om att vilja och våga. Att sticka ut hakan och påstå något, även om det inte kan beläggas strikt naturvetenskapligt, som en del purister tycks anse vara nödvändigt. Det kommer aldrig gå när det gäller historien, och vågar vi inte göra intelligenta gissningar, som Wessén, Rydberg och Elgqvist, så blir historien grå och intetsägande.

Det var den korta listan… och här kommer den långa: