Sökordsregister

titlarbeskrivningreferens i boken           
BK = BeowulfkvädetFornengelsk dikt på över 3000 rader. Troligen från någonstans mellan år 700-800 e Kr. Därmed den tidigaste bevarade skriftkällan till mycket av forntidens Norden. Den muntliga traditionen levde bevisligen mycket länge, vilket ökar kvädets källvärde. Forskning visar att när det gäller ifall händelser verkligen utspelats, utfallet och vilka som deltagit, så är sagotraditionen som källa oftast trovärdig, däremot är angivna tidpunkter ofta fel. Sammanblandning av likartade personnamn är också ett vanligt misstag.Diktens läsare förutsätts känna till de händelser och personer som beskrivs, vilket understryker att den muntliga traditionen levde. Övernaturliga delar är kenningar, avsedda att underhålla och som stöd för minnet (för dagens pedagoger något att tänka på!). De förtar därför inte källvärdet i sig men gör kvädet delvis svårtolkat.
HE = HervararsaganSaga bevarad i flera något olika versioner, om svärdet Tyrfing. Här omnämns också strider som tolkats som reminiscenser av ett stort slag mellan hunner och goter. I en av versionerna följer Tyrfing med sveahärskarna ända in i medeltiden.
JO = JordanesSamtida med Adils är JO en viktig tidig skriftkälla om järnålderns Sverige, genom sitt verk om goterna. Svearna nämns två gånger, som resligast av alla skandinaver, möjligen undantaget herulerna. Danerna, som här nämns för första gången sägs härstamma från svearna. Svearna är kända för sina hästar och de fina skinn, som de handlar med romarna. Västgötarna nämns som modiga och stridslystna. En lista på andra folk ges också. Samtida Rådulf, herulen, nämns som styrande över en eller flera stammar i Bohuslän och södra Norge.Flera a de folk JO listar är småbygder, som Tjust och Fjäre. Det faktum att inga andra folk från Svealand än svear nämns, tolkas som att dessa är underordnade svearna. Rådulfs styre av Rani (och ev flera folk) på västkusten / Norge stöder tolkningen av att Alvhem, som annars inte nämns i uppräkningen är herulernas hemort.
NB = Hversu Noregr Byggdist'Hur Norge byggdes', bevarad i isländska Flatöboken från sent 1300-tal. Ättetal för norska och svenska kungar.
PD = Paul DeakonenLevde i frankerriket på 500-talet, upptecknare av langobardernas historia, där bl a även herulerna behandlades. Noterade även fimbulvintern 536-537 och nämner Hygelacs fall i Frisland.
SG = Saxo GrammaticusDansk historieskrivare, 1150-1220 e Kr. Skrev Gesta Danorum, "Danernas storverk", där särskilt i sagotiden alla danska kungar förhärligas och deras motståndare svartmålas. Ännu en svårighet med att tolka SG är att han ibland använde sin egen fantasi för att få ihop kungalängderna, som var prioritet ett. SG kan och bör ibland tolkas motsatsvis, eller i vart fall mycket försiktigt, särskilt när logiken talar för detta. Adils som ställdes mot hans hjälte Rolf Krake är kanske bästa exemplet på det.
SN = Snorre SturlassonIsländsk historieskrivare, 1179-1241 e Kr. Skrev Yngre Eddan och Heimskringla, där bl a YS ingår. S. värdesätts för att ha varit både kunnig och källkritisk, men som politiker hade även han en egen agenda med mycket av det han skrev. Vad gäller svenska förhållanden hade SN oftast en objektiv och saklig position, han besökte också Sverige och kände väl till det mesta han skrev om.Upptecknade och tolkade flera äldre sagor, varav flera inte finns kvar. Felöversättningar kan ibland misstänkas och norska kungar glorifieras, om än inte alls lika mycket som SG:s daner.
Tacitus = TAT. var romersk konsul och genom boken Germania, 98 e Kr. den första säkra källan där svearna (svioner) nämns, 400 år före daner och götar.
Tolkien = TOT. har skapat Midgård, den fantasivärld där alver, dvärgar och andra mytiska varelser håller till och som i mycket bygger på fornnordisk mytologi. T. står nära de naturförhärligande romantiska filosoferna; utveckling och kunskap är ofta av ondo. T. var också historiker och har bl a tolkat det diktfragment som rör Finnsborg i Frisland. T. ger en länk till en mytisk sagotid, genom att hans värld antas ha föregått den tid Alva lever i, antingen det är sant eller en del av den tidens myter. T.s skepsis till utveckling/kunskap har dock vänts till alvernas insikt om att detta var mörkrets inplanterade illvilja.
AdilsYnglingakung, Ottars son, Östens far. Nämns i minst nio sagor, inkl. Beowulf. Han hämtar sin maka Yrsa från Saxland och är skicklig med hästar. Åle är hans fiende.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
AgneYnglingakung, Dags son, Alrek och Eriks far. ägde Visburs halsring, som Skialf, kung Frostes dotter/Loges (eldens) syster, som han fört hem från Finland, hängde honom i. Loge skrivs även Loke och är dubbeltydigt.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
Alexandrias museionVärldens största bibiliotek under antiken med upp till 700 000 bokrullar. Grundlades 280 f Kr, brann ca 200 år senare, men bl a museion fanns kvar 400-talet e Kr.
AlfKung i riket Alvhem enligt bl a NB. På flera ställen i genealogin, son till Raum och Ulf, i olika sagor och/eller led far till Alfgeir, Röde Svan, Eystein, Ing(imund), Alfhild.Den förvirrande genealogin och namnupprepningen beror ev. på att alverna var långlivade…
AlfgeirI bl a NB son till kung Alf eller Alf den gamle och far till Gandalf, eller Gandalf den gamle. Även bror till Alfhild.Alfs och Alfruns äldste son, far till Dag och Delling, gift med Sol. Kallas Tveblinde, senare Oden.
AlfhildI sagorna dotter till alvernas kung Alf (i så fall moster till Gandalf) eller - enligt NB - dotter till kung Gandalf den Gamle. I en saga gift med Sigurd Ring (jfr Signy).Alfhild och Signy är två namn på samma person. Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
AlfrunDrottning i Alvhem enligt en saga, gift med Åle, mor till Signy. Den onda Grimhild mördar A. och ser till att bli kungen gifter om sig med henne.A. är drottning i Alvhem, gift med Alf och mor till Alfgeir, Röde Svan och Eystein.
Alirklätten borgFornborg sydväst om Alvhem, på Aleklätten vid Göta älvs västra strand, norr om Kungälv. Alir betyder tempel.BÅ: Borg SV om Alvhems kungsgård, ingående i vårdkaselinjen. JÅ: borgen tas i bruk igen.
alnca 60 cm.
alvblotVästsvensk sedvänja, kan ha varit samma som höstblot eller ingått däri, nämns även som föregångare till julen. Utfördes bakom stängda dörrar.
alver1. Ur TO: vackra, högväxta, ljushylta, gråögda, med svart hår (utom vanyar som var blonda). Åldrades långsamt, blev aldrig gamla, dog bara genom våld eller sorg. 2. Motsvaras i stort sett av ljusalverna i nordisk mytologi, som levde i Alvhem (Alfheim). A. skulle vara besläktade med vanerna, d v s gudarna. 3. Folk som levde vid Göta älv. Även dessa A. påstods vara vackra och långlivade. Deras härskare har nästan alla namnet Alf, eller med varianter, främst Gandalf. Kung Åle är ett undantag.A. anser sig själva vara ett eget släkte skilt från människorna. De är långlivade, vackra och högresta. Tycks äga krafter / teknologi som gör dem överlägsna sina grannfolk. De påstås ha oprovocerat anfallit götarna och sedan flytt norrut. Deras godhet ifrågasätts även av Sörle, vars mormor Grimhild var alv.
Alvhem1. I nordisk mytologi är A. den plats där ljusalverna lever. 2. I minst åtta sagor omtalas även A. som ett verkligt rike i södra Bohuslän, som tidvis även omfattade norra Bohus, delar av Dalsland och Vingulmark i Norge. Ortnamn indikerar ett tidigt kultförbund med motsvarande geografisk utbredning. På och runt platsen Lilla Alvhem vid Göta Älv finns många arkeologiska fynd som stöder att det kan ha legat en kungsgård här, bl a flera fornborgar. Även borgarna skiljer sig starkt från det inre Västergötland, och påminner istället mer om Bohusläns och svearnas. Se Örnnäs.BÅ: A. är en kungsgård vid Göta älv och ett rike som omfattar Fjäre i söder och Ran i norr (hela Bohuslän, delar av Västergötland och Halland). JÅ: de fåtaliga alverna bor i Gladsheim, nära Göta älvs mynning i Vänern. Men de återvändande krigarföljet herulerna som byggt borgarna i Bohuslän och götaälvsområdet visar sig också vara alver.
ambettofri kvinna (träl, slav).
AndvarinautKan göra guld, förste ägare är dvärgen Andvari, som förser den med förbannelse över alla senare besittare. Sigurd Fafnersbane gav den till Gudrun, senare Atles maka.Sörle påstår att hans mor Gudrun givit A. till Atle. Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
AngantyrTyrs ättling, jfr även 'Hangatyr' ett av Odins namn, troligen ärvt från Tyr. 1) Beowulfkvädets namn på Egil (Ongentheow), 2) Ägar svärdet Tyrfing (Tyrving) som han besegrar sin halvbror, hunnerkungen Hlod (Lod) med.Egil kallades av frankerna för A., tog sig namnet Egil först vid återkomsten till Sveariket, eftersom det var Auns sons namn.
Angertuvan borgFornborg norr om Alvhem, mellan Lödöse och Skepplanda, intill skogen Risveden. Rapungeberget ligger ca 1,5 km norrut.BÅ: Borg NO om Alvhems kungasal, ingående i vårdkaselinjen. JÅ: borgen tas i bruk igen.
ArbugaOmfattar ytmässigt större delen av Snevingebygden; den s k röda jorden med järnfyndigheter, samt Arboga med förbindelsen till Hjälmaren. BÅ: antas ha brutits ut ur Snevinge år 293 e H, för att bli en egen bygd med egen rådman.
Aš-SùrA. var namn på den främste guden i assyriernas (Irak) huvudstad Assur. Gudens namn förkortades även till Aš., jfr asar.Assyriernas kultur som levde från 2600 f Kr, var mycket militaristisk. Staden brändes 612 f Kr, men återuppbyggdes och även guden A. återupprättades.A. är mörkrets herre; representerar kaosets, svekets och rädslans nedbrytande krafter. Se Nineve, Tyr, Nerthus, Ing.
asar, aesir (ašar?)De (manliga) himmelsgudar som levde i Asgård. Namnlikhet med guden Aš-Sùr, oftast förkortad till bara Aš. Etymologiskt anses A. stamma från hettitiska 'hashush', härskare och/eller 'hass', att skapa, att föda. Hettiterriket gränsade till Assyrien, där Aš dyrkades. A. kan också vara kopplade till indo-iranska 'Asuras'. Båda tolkningarna stämmer väl med Snorres uppfattning att A. vandrade in österifrån. Det är också möjligt att asarna härstammar från Wusun, ett folk som levde i centralasien, vars namn också kan ha samma ursprung. Se Oden, Tor, Ull, vaner.BÅ: A. är ett folk som kommer österifrån, "östringar", som begraver sina döda i urnor med gudabilder. De tror på ett gott liv efter döden för krigaren.
AtleNordiskt sagonamn för Atilla, hunnernas kung. Död av näsblod, i nordisk tradition innebränd av sin fru Gudrun. A. är en mycket betydelsefull person i denna tradition, bl a i Völsungasagan. Hans samröre med nordiska diktade eller verkliga personer brukar förklaras med att tyska traditioner förts vidare norrut, men skulle också kunna vara stöd för de teorier som säger att även delar av Norden stod under hans inflytande.Atle är svearnas namn på hunnernas víse på Hunnhammar. Han omväljs som Audhun fyra gånger. Make till gram Sörles mor Gudrun, innan hon gifter om sig med Jönåke. Får Andvarinaut av henne.
AttundalandEtt av folklanden i Uppland, betyder 'åtta-hund-land'. Antalet hund stämmer inte, vilket antyder att ett fjärde folkland kan ha delats och Färentuna-Bro förts hit, men ett senare särskiljande av Rodens skeppslag gör A. extra svårt att rekonstruera. Området överensstämmer med ett mycket gammalt kultförbund, före hund-indelningen, vars ursprungliga namn ej är känt. Motsvarar ung. Stockholms län, norr om Slussen, inkl. Knivsta och Värmdö, men exkl. Ekerö och Adelsö. Den i särklass fornminnestätaste bygden i Sverige.Egil införde folkland och hundindelning efter frankiskt mönster, men folklanden var identiska med de gamla kultförbunden. A. hette Sjöland och motsvarar de bygder som under BÅ kallades Sjöland och uppländerna. Här växte befolkningen snabbt, i takt med att marken steg upp ur havet.
AudbeAud = lycka, rikedom, men också härlett från Aun, On, One = en, den ende (och den siste, jfr A och O), och Auðr, som var nattens son.Det Nordliga rikets förste kung, den som fann Kunskapens källa och förde numenoranerna till Håga. Se Audhumble.
AudhumbleAudhumbla var enligt mytologin den urko som i tidens början gav jätten Ymer, Odens far, sin näring.Endast i alvernas minne lever det rätta namnet, A., på Hågas förste kung,, där han minns som Audbe.
Audhun IAud = lycka, rikedom, Audhun = Aun den gamle, ev: rik vänskap med/genom hunner?Auns víse. Av hunniskt ursprung. Höll ämbetet en storblotsperiod.
Audhun IIse Audhun I.se Audhun I. Uppförde borgen och kungsgården Hunnhammar.
Audhun IXse Audhun I.se Audhun I. Den siste av Auns vísen, då den 19-åriga blotcykeln infördes. Dog oväntat.
Audhun VIse Audhun I.se Audhun I. Víse när Atle/Attila, dog. Skapade den 3-ringade halskragen.
Audhun VIIIse Audhun I.se Audhun I. Skapade den 7-ringade halskragen åt sig. Gav den 3-ringade till karlarna.
AunDen gamle, ynglingakung, Jorunds son och Egils far, levde i 200 år genom att offra nio söner. Härlett från Aun, Ane, On, One = en, den ende (och den siste, jfr A och O).A:s långa regeringstid är i själva verket fleras, bl a nio ståthållares; Audhun I-IX
BadlungeÄldre namn på Badelunda, som var ett eget s k kultförbund. Den östligaste delen av Västmanland inkl Västerås. Också den tidigast och tätast befolkade.
BeorB. betyder Björn.Goden i Håga är närättad med drotten och ärver sitt ämbete.
BeowulfB. betyder Björn. Hjälten som besegrade tre monster: Grendel, Grendels mor och en drake. Tjänade under Hroar och Härdred, innan han själv blev kung över götarna. På morssidan kusin med Härdred, på farssidan från svearna, ur Wägmunds ätt, som var skilfing, vilket även ynglingakungarna kallades.Att B. hamnat i Götariket trots sitt ursprung som skilfing, är kanske en följd av inbördes stridigheter mellan de olika ättelinjerna; Hógnes, Inges, Eriks och Jörunds. Ämnet är tabubelagt på Örnnäs.
blotHelig högtid förknippad med offer och helgande av hedniska gudar. Fyra stycken: midvinter-, vår-, midsommar- och höstblot. Jfr alvblot, sonarblot.
blotcykelKan ha funnits två: en 19 årig, en 8 årig. Båda cyklerna stämmer mot en lunisolar kalender, d vs riksbloterna skedde när solår och måncykel sammanföll. 8 solår = 99 månvarv + 1,5 dygn, 19 solår = 235 månvarv, med en exakthet som först efter drygt 200 år misstämmer 1 dag!BÅ: cykeln är 8 år under 152 år, sedan 19 år under lika många år. JÅ: en 8-årig cykel byts till 19-årig under Audhun IX. Se även Beor, Vifillfare, Vivil.
BoglösaB. är mälardalens främsta hällristningslokal, troligen en mycket helig plats under BÅ. (Namnet på platsen är dock betydligt yngre).Såväl Tyr, himmelsskådaren, som härnadsfärder har avbildats på hällarna i B.
BorgFornborg vid sjön Sillens norra ände, Söder om Gnesta.Gram Sörles borg vid vadet där vattenvägarna delas mot norr (Mälaren) och västerut.
BorgabergetFornborg med kraftiga vallar väster om Askersund, inne i Tiveden.Kung Åles jarl i Nerikes borg. Södra delen i "låset mot Tiveden".
borgar (fornborgar)Fornborgar är ett vitt begrepp, som omfattar hägn, men också befästa boplatser. Den typiska B. utnyttjar terrängen som utsiktspunkt och skydd, med stenvallar där så behövs. En del som Nåsten, var mycket stora och hade egen vattentäkt. Ofta placerade i mycket strategiska lägen. B. är ytterst ojämt distribuerade i tid och rum. De flesta uppförs under folkvandringstid, sent 400-tal, medan hägnen oftast är från BÅ. Överlägset tätast förekommande i mälardalen, följt av Bohuslän, Östergötland, Öland och Gotland. Västergötland exkl. Götaälvsområdet och Vad/Kåkind saknar nästan B., liksom hela Danmark. Skåne har bara en. Från att alla B. ansågs ha militärt syfte, svängde debatten och de blev rituella platser. Nyansering har svängt pendeln igen och B. framstår nu som viktiga maktinstrument, utsiktspunkter, vårdkasepunkter och skydd vid flykt. Rituella funktioner och tillverkning kan ha existerat, parallellt och ev dominerat (särskilt hägnen).BÅ: några B. som Nåsten, är instrument för att berätta om makt (för undersåtar såväl som främlingar), men även flyktborgar och utsiktspunker. Utesluter inte rituella funktioner. JÅ: extremt borgtäta områden, som Tör och upplandskusten förklaras av konkurrens mellan tegnar, rinkar, karlar och kungamakten, men också militär betydelse. Några, som Runhusa, är överhetens befästa boplatser. Används även som platser för viss tillverkning, Åle har bra kontroll att gengärd utgår, här finns ju redan hans vakter.
BorgbergetFornborg norr om Askersund och sjön Anten, i Snavlunda i Närke.Kung Åles borg. Norra delen i "låset mot Tiveden".
Borgen vid TjurlångenFornborg SV om Arboga vid sjön Tjurlången. Kallad Halvarsborgen. Borgen troligen folkvandringstida, farleden dock mycket äldre.Utsiktspunkt. Mycket strategiskt läge vid farleden mellan Hjälmaren och Arbogaån.
brageskålDen förnämsta skålen.
brakteat -erMyntliknande nordisk guldamulett med motiv endast på en sida. Ca 1200 funna, de flesta i Sydskandinavien. Fem huvudgrupper av motiv (A-E). Se pektoralis.
BroB. ingick som en del kultförbundet och storbygden med sannolikt namn Färinge, senare ett eget härad.Hamnar efter Åles reform i Attundaland från att ha tillhört Färinge folkland.
bronsLegering, ca 88% koppar, 12% tenn. Zink ersatte ibland helt eller delvis tenn (mässing), även bly kunde förkomma. B. importerades, såvitt man vet långväga ifrån,troligen i form av tennhaltig kopparmalm, trots god men troligen okänd inhemsk tillgång på koppar. B. användes långt in i JÅ, det motstod rost bättre och var faktiskt starkare än vanligt järn. Mässingsvarianterna var lättare att bearbeta, men mindre hållfasta / rostbeständiga. Vapen i B. var inte rituella utan användes i högsta grad. Se handelsvägar.Förmedlas via Idisis genom Hågas gamla kontakter med ingveonerna där. Drott Aslek har dock hittat en annan källa: östringarna. (ursprunget kan vara detsamma i båda fallen.)
bryteFörvaltare av gård som ägaren själv ej bodde på, från början ofri, men fr o m 1100-talet fri.
bärnstenB. hette på fornnordiska 'rav', vilket det fortfarande heter i Danmark och Norge. Gjorde framförallt Sydskandinavien rikt eftersom B. betingade 200 gånger högre pris än koppar. B. från S Östersjökusten finns i BÅ-gravar i Grekland. Tillgången på B. i det fåtaligt befolkade Baltikum kan ha varit ett viktigt skäl för mälardalsborna att färdas dit.BÅ: Sjöland och Tör dominerar kusterna och har funnit B. vid mynningarna till de stora floderna i öster. JÅ: Adils passerar Ravlunda där sveakungen genom rinken Ravn har säkrat handelsleden. Jfr korp.
centenarisFrankisk titel på de män som ledde kungens 'hundreds', motsvarigheten till mälardalens hund. Titeln var urpsrungligen inte ärftlig, utan kungens godkännande. Redan enligt Tacitus var centeni en germansk indelning för stridande enhet.
DagBÅ: 1. Bland alverna sonson till Sol, son till Delling. 2. Ynglingakonung, den vise, Dygves son och Agnes far. Förstod fåglars tal, dog av slumpträff från träl i Hreidgotaland (tolkats som Estland eller Gotland).Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
DagkorpenEn krigare i Frisland troligen av frankiskt ursprung (huger) som dräptes av Beowulf med bara händerna.D. styr över Finns borg när Beowulf kommer dit.
DalMotsvarar landskapet Dalarna. Storbygd som kan ha varit ett eget s k kultförbund, med gemensamma kultplatser, trots gles befolkning.BÅ: antas ha fått en egen plats i rådet år 191 e H (617 f.Kr.).
Dan (den högmodige)Mytisk kung i sagorna, som for från Uppsala och tog sig riket Videslätt på Själland. Skulle enligt Snorre ha en syster vid namn Drott som blev Domars maka. Tidsmässigt stämmer dett med 200-talet, då kvinnograven i Badelunda anlades, liksom flera mycket lika kvinnogravar på SV Själland och möjligen även med vissa offerfynd på Jylland.Ur en västermanländsk ätt som under en tid konkurrerar med ynglingarnaom makten i Sveariket. Ätten har blivit rik bl a genom goda kontakter på Gotland. Står inglingarna och skilfingarna nära.
danerD. nämndes först av JO på 500-talet, och angavs stamma ur svearna. Jutarna,knutna till Jylland, assimileras av D. kring 800/900-tal. Det mesta tyder på att Danmark inte enades förrän då, bl a frånvaron av missionsförsök före år 710 och få omnämnanden av daner (eller jutar) , bl a i de frankiska annalerna. Se Dan.D. styr över Videslätt (BÅ: Harad) och kämpar med jutar och heruler om herraväldet även över Jutland.
DellingI NB:s uppräkning av Alvhems kungar son till Sol och far till Dag. Påstås trots detta vara en dvärg. I en saga nämns D. som vakt, i sin närhet har han även 'den illsluge alven Loke'. Den bland asarna vistandes jätten Loke kallas alltså här för alv.Son till Alfgeir och Sol. Dödad av Drott Aslek, efter att ha blivit förrådd av någon i Alvhem. Loke kan ses som en kenning för denne förrädare.
Domar
domarringD. förekommer som gravstenar (finns även enskilda bautastenar). De markerar även kenotafer.
Draget borgUpplands äldsta fornborg, kanske från yngre stenåldern, vid Lilla Ullfjärden, Håbo. Sten- och jordvall/vallgrav. Flera ingångar, härd och rösen. Bosättningar intill.Strategiskt läge söder om Håga. I folkvandringstid ersatt av borgen på Arnö.
DraupnirOdins ring skapad av dvärgarna Brokrr och Sindri (Eitri), 'dröp åtta nya ringar var nionde natt'. Erbjöds av Frej som brudgåva till Gerd.Tveblindes ring funnen i mörkret. Mörknar vid lögn. Förbundet med svearnas öde.
drottHärskare; så kallades de tidiga ynglingakungarna, ordet är sannolikt äldre än ordet konung.Efter slaget om Håga försvagas Håga, ättens ledare kallas fr.o.m. nu för drottnar istället för kungar.
Durin1. Namn i HE på dvärg som tillsammans med Dvalin smidde Tyrfing. 2. Ur TO: D. 'Dödlöse' är dvärgarnas stamfader.D. är den siste dvärgen i Gamla bergen. Efter oroande nyheter om ondskans återkomst ger han sig av för att varna sina fränder.
dvärgarUr TO: ett folk som valan Aulë skapade själv. Illúvatar valde dock att förlåta Aulë och låta dem få liv. TO har hämtat inspiration och dvärgnamn från nordisk mytologi, där D. var av människostorlek. Hantverksskickligheten är också lånad härifrån. D:s historia har även lånat drag av de förföljda judarnas, liksom de krigiska hebréernas.Fysiskt påminner D. om neandertal- eller denisova-människor. De har sitt ursprung i öst, i Gamla bergen, som väl är detsamma som Uralbergen - stammarnas namn påminner om de uraliska språkgruppernas.
EdsskogarnaSkogarna norr om Vänern, i Värmland, kallades så. Dessa var mycket stora och glest befolkade, långt in i tiden.
EeghteowBeowulfs far. Ådrog sig en blodsskuld som danernas kung Hroar betalade åt honom och kom därför i danernas tjänst. Är en Wägmunding, och stammar därmed från samma ätt som Skialf, ynglingarnas stamfar. Bror med Vésteinn, Vigleifs far.
EgilYnglingakung, Auns son, Ottars far. Nämns i minst sex sagor, inkl. Beowulf, där vid namn Angantyr. Återtog sin drottning som bortfördes av götakungen Heathcyn. Dödade Heathcyn och sårade Wulf, men blev själv dödad av Eofor, kung Hygelacs kämpe. Utstod åtta uppror från trälen Tunne (ev felöversatt, kan vara Tand), fick enligt sena källor (Snorre) hjälp av kung Frode att besegra honom och betalade för detta tribut. Kallas i även Vendelkråka i ett par sagor. Enligt Snorre dödas Egil av en tjur, men detta kan vara en felaktig översättning av vildsvin, i sin tur en kenning för Eofor.I sold hos frankernas Clovis, fosterbror med hedobardkungen Froda, under namnet Angantyr. Angriper Inglingarna i Vendel vid sin återkomst. Får hjälp av Froda, hedobarden att stävja tyrfingarnas uppror, främst genom tegnernas styre Tand. Inför hundare och ledung efter Clovis modell. Skapar den 5-ringade kragen.
Ekerö borgFornborg på Ekerön, norr om Helgö.Ingår i vårdkasekedja mellan Helgö och Vårdberget på Färingön.
Estbröte borgFornborg söder om Ekerö och öster om Helgö.Ingår i vårdkasekedja mellan Helgö, Hunnhammar och Lunda borg på Lovön.
EoforUr BK: Hygelacs krigare som dödade Egil och därmed hämnades Heathcyns död. Belönades genom gifte med kungens dotter. Namnet betyder också vildsvin. SN, som anger att en tjur dödade Egil, har troligen missuppfattat och felöversatt ordet 'farra' till oxe, pga en något annan östnordisk stavning.
EysteinE. är enligt två sagor son till Alf den gamle i Alvhem och bror med Ing (Ingimund).
FinnFrisisk borgherre som dödas av juten Hengest, som hämnd för, Hnaefs död, den dan som han tagit tjänst hos. Dråpet sker trots avlagt löfte om borgfred. Hnaefs far/anfader heter Hoc. Se Hake.Antas av Hygelac vara förrädaren bakom broderns död. Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
Finns ArvNämns i sagorna som ogenomträngliga bröstplåtar och Adils krigsbyte. Trolig anknytning till Finn, som enligt ett tidigt diktfragment skulle ha styrt Finns borg i Frisland.Chlothars gåva till Adils, som var hans brors krigsbyte från Hygelac när han besegrades i Frisland.
FjädrundalandFolkland i Uppland, vars namn betyder 'fyra-hund-land'. Namnet måste ha tillkommit efter ledungsreformen, då hund/hundare blev ett begrepp, tidigare namn ej känt. Överensstämmer väl med den storbygd och kultförbund som existerade här redan under BÅ.Folklandets urgamla namn Åsen ändras efter efter kung Egils ledungsreform. Åle för Trögds yttersta treding hit.
fjärdingsväg2,672 km
folkkungStatschef. Härskare över ett större landområde, med en hird och ev flera småkungar under sig. Jfr latinets Rex.
folklandF. benämndes de i Uppland efter ledungsreformen skapade enheter, enligt frankiskt mönster, se pagi. De bestod av hund(aren). Enligt namnens betydelse var det ursprungliga antalet hund 10 i Tiundaland, 8 i Attundaland och 4 i Fjädrundaland.F. styrs av kungens jarlar, utom i Södermanland där gramen är jarlarnas överordnade. Ledung,F. och hund är bara införda i Svitjods kärnområde, Sveariket.
fostreMan som fötts ofri på gården. Hade högre status och kunde bara säljas under vittnes närvaro. Kunde även ingå i ledungen.
frankerF., ledda av merovingerna, kom att bli den stormakt som efter Västroms tillbakagång och Theoderik den stores fall, dominerade västeuropa på 500-talet och framåt, politiskt såväl som kulturellt.
FrejFruktbarhetsgud av vanernas släkte, men även krigsgud. Ing är en ev föregångare, Frö ett annat namn. F. är härskare i Alvhem. Enligt sagorna svearnas anfader.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
Froda1. Hedobardernas kung, far till Ingeld. Dödad av danerna. 2. Danernas kung, som påstods ha hjälpt Egil stävja åtta uppror ledda av Tunne.Froda var hedobard och Egils fosterbror. Stöttade honom vid konflikten med tyrfingarna.
Fruberget borgStor fornborg mitt på Mörkö.Ledungsborg med stora reserver av ledungsmän samlade.
Full (Fyrisån)Fyrisåns äldre namn F. har sin grund i att ån notoriskt översvämmade slätterna omkring den. Namnet finns kvar i orten Fullerö en bit norr om Uppsala (se järn).Här lägger Vivil, Åles gode, ut ett villospår avsett att få det att se ut som om dvärgen Nirev flytt med boken och drunknat i strömmarna.
futharken, äldreEtt runalfabete med 24 tecken indelade i tre ätter om vardera åtta tecken. Användes till runt 800 e Kr. Runor ansågs vara en länk mellan människor och gudar och mycket magiska.Alverna använder runor redan på BÅ. Men bara på förgängliga material som trä.
Fyrsten borgFornborg på Klumpudden i Båven. En av sex borgar vid sjön.Gram Sörles borg.
FäringeMöjligt namn på en av fyra ursprungliga kultförbund i Uppland. Antyder möjligheten att det funnits ett fjärde folkland vid sidan av Tiunda-, Attunda- och Fjädrundaland. Bestod av Färingöarna, Bro, Håbo och yttersta tredingen i Trögd hund.BÅ: F. splittras efter rådet år 293 e H; Håbo och Trögd bryts ut. JÅ: återigen splittras F., nu av Åle. Folklandet finns därefter inte mer.
Färingöarna, FäringönF. från ordet 'farled'. Motsvarar ungefär kommunerna Ekerö, exkl. Ekerön, och Upplands-Bro (Färentuna tinglag och Bro härad).JÅ: hund (tillsammans med Bro) som drabbas extra hårt av Åle, pga Färinge-jarlens upprorsförsök.
GambanteinnGuden Frejs svärd och fruktbarhetssymbol. Skapas i underjorden.Ing besitter svärdet, som mörkret betvingat Tyr med. Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
Gamla BergenDvärgarnas ursprungliga hem. Troligen Uralbergen.
Gandalf1. Ättetal för Alvhems kungar ges i NB och flera andra fornnordiska sagor, de avser JÅ eller senare, men sagorna är otillförlitliga vad gäller tid (jfr BK) och G. nämns som kung i flera släktled. 2. Ur TO: G. tillhör trollkarlarnas skrå.G. är Dellings bror och har ett huvudansvar för alvernas stora projekt.
ganderHelig stav, jfr Gandalf. Se även v?lr.
Gautland, gauter, Götariket, götarNämns först ca 500 av JO, som 'gauthigoth', i BK som 'geats'. Wiglaf (Vigleif) antyds där vara G:s siste kung. Västgötarna verkar fha varit ett inlandsfolk, landskapets kultförbund var avskurna från havet av kultförbundet Alvhem och senare av norska och danska intressen. Kulturen skiljer sig starkt från Bohusläns och Alvhems hällristande, skeppssättnings- och borgbyggande folk, vars borgar och ortnamn, liksom Vads/Kåkinds i norr, lånar många drag från svearna.BÅ: G. är ett inlandsfolk vars tre kultförbund just enats. De är avskurna av Alvhem från havet, vilket förorsakar rivalitet. JÅ: G. har under folkvandringstiden dominerats av hunnerna, som nu lämnat dem splittrade. Utan stark kungamakt är man prisgivna åt krigarföljenas återvändare, herulerna i Alvhem och svearna / tyrvingarna i norr.
GautrOdins tillnamn i egenskap av götarnas anfader. Få ortnamnlämningar; Götene och Götala kan syfta på guden, men också på folket, dvs att dessa platser var de som götarna använde för gudsdyrkan. Behov av sådana kan tänkas ha uppstått när svearna erövrade riket, eftersom dessa delvis troligen tillbad andra gudar.
gengärdSkatt i natura; skinn, säd, boskap etc. Naturabeskattningen ingick även som en del i krigsledungen i form av skeppsvisten. Denna kom senare att dominera skatteuttaget via ledungen.
GestriketMotsvarar landskapet Gästrikland, som tidigare hörde till Uppland och ännu tidigare var en del av folklandet Tiundaland. Litet befolkningsunderlag under BÅ.BÅ: antas ha brutits ut ur Tierp år 293 e H, för att bli en egen bygd med egen rådman. JÅ: Gästriket
GirestaborgenFornborg mellan Örsundsbro och Stora Tuna. Annat möjligt namn Stensborg. Belägen vid den forntida vattenvägen västerut från Håga.Ligger i Lögen och lyder därmed under Iving.
GismarkTroligt namn på den bygd som senare kom att uppgå i Trögd och bilda hundarets två inre tredingar.
GladsheimOdins borg, omsluter Valhall, Den förnämsta byggnaden i Asgård, asarnas hemvist. Se Halberg.Den plats alverna dragit sig undan till, platåberget vid Vänerns sydspets, Halberg,dagens Halleberg.
godeReligiös titel, andlig ledare. Det sakrala ansvaret innefattade även praktiska saker. G. kan ha varit ansvarig för smide, tideräkning och helande.Högsta ansvaret för tideräkning, kontakten med gudarna, smide och helande. BÅ: G. står nära den styrande ätten.
goterEnligt JO och PD och flera andra källor utvandrade G. från Skandinavien. Efter att länge ha ifrågasatt detta är forskarna idag närmast eniga om att det är en del av en sannolikt mer komplex sanning. G. som namn har ett gemensamt ursprung med gutar, gauter och ev. jutar, och språket har nära anknytning, främst till östsvenska dialekter. Kulturella likheter finns också. Guldhantverk som Havorringen från Gotland och guldhalskragarna har sina största likheter med fynd i SO Europa (torqueringarna i Kiev och Svarta havet, Pietroassaringen i Rumänien). Greutinger och tervinger eller tyrvingar var urprungliga namn på de krigarföljen som senare kallades östgoter (ostrogoter) och västgoter (vesi, visigoter).De från Norden utvandrade krigarföljena fick ofta namn av dem de stötte på, och/eller för något som kännetecknade dem (jfr langobarder, vandaler, heruler). Tyrvingarna är ett resultat av både och. Som hemvändare är det kopplingen till guden Tyr som förenar dem, oavsett ursprunglig tillhörighet. Många är götar som varit frivilliga eller slavar i hunnernas armé eller sålda av dem till Rom. Men andra är svear, östgötar, gutar och ölänningar.
gramStyresman; möjligen av konungslig rang, i så fall småkung snarare än folkkung. Se även Gram.Sjölands herre jämställs med drotten efter slaget om Håga även genom en - nästan - likvärdig titel.
GramSvärd smitt av Völund, hämtat av Odin från underjorden, åt Sigfrid, och sedan hans son Sigurd Fafnersbane, som dödade draken med detta.Sörle äger svärdet, som bär hans titel. Antas ha fått det genom sin mor Gudrun, fd maka till Sigurd.
gravplundringGenom att erövra svärdsklingan där huvudmannen för en ätt låg, övertog man dennes och hela ättens rättigheter, ofta genom att överlagra en redan gjord kammargrav eller gravhög. G. utfördes ibland av ättlingarna själva, sannolikt för att tillse så att ingen annan gjorde det, eller för att klingan skulle begravas på 'rätt' sätt. Åtskillig G. sker dock på ett så aggressivt sätt att det måste vara fråga om en fientlig erövring.G. passar väl in i hur de återvändande tyrvingarna övertog gårdar och ätteanspråk. De hade den militära styrkan, deras aggression sanktionerades sedan på detta sätt med kungens/vísens och, inte minst, gudarnas välsignelse. Se hög.
GrimhildBÅ: 1. Ond andra fru till Åle i Alvhem. Dödar Alfrun. JÅ: 2. Ur Völsungasagan: Sörles mormor. Manövrerar för att få Gudrun gift med Sigurd Fafnersbane.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
GråmurFornborg på norra Billingen, norr om Skövde, i det gamla häradet Vad. Av ett 40-tal borgar i landskapet är placerade i norr, i sydväst och längs Göta Älv.Kung Åles sydligaste borg i det erövrade Vad. På försvarslinjen Tärneborg - Ymsingsborg.
gudarAtt manipulera folket genom att framstå som trovärdig uttolkare av och språkrör för G. var avgörande för maktinnehavet. För att övertyga andra var det bra om man trodde själv. Ren cynism är mindre trolig, men enstaka despoter var skickligare än andra på att få gudarnas åsikter att passa in i sina egna. Se asar, vaner.BÅ: Hågadrottnarnas monopol på kontakten med gudarna utmanas genom Vifillfares upptäckt att Beor begått ett misstag. JÅ: Åles gode Vivil tycks ha brutit mot sina egna regler, läser Vésteinn i boken.
GudrunDotter till burgunderkungen Gjuke, gift med i) Sigurd Fafnersbane, ii) Jónakr (Jönåke), iii) Atle (Attila). G. får Andvarinaut av Sigurd.Antas vara den som förmedlar svärdet Gram från Sigurd till Sörle.
guldFolkvandringstiden år 400-550, utgör den nordiska guldåldern, merän 60 kg funna i Sverige och 50 kg i Danmark. Flera stora guldskatter, bl a vid Tureholm (Tuna) 12,5-15 kg i Trosa och Timboholm 7 kg vid Skövde, samt guldhalskragarna kommer från denna tid. Inflödet har ett starkt samband med hunnernas inflytande, deponering troligen med klimatkrisen. Se solidi.
guldgubbarSmå figurer i tunt guldfolie som ofta placerats i stolphål till heliga byggnader. 2/3 av alla fynd på Bornholm, men stora fynd har gjorts även i Uppåkra och Gudme på Fyn. På Helgö har det unika motivet med paret som kysser varandra hittats.
guldhalskragarDessa nationalklenoder är de mest avancerade folkvandringtida filigran/granulationsarbetena i hela Europa. En enringad har hittats fragment av i Köinge, Halland. Ett fragment har också funnits i Västhögen i Uppsala. Den ring som mest liknar G. är från Pietroassaskatten i Rumänien och har gotiska runor. Skatten kan härröra från hunnerna.Det är mindre än 3 mil mellan Möne och Ålleberga. Kragarnas unikt höga kvalitet, kragen på Öland, liksom fragmentet i Uppsalas Västhög gör sannolikt att G. varit betydligt mer utspridda, innan de hamnade i jorden.
guldhalskragen, den femringadeG. hittades i Färjestaden, Öland. Den anses tekniskt vara kanske det främsta mästerverket, tillverkad sent 400-tal, början 500-tal. Totalt har den 4x 3 (eller 4) x 22 = 264 (352) figurer. Men 8 figurer har tillagts på insidan låset! G. har ett fågelmotivtema som sklijer sig från de båda Västgötakragarna.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
guldhalskragen, den sjuringadeG. hittades i Möne, Falansbygden, Västergötland. Den anses vara tillverkad sist av de tre kragarna, förra halvan 500-tal. Totalt har den 6x 3 (eller 4) x 16 = 288 (384) figurer. Figurerna är mycket stiliserade men har liknande djur- och ansiktsmotiv som den treringade G.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
guldhalskragen, den treringadeG. hittades i Ålleberga, Falansbygden, Västergötland. Den anses vara tillverkad först av de tre kragarna, sent 400-tal. Totalt har den 2x 3 (eller 4) x 16 = 96 (128) figurer. Men 8 figurer saknas. Dessa försvann redan på JÅ. Den minst stiliserade, djur och människomotiven är dock ur samma tema som den 7-ringade kragens.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
gutar, gutarnas öGotlänning. De många guld- och silverfynden på G. visar att detta var en rik bygd redan på BÅ, främst till följd av det strategiska läget för handel. I sagorna omtalas en utvandring pga överbefolkning som kan skildra en verklig folkvandring och stödja goternas ursprung från G. Ett starkt mälardalsinflytande kan skönjas under JÅ och det antas allmänt att G. tidigt blev svearnas skattland.En länk mellan svear och daner finns genom Domars gåva till Dan av Widuhudar, en dvärg och mästersmed från G. Även den gamle mästaren Gambastein på Helgö var en dvärg från G. Boken har dessutom länge gömts på ön av dvärgar, untsiernas klan.
gydjaReligiös titel, kvinnlig prästinna. Oftast nämnd i plural form.
GårdsvårdenVård = personlig skyddsande, som åtföljde själen och kunde uppenbara sig som ett litet ljus eller skenbild.Drottens personliga vaktstyrka.
gåvträlDen som av frivilligt givit upp sin frihet, t ex på grund av en skuld eller svält.
göjetungelgammalt namn på månad kring vårdagjämning.
HakeSjökungen som vann Uppsala från Hugleik, innan Jorund, ynglingakungen vann riket åter. Hake kan vara samma person som Hoc, se Finn.Ynglingarnas fejd med Hake och dennes koppling till Frisland övertygar Beowulf och Hygd att Dagkorpens herre är förrädaren.
HalbergEtt äldre namn på Halleberg, platåskifferberget vid Vänerns sydspets och Skandinaviens i särklass största fornborg, 6x5 km. 'Hal' är fornnordiska för 'brant'. En grotta vid Munkesten påstås leda genom hela berget via de s k onda hålorna; smala och osynliga, men mycket djupa sprickor i platån, till ett utlopp vid Vänern. Toppen på den brantaste bergssidan som kallas Häcklan (ett av Odins namn var Häcklaman) påstås utgöra gudens högsäte Lidskjalf och där ska en enorm murgröna ha växt som liknats vid Yggdrasil, världsträdet. På bergssidan avtecknar sig vid rätt skugga även en bild som kan tolkas som Odin! H. har kallats Gladsheim och Valhall, flera ortsnamn i närheten, bl a Odens damm och Gudhem, ger också stöd för denna teori. En av Sveriges största guldskatter, i Vittene, är funnen i bergets närhet. BÅ: Tveblindes tillhåll efter sin självvalda exil från Alvhem. Här kastar han ringen i de onda hålorna och finner den igen vid bergsockeln vid Vänerns strand. JÅ: Gladsheim kallas berget, dit alverna tagit sin tillflykt och byggt sin nya kungsgård. Här finner Yngve Signy.
hallH. var ett senare namn för salen, där högsätet stod och krigarna träffades vid gästabud. Fanns t ex i Uppsala redan på 400-talet, långt före vikingatid.Gram Sörle i Liung och kung Härdred på Örnnäs har H.
halsring, av fyrsidig vriden tenEn armring av fyrsidig vriden guldten hör till de äldsta bronsåldersfynden av guld i Sverige.Kung Attalons ring som förstörs i branden.
hamna1. Årbandet som håll fast åran vid årtullen. 2. Den minsta enheten i ledungen. Ett visst antal gårdar delade på plikten att bemanna ledungsskeppen. Antal H. per skeppslag var i tidig medeltid 12. I Uppland gick det då 4 skeppslag per hundare, vilket gav 96 man + 4 styrmän, dvs 4 besättningar till snäckor om tolv årpar. Det äldre hund hade dock 120 man och övriga landskap hade, liksom tidigare även Uppland, bara 2 skeppslag per hundare. Något måste ha ändrats. Sannolikt påverkades uttaget av män också av att andra skatteuttag blev allt större. En generell befolkningsökning ledde till att hundare delades, men uttaget per H. kan också ha påverkats. Befolkningsnedgångar som vid folkvandringstidens slut och digerdöden på 1300-talet måste i första hand ha lett till att uttaget minskade per H.Varje H. svarade för fyra vigermän enligt Egils påbud. Tre H. motsvarade en tolft som bemannade ett litet skepp. På ett hund gick alltså 10 skeppslag och 30 H. Åle ökade utskrivningen till åtta vigermän per H., om nödvändigt slogs H. ihop. Skeppslagen avsåg bemanna skepp med 40 åror, och somliga hund blev därför indelade i tredingar, motsvarande skeppslag. Men skeppslagen delades i fjärdingar för att även bemanna mindre snäckor om 10 åror, föregångare till de 6 årpar som blev norm.
handelsvägarBÅ: Kopplingen mellan mälardalen och kulturen vid södra östersjökusten var så stark att den kan ha bedrivits av samma folk eller ätt. Se Idisis. Brons utgjorde den viktigaste importen. I utbyte erbjöd nordborna skinn och hudar, blont hår (!) och inte minst bärnsten, som var mycket åtråvärt. Mälardalsborna kan ha fått bärnsten från det mycket glest befolkade baltikum. De flesta H. söderut (men inte österut) stängdes under tidig JÅ, vilket kan ha bidragit till skiftet mot järn. JÅ: Flödet av guld till Norden har aldrig förr eller senare varit större än under 400-talets folkvandring. Under 500-talet stängdes vägarna söderut medan handeln västerut blev mer livlig.BÅ: Hågaätten är närbesläktad med ingveonerna som lever vid södra östersjökusten vid Idisis mynning. Detta har bevarat ett monopol på brons som drotten strävar att upphäva genom sina kontakter med östringarna. JÅ: när hunnerna besegrats och romarna slutat betala tributer blirkrigstjänsten mindre lukrativa och guld mer sällsynt. Tyrvingarna vänder hemåt.
HaradH. är namn i Tolkien på ett rike som faller under Mordors inflytande. Betyder 'södermän'. Här namn för folkgrupper som levde i Danmark före ca år 200 e Kr, och som kan ha varit identiska med vandalerna, som senare utvandrade; 500 f Kr var deras namn hur som helst okänt.H. är alvernas benämning på bronsålderns Danmark och södra Norge, som beskrivs som aggressiva sjörövare.
HavorringenEuropas kanske främsta guldhantverk från tiden kring år 0 är gotländskt: den s k torque-ringen funnen i en bronskittel i Havors fornborg är ett filigran- och granulationsarbete i guld som är oöverträffat i vårt land. En liknande ring i Vittene, Västergötland, en i Danmark och tre i Ukraina liknar H., men ingen är i samma klass. Anses på goda grunder lokalt tillverkad, vilket fyndet i Vittene styrker. Stulen från museet och ej återfunnen.Den ring Beowulf fått av danernas kung Hroar är 'en av de åtta från H:s kittel', gavs ursprungligen av Domar till Dan och liknar ringen Skialf hängde Agne i.
Heathcyn (Håkan)Götakung, son till Hredel, äldre bror till Hygelac, som efterträdde honom efter att H. dödats av Egil. Dödade i ungdomen av misstag sin äldre bror Herebeald. Jfr Högder. Kidnappade Egils maka.Misslyckad kung som tubbats av friserna att starta fejden med svearna.
Hedobarder"Stridsskägg". Antas besläktade med langobarderna. Nämns i Beowulf och Widsith, men bortglömda när de nordiska sagorna skrevs. I konflikt med danerna.Behärskar Uppåkra, kung Ingeld är av samma ätt som gram Sörle, hundingarna, från Södermanland.
Helgi (Halga)Danernas kung, Hroars bror, kanske Rolf Krakes far. Våldtog enligt Saxo Yrsas mor. Äktade sedan Yrsa som födde Rolf Krake, innan H. fick veta vem Yrsa var.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
Helgö, handelsplats och verkstäderFrån 200 e Kr. och 600 år framåt var H:s unika verkstäder i bruk - nästan 100 år överlappandes verksamheten i Birka. Kontinuiteten och platsens relativt svaga militära skydd vittnar dels om hur framgångsrikt och skickligt H:s smedjor måste ha bedrivits, dels om en stark centralmakt. Guldsmide, järnsmide, brons-, glas- och pärltillverkning bedrevs, och bröd bakades i stora kvantiteter. H. har fynd från Indien (Buddhafigur) och Egypten, brakteater och guldgubbar, samt fastlandsskandinaviens största fynd av romerska solidi. Det specialiserade hantverket innebar att handelsplatsen troligen var öppen året om även om det var mest folk vid de stora bloterna.Här utförde Högder sin manbarhetsrit. Båthuset var vigt till Nerthus. Liksom i Uppsala är det Tyr, Ing och Nerthus som är de främsta gudarna och det är till Tyr och Ing de nya templen uppförs.
Helgö, tempelDen fredade ön, anses ha stått under en stark kungamakts beskydd. Att handel och religiösa aktiviteter samt troligen även ting bedrevs på samma plats var praktiskt, här kom folk till de stora bloterna som påbörjades och eller avslutades med ting och marknad. Det äldsta templet är det s.k. båthuset. Länge skedde annars dyrkandet utomhus, antagligen långt innan handelsplatsen etablerades. Först på 500-talet byggdes de senare templen.Här utförde Högder sin manbarhetsrit. Båthuset är vigt till Nerthus. Liksom i Uppsala är det Tyr, Ing och Nerthus som är de främsta gudarna och det är till Tyr och Ing de nya templen uppförs.
HelgöborgenFornborg söder om templet, hade sannolikt rituell funktion, men var samtidigt strategiskt belägen som nod i vårdkaselinjer mellan Hundhammar och Mälarens inlopp. Även om militärt beskydd inte skulle ha funnits måste guld och andra varor på ön ha krävt närvaro av vakter. Branta sluttningar utom i SÖ och NÖ, där vallar spärrar och två ingångar anlagts.Borgen på det heliga berget, med funktion att vaka över den heliga ön. Ingår i vårdkaselinje.
herseKrigare, inhemsk namnbakgrund, anknytning till skepp och sjöfart, namnrester i Attundaland (Uppland) och Gryts skärgård (Vikbolandet, Östergötland).BÅ: soldatsynonym. JÅ: blåskjorta, krigarkast, inte nödvändigtvis hemvändare (tyrfingar).
herulerUtvandrade på 200-talet e Kr. från område i närheten av götarnas land. Bohuslän verkar troligt; Jordanes hänvisar till att Rådulf ( herulkung, 500-tal) lämnade Rani (Ranarike i n. Bohuslän), för att ansluta till Teoderik. Många (men inte alla) H. återvände efter förlusten mot langobarderna 509. Detta kan förklara runinskriften ErilaR, som förekommer på flera ställen i skandinavien ända upp till Telemark i Norge. H. var nog från början en militär titel, ev det som senare blev jarl, eller engelskans earl, hertig.Sprunget ur alvernas släkte. Alvernas 'häroldrar' är den titel som kommit att ge namn åt krigarföljet. Fornborgarna som nu byggs utefter Göta älv och i Bohuslän är alltså byggda av H. Några H. dröjer kvar i Europa, främst söder om och i södra Jutland. Se Rådulf.
Hildisvin"Stridsgalten". 1. Den galt som Freja ägde och red på. 2. Hjälm som Åle bar.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
hird, hirdmanKrigare i stormans följe, antalet var ofta formellt begränsat beroende av stormannens rang.BÅ: kung och drott förde 3 dussin, Iving 2, övriga storbygder 1 och småbygderna ett halvt dussin män.
hjortMed horn som ständigt växte ut, stod H. för ungdom, liv och förnyelse, ett exempel är H. Eiktyrner på Valhalls tak, från vars horn livgivande kraft rinner ned i alla floder.
hjälle1. Skyddad plats tillredd mellan två träd, för att vid björnjakt invänta björnen. 2. Upphöjd ställning för torkning eller rökning av fisk.
HreidgotalandH. är en diffus beteckning, eftersom det avser olika platser i olika sagor. Mynningen vid Wisla, dit goterna utvandrat från Skandinavien är den snävare betydelsen, goternas landvinningar i SO europa är en vidare. Snorre tolkade felaktigt H. som Jutland. H. (arbetshästarnas land), även Gotland, och hela Skandinavien avses ibland.De som lever i Yngves tid menar också ibland olika saker med H.: 1. specifikt Wislas nedre lopp, dit goterna först utvandrade. 2. Även goternas senare vunna områden, 3. Fjärran land i största allmänhet.
Hroar (Hrothgar)Danernas kung, Halvdans son. Den som Beowulfs tjänade under sin tid som jarl på Själland. Har två söner som Rolf Krake usurperar tronen från. Försöker att bilägga fejden med hedobarderna genom att gifta bort dottern Freawaru med Ingeld.Gammal och svag sedan Beowulf lämnat honom. Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
hund, hundareH. Infördes i mälardalen, som en del av ledungsreformen, troligen efter frankiskt (eller möjligen anglosaxiskt) mönster, men kan vara ett självständigt germanskt arv, se centenaris. Betyder 100, men H. tros ursprunglingen ha motsvarat 120 man (ett 'stor-hund'); först när H. senare kom att heta 'hundare' blev det liktydigt med 100 man. Indelningen är av mycket gammalt datum, götalandskapens 'härad' ersatte H. betydligt senare. Vissa teorier menar att H. avsåg antal gårdar, eller att ingen koppling fanns till antal. Ofta baseras dessa teorier på föråldrade (under-)skattningar av befolkningsunderlag. Se hamna.Även om kraven var entydiga så varierade uttagen efter bärkraft och behov. Skeppens storlek likaså, även om 12 årpar blev det vanliga. Egil kräver 120 man per H. för att bemanna främst små skepp med 6 årpar. Åle ändrar systemet för att få större uttag till större skepp. Utöver krigsledung tar han även ut allt mer naturaskatter.
HundbroddIdentisk med Hothbrodd, son till Granmar, kung i Södermanland, far till Hother, kung i Saxland. Dödad av östgöten och wulfingen Helgi Hundingsbane, för att denne ville bli kung över hela Danmark. Har av Saxo gjorts till svensk kung och far till Adils.Son till Gram Sörle Hunding. Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
Hundhammar gård och borgH. (Hundhamra) anlades under YJÅ, samtida med Helgö verkstäder, troligt samband. Hund= hundra, antyder även samband med hundares-indelningen. Men kan även ha med hunner att göra?"Hunnhammar" öknamn p g a vísarnas uppdragsgivare, hunnerna.
hundingarH. omnämns som lombarder (langobarder) i fejd med wulfingarna, härstammande från Östergötland. Även omnämnda som saxare i strider mot daner. Namnet H. kan haft ursprung i krigarsällskap med ansiktsmasker.Gram Sörles och Hundbrodds ätt från Södermanland, liksom Frodas och Ingelds bland hedobarderna.
hunnerH:s framträngande i slutet av 300-talet pressade goter och andra folk in över roms gränser och startade de folkvandringar som senare ledde till Roms fall. De snabba och med pilbåge beväpnade ryttarna var överlägsna sina trögare motståndare, som saknade tillräckligt skydd. H. tog tributer och samarbetade tidvis med Rom, de gjorde östgoter och heruler och andra till sina lydfolk. När Attila dog kunde ingen av hans söner samla H. och deras hegemoni bröts ganska snart sönder. Inflytande från H. var starkt även i sydskandinavien, Danmark var troligen en del av imperiet, kanske även Skåne (Uppåkra) och även uppe i mälardalen märks H:s inflytande.Medan inflytandet på kontinenten och i Danmark är mer direkt, sätter sig H. genom Auns víse, över svearna, och inlandfolket götarna splittras genom att somliga bygder väljer att samarbeta frivilligt. När hunnerväldet bryts på kontinenten lyckas Auns vísar behålla makten ännu en tid, innan Egil tar den från dem.
HunnhammarSe Hundhammar.
husUnder tidig BÅ var husen ofta mycket stora, upp till 60 m långa. i dem kan flera familjer ha bott, ev även boskap. Under sen BÅ är husen gjorda i tre s k skepp, med två rader bärande pålar för taket. Fäbodar och andra specialiserade byggnader kompletterade boningshuset. Se sal, hall.
HusaCentralplats, koppling till kungen. Dateras vanligen något senare, men t ex borgen Runhusa (Runsa) antyder tidigare användning.Kungens egna gård, styrd av bryte. Husa på Vingra är en av kungens första Husa(-byar).
husabyarH. är ett av de starkaste indicierna för en tidig stark cenralmakt. Anses ha varit sveakungarnas maktbas och en del av det s.k. Uppsala öd. Ofta med stora högar intill. Kärnområdet utgörs av mälardalen och Ö Östergötland där ett äldre skikt med H. i varje hundare antagits vara för residens och gästning, medan ett yngre kan ha fungerat främst som skattemagasin. Ett rätt jämt utspritt nät av enstaka H. finns även i resten av landet. Se TunaH. på Munsö (Vingra) är ett av Åles påfund för att stärkaa sin makt. Gården styrs av en bryte och ägs av kungen. Den fungerar även som bas för ledungsflottan.
HygdUr BK: änka efter kung Hygelac, mor till Härdred, möjligen omgift med Beowulf.
HygelacGötakung, bror till Heathcyn, gift med Hygd och far till Härdred. Beowulfs morbror. Egil dödades av hans krigare Eofor i Korpskogen. Historiskt bekräftad genom sin död på härnad i Frisland.
hyperboréerH betyder 'född bortom nordanvinden'. Mytiskt folk omnämnt av flera lärda greker från ca år 900 f.Kr- år 0, kända genom skyterna. Namnkällorna upphör något århundrade innan Tacitus nämner svearna. Flera äldre forskare har velat knyta namnet till Norden. Uppgavs fira högtider i 19-åriga cykler. Här i betydelsen det folk som ca 1100 f.Kr. tycks ha erövrat Håga, och kom att dominera mälardalen under yngre BÅ, men som vi saknar ett namn på.Det namn som de invandrare från Svarta havets norra kuster, under ledning av Audhumbles númenoraner, gav sig själva efter att ha slagit sig ned i Håga.
HåboStorbygd som varit ett eget s k kultförbund med egna kultplatser. Motsvarar ungefär kommunen H. och delar av Sigtuna. den onaturliga geografiska tillhörigheten till Tiundaland, folklandets 'övertal' av hund, samt namnlämningar av kultplatser tyder på att H. tidigare hört till ett fjärde, okänt folkland i Uppland.BÅ: en av de fyra 'uppländerna' som får egen rådsplats efter att ha hört till Färinge. JÅ: Förs av Åle från Färinge folkland till Tiundaland pga Färinge-jarlens upprorsförsök.
HågaH. = Högen, strax SV om Uppsala vid Hågaån och skogen Nåsten. Storbygden runt H. blev runt 1100 f Kr den mest betydelsefulla i mälardalen. Felaktigt kopplad till en vikingatida kung (Björn).En storbygd, ung. motsvarande Tiundaland ./. Tierp och Oland.
HågahögenH. från ca 1000 f Kr, är Sveriges största bronsåldershög. Mängder med guld- och bronsföremål hittades här, bl a ett magnifikt spänne och ett svärd.Audhumble, numenoranernas förste kung ligger här.
hägnInhägnat område med rituell funktion. H. har oegentligt inbegripits i begreppet fornborgar, trots att H. saknar vallar som kan ha haft en militär funktion. Sannolikt är H. nästan genomgående hänförliga till BÅ, medan få borgar är det. H. kan antas ha varit heliga platser med högst begränsat tillträde, vilket även gjort dem till bra förråds- och tillverkningsplatser, sällan utsatta för stöld.Hägnen är genom sin rituella funktion viktiga maktinstrument för de sakrala ledarna, platser där inte minst goden har oinskränkt makt.
hällristningarH. utfördes under främst BÅ, längs hela Sveriges kust, men vanligast i Bohuslän och mälardalen. Vanliga motiv var skepp, hästar och solar, sannolikt ett slags helig triad i religionen. Skeppen liknar ofta de samtida skeppen i Ö Medelhavet, liksom de långt senare vikingatida, bl a med utdragna stävar formade som djur, och med styråran på samma plats. Upp till 70 personer finns avbildade, bl a i Boglösa kan man räkna över 40 årpar. Fantasier trodde man förr, men nu är forskarna öppna för att det kan ha varit verkliga skepp. Forskarna trodde tidigare också att alla vapen som avbildades var rituella. Nu vet man att de speglar en mycket krigisk tid och att de definitivt användes. Även guden Tyr kan ha avbildats, som tidtäljare, vilket talar för lång kontinuitet bakåt även inom religionen.På hällarna i Boglösa ses en enarmad Tyr med handen i vädret och antal prickar som berättar om hans himmelsskådande, antagligen en referens till tidräkning.
Härdred (Heardred)Kung i Götariket, Hygelacs son, dödas av Åle. Enligt BK är modern Hygd osäker på om H. är lämplig och vill hellre att Beowulf tar över, men Beowulf själv är lojal mot H.H. tar emot Adils, efter att ha fångats av skönheten i svärdet, den gåva Sörle skänkt.
HärnIngår i ett äldre skikt gudar med ortnamnlämningar i de fyra ursprungliga kultförbunden i Uppland, ofta i par med Ull. Ortnamn med Njärd (Nerthus) saknas oftast där H. förekommer. Snorre anger H. som ett namn på vanernas Freja. Kan ha varit före Nerthus och sedan återinförts?H. förs till Håga av númenoranerna, ersätts i stort sett av Nerthus i samband med klimatförändringar som ger missväxtår kring 800 f Kr.
hästarBÅ: Sadel, stigbyglar mm finns inga bevis för. JÅ: H. var mindre, med låg mankhöjd. Att avla fram större/starkare hästar när behovet uppstod skulle dock inte ta många år och förefaller sannolikt att så skedde. Svearna nämns av Jordanes som ett stort hästfolk. Även Adils nämns i flera texter för sina goda H. och bland krigarna finns hästar i gravar, t ex i rinkarnas.JÅ: Anledningen till att Svearikets H. är så eftertraktade beror på deras storlek, de klarar därmed att bära tyngre armering och ryttare med rustning. Rinkarna knyts till H.
högar (gravhögar, kenotafer)Ingenstans i Sverige ligger stora H. så tätt som i centrala Uppland. De största högarna är från 500-tal, de flesta är från 900-tal. Före 300 e Kr är det tomt, och medan H. från BÅ är vanliga i sydskandinavien tycks Håga utgöra ett undantag i mälardalen, de flesta är dock outgrävda. H. innebär en maktdemonstration, kanske mer över den som lade den än den som ligger i. H. ligger oftast där de framhävs av landskapet och torven de byggdes av var en stor kostnad i form av värdefull mark som lades i träda. Gravskickets renässans kan ha att göra med systematisk gravplundring. Alla H. var inte gravar, t ex byggdes tingshögar, utan grav. De kallas kenotafer. Se Uppsala.Sörle antyder att H. inte behövde ha samma storlek förr i tiden. Dels syftar han på en 'kapprustning' där H. måste göras allt större för att visa tillräcklig makt; den relativa storleken på högen är av större betydelse än den absoluta. Dels försvåras gravplundring och erövring av ättemärken av att H. görs större.
Högar, Södra husby, TrosaEn av mälardalens största ansamling högar, de största dock från Vendeltid och senare.Här ligger Hundingsätten, Sörles mor Gudrun och far Jönåke.
HögariketH. är ursprunget för namnet 'Håga', och ett tänkbart namn på det bronsåldersrike som hade en dominerande position i mälardalen under 1100-800 f.Kr. Mycket talar för en kontinuitet även efter 800 f.Kr.Vardaglig synonym för Yttersta Nordens rike.
HögderH. = 'Höder', guden som efter Lokes inrådan sköt pilen som dödade Balder. Heathcyn och Herebeald, kung Hygelacs bröder är ev. en återspegling av myten.H. är Yngves bror i Sånga.
högsäteH. hade stor symbolisk funktion, tillsammans med ringen och svärdsklingan symbol för ätten och var förknippat med bestämmanderätten över denna. Ursprungligen placerat vid långsidan av salen.Den viktigaste symbolen för ätten enligt Visäte. Se Lidskialf.
IdisisI. ur den fornnordiska mytologin. Förknippats med floderna Weser och/eller Wisla. Här anknuten till Lausitzkulturen (eng: Lusatian c.) 1300-500 f Kr, i Polen, Tjeckien och Slovakien, hade mycket starka likheter med den nordiska samtida kulturen, bl a rabbig keramik.Namnet I. härleds från guden Ingwaz och geografiskt rör det sig om området kring Wislas mynning. Ingveonerna levde här.
Ing1. Ev en föregångare till guden Frej. En runa i den äldre futharken, Ingwaz, står enligt ett fornengelskt poem för en gud. I. bildar stam till namnet Yngvi/Yngve, och i Heimskringla kallas guden Yngvi Frej. Få och diffusa ortnamnlämningar. 2. I. (Ingimund) är enligt två sagor son till Alf den gamle i Alvhem och bror med Eystein .BÅ: I. upphöjs till en av ašarna genom en rit. JÅ: I. dyrkas som en av de tre högsta gudarna i Sveariket, tillsammans med Nerthus och Tyr.
IngeldHedobardernas kung, son till Froda. Avvisar danernas fredsgåva, Hroars dotter som gemål. I de nordiska sagorna där hedobarderna är bortglömda har man vänt på rollerna. Danernas Froda dödas av saxaren Swerting. Frodas son Ingeld gifter sig med Swertings dotter, men övertalas av svenske Starkad att hämnas, skiljer sig och dödar Swerting söner.I. är kung i Uppåkra och herre över SV Skåne. Gift med Freawaru, en fredsgåva från hennes far danernas kung Hroar på Sjöland. Konflikten med Hroar och Helgi, hans bror, tycks dock bestå.
InglingarAnses vara det ursprungliga namnet för 'ynglingar'. Söder om Sala ligger en ort som hetat Inglinge, strax intill en annan som hetat Hettoskyalf, och mitt mellan två rika guldfynd (Badelunda, Möklinta). Detta kan vara ättens stamort.Antas stamma från Inge och Erik. De har rötter i Vendel och Västermanland.
IngveonUr TA: i. var ett av de ursprungliga germanfolken. Här: Lausitzkulturens folk vars namn vi saknar. Se Idisis.BÅ: Hyperboréernas fränder som levde vid Idisis före östringarnas överfall. Handlade med bl a brons.
IrminI. är saxarnas namn på Tyr.Enligt Swerting en ond gud som kräver många människooffer.
IrminsulEn gigantisk pelare, som stod på den heliga plats i Saxland, där guden Irmin, se Tyr, dyrkades.
IshtarI. dyrkades i den gamla assyriska staden Nineveh, som också kan ha varit ett annat namn för I., men också i Assur, se Aš-Sùr. I. stod för fruktsamhet, kärlek, krig men mest av allt för sex; bl a inbegripande helig prostitution. Hon var grym mot sina många älskare och dessa förslavades eller dog ofta. jfr Nerthus.Ön Jungfrun eller Nineveh antas genom ritualen som Ing och Sathor låter Alva genomgå, anta mänsklig form och bli I.
jarlStyresman; närmast under kungen eller gramen i rang. Kan ha koppling till herul (jfr härold, eng. eorl).J. antas vara titeln på dem som styr folklanden.
jungfru, Jungfrun (Blå Jungrfun)J. är enligt myterna häxornas Blåkulla. J. kallades Ön, Jungfrun och senare Känningen, dess rätta namn var ett noaord. Sveriges kanske största trojeborg ligger här, möjligen en gemensam kultplats för kultförbundet Åsboland på fastlandet och N Öland. ' Jungfrukammaren' är en nästan kubisk grotta, 'kyrkan' en annan märklig bergsskreva mitt på ön. Linné dokumenterade en 'djup kavitet' (grotta) på öns södra del, idag bortsprängd. En 'svart sjö' vid öns mitt påstods leda i en gång till Borgholms djupaste fängelsehåla och det fanns en förtrollad äppelträdgård på ön. Vattnen kring J. är beryktade och ön påstås kunna ses som hägring på 8 mils långt håll, vilket är en stormvarning. Jfr Nerthus.BÅ: Kertok omtalar att strutkungens svärd kan finnas i en grotta på ön. Ön kallas Nineveh av Sathor och labyrinten är 'Ings borg'. Flera av Sathors örtdekokter kommer från en särskild örtträdgård. JÅ: Det är hit Targ är på väg med boken, innan han blir av med den. Rådulf antyder att det är här ondskan har sitt fäste och att Signy kan vara förd hit.
jutarBebodde norra och centrala Jylland under JÅ. Assimilerades av danerna på 800- och 900-talet. I svenska äldre källor ibland synonymt med danskar.BÅ: Danmarks befolkning kallas södermän, Harad, av alverna . JÅ: J. undanträngda, delvis även på Jylland, av danerna.
JutlandJylland. BÅ: Himmerland (norra J.), cimbrer antas ha utvandrat ca 100 f Kr, men återvänt. JÅ: där jutarna levde. I södra J. bodde angler, kanske även heruler.JÅ: danerna på Själland kämpar om kontrollen över J. med jutar och andra.
järnJ. vann först i popularitet pga tillgänglighet och pris. Först när man förstod hur man kunde göra stål blev materialet överlägset bronset. Utvanns ur myrmalm i Storvreta norr om Uppsala redan runt 900 f.Kr., ca 400 år innan kunskapen tycks ha nått sydskandinavien. Vid Fullerö, strax intill utvanns J. ur bergmalm runt år 0, även det unikt i nordeuropa.Mht J:s betydelse var det knappast märkligt att smidet uppfattades som en helig konstart. I Håga har goden det övergripande ansvaret.
Jätteberget borgFornborg öster om sjön Tisaren, söder om Hallsberg i Närke.Rinkarnas borg i Näriket.
Jättehuvudet borgFornborg på berget Kinnekulle, öster om Lidköping vid Vänerns södra strand.Borg styrd av Hererik, änkedrottningen Hygds bror.
JönåkeIdentisk med Jónakr, far till Sörle och gift med Gudrun, dotter till burgundernas kung Gjuki och Grimhild. Anges som en "svensk kung".Far till gram Sörle, med ursprung i Vil eller Jönåker, gravlagd i hög vid Liung (S. Husby).
JönåkerStorbygd och kultförbund i SV Södermanland, med troligt centrum kring Nyköping. Senare koloniserad än de tre nordliga sörmländska storbygderna.Sörle Hunding har släktingar på farssidan härifrån, faderns namn är Jönåke.
JörundYnglingakung, Inges son, Auns far, Eriks bror. Nämns i minst tre sagor. Dottern kidnappad av danernas Frode, dödar Frode mha jarl Swerting, dödas i Jutland av Gylaug.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
karlKrigare, namnrester vanligast i Upplands nordliga resp sydliga delar. Antagits vara lägre rang än rink.Brunskjorta, krigarkast bestående av hemvändare, s k tyrvingar, från Europas olika krigarföljen.
karlebyDrygt 30 K. finns i Sverige, varav ca hälften i Uppland och de flesta övriga mälardalen och Dalarna, men även 3 st i Vad, N Västergötland, 4 stycken i Skåne och 4 i Östergötland. Spridningsmönstret talar för en koppling till kungamakten i Sveariket.Sjökarleby är en av de första 'plantskolorna' åt karlarna. Dessa upprättar flera av borgarna i Vad, vilka utgör gränsförsvar och försörjningslinje. De ges land i gengäld för sina insatser.
kenningK. är en, ofta förskönande, omskrivning som skalderna använde i sin dikt för att variera språket och följa versmåttet.Det monster i Beowulfkvädet som kallas Grendels mor är ett exempel på K. och avser i själv verket vapenoffer.
kodexInbunden bok. Före 500-talet var skriftrullar, såväl i papyrus som i pergament, vanligast.Den Röda Boken är även i detta avseende en föregångare…
konung, kungFrån ordet cyning eller kuningaz, minst 2000 år gammal urgermansk term.De tidiga härskarna i Håga kallar sig K., men efter att Nåsten bränts delas makten med rådet och de blir drottnar.
korpDen talande fågeln, står för profetior, antingen solen eller ondskans mörker, visdom, krigets förödelse. Odens två K. hette Hugin, 'tanken' eller intuitionen, och Munin, 'minnet', eller förnuftet. K. heter ravn på fornnordiska, jfr engelskans 'raven' och fornordiska för bärnsten: rav.Två K. är vittnen till mycket av vad som händer, både i Alvas och Yngves berättelse.
Korpberget borgFornborg vid Kaggenfjärden, Södertörn. Sveriges kanske tätaste fornborgsområde med ett dussintal borgar inom en begränsad radie.Välbefäst ledungsborg. En av två i området.
Kurland, kurerK. levde runt Rigabukten i nuvarande Lettland.Ett samlingnamn för de baltiska kustområdena, där mälardalen hade ett starkt inflytande.
Kvarnberget borgFornborg vid Lyrestad, norr om Töreboda i norra Västergötland, i det gamla häradet Vad.Kung Åles nordligaste borg i det erövrade Vad. På försörjnings-linjen Skansberget - Trästena.
landhöjningL. i mälardalen var snabbare på BÅ (1 cm/år) och även JÅ, jfrt med idag (ca 0,5 cm/år). Just i SÖ Uppland får den en dramatisk effekt eftersom stora områden 'plötsligt' går från grunda vattenområden till att bli fast mark medan vattenvägar krympte eller stängdes helt.
LagenGammalt namn på Mälaren. Namnet Mälaren kommer troligen först från vattnen kring Selaön. Tidigare kallades sjön Lögaren eller Lögen och ev. ännu tidigare Lagen.Under JÅ antas namnet Mälaren ha slagit igenom och trängt undan namnet L.
LaggaVid långhundraleden stratagiskt belägen plats med boplatsspår redan från BÅ, och flera fornborgar intill.Drott Asleks gård, huvudgård i Sjöland.
lagmanDen som sammankallade och ledde ting. Utdömde domar, trolig koppling till kung och ledung.Kung Åles förlängda arm på bygdenivå. Vésteinn är inte bara jarl utan även högste L.
langobarderNamnet L., "långa skägg", fick de av folken som mötte dem. Kom enligt PD ursprungligen från Skandinavien och kallades då vinniler. Erövrade Italien på 500-talet.Kärnan har sitt ursprung från den krigarkår som utvandrade från inre Södermanlands fattiga Vil (jfr vinniler).
ledungGenom indelning i hundare, skeppslag och hamnor skapades ett slags värnpliktssystem, där varje gård svarade för sin andel män till kungens krigs- och försvarsföretag. Krigsledungen växlades gradvis över i en effektiv beskattning.Infördes av Egil efter mönster från frankernas Clodvig. Se folkland.
ledungsmanKrigare i kungens värnpliktsorganisation, anknuten till sjökrigföring och -försvar. Se vigerman.Gråskjorta, kungens man i ledungsorganisationen.
lid, ledLandskapslagarna angav att konungen bjöd till 'L. och ledung'. Medan ledung avsåg ett bondeuppbåd tros L. ha avsett kungens egna huskarlar.Åle har ett litet antal egna välutrustade lidmän, ett försök att häva tyrvingarnas dominans.
Lidskjalf (Hlidskjalf)Odens högsäte i Valhall där han skådade ut över världen. Det var förenat med stor risk för alla andra att sätta sig där (men åtminstone Frej gjorde det dock vid ett tillfälle).efterleden 'Skjalf' kan ev. kopplas till 'Skialf' och skilfingar.
lispund (vikt)1 lispund = 9,5 kg = 20 skålpund, 1 skålpund = 414-425 gram = 32 lod.Ren väger mer än 12 lispund, dvs ca 115 kg eller mer.
ljusalvUr TO: Silmarilion; de alver av som hörsammade kallelsen och färdades till Valinor; Vanyars, Noldors och delar av Teleris släkte.
Lod (Hlod)Hunnerkung och halvbror till Angantyr.Vísen Audhun IX:s son, hunn och tegn. Även kallad Hunne-Lod.
Lunda borgJärnåldersborg vid Lunda på Lovö.Med uppsikt över Mälarens västra inlopp och siktväg till Hunnhammar.
lämVid jakt, lucka, bred som en dörr avsedd att slå igen över en fångstgrop, t ex en älggrav, eller annat utrymme.
Lögen1. Gammalt namn på Mälaren. 2. ev storbygdsnamn på ett yngre kultförbund, som bröts ut ur det äldre "Åsen". L. motsvarade ett område som växt kraftigt genom landhöjningen. JÅ: L. motsvarar ungefär det som senare blev Lagunda hund (Laghund), vars namn också ev kan hänföras från sjön. Idag trakten runt Enköping.Området som steg ur havet sent antas ha fått sitt namn från sjön. Styrs av Iving. Trögd som bryts ut 293 e H, styrs av hans son Hjalte.
Mareberg borgFornborg sydväst om Alvhem, på Marieberg vid Göta älvs västra strand, norr om Kungälv.BÅ: Borg SV om Alvhems kungasal, ingående i vårdkaselinjen. JÅ: borgen tas i bruk igen.
MellanvikaM. är ett tänkbart namn på det östligaste av Östergötlands ursprungliga tre kultförbund, och som omfattade halva landskapet, med sju härader. Såväl fornfynd som namnlämningar ger stöd för att mälardalskulturen haft stort inflytande här.BÅ: ingår som 'utbygd' i Hågagemenskapen. JÅ: Östergötland är formellt självständigt rike, men Mellanvika betalar tributer och räknas till Svitjod.
merovingerKlodvig anses var grundaren till dynastin, som lyckades överleva trots att riket därefter under en period delades mellan hans fyra söner, innan det åter samlades i en hand - Chlothars. Sedan att dela riket fortgår dock, vilket gör riket instabilt. Ättens företrädare blir allt mer hänsynslösa i maktkampen mot varandra, men också allt svagare. Ändelsen -ving har även använts i 'yngving' och båda ätterna gör anspråk på att var gudars ättlingar.Egils tjänstgöring hos Klodvig och Adils möte med Chlothar skulle förklara de tydliga spår av inflytande som frankerna har lämnat i sveariket. Chlothars hänsynslöshet och beräknande maktspelande är en tvivelaktig förebild för Adils, som han ändå inser är nödvändigt att ta till sig.
mil4 fjärdingsväg = 10688 m.
MorgaborgenFornborg vid Ekolns östra strand, Alsike. Mycket strategiskt läge söder om Håga, med siktlinjer i farlederna mot norr, söder och väster.Ligger i Valand, men M. hör till Håga, det strategiska läget gör sambandet över vattnet starkast.
Mundilfare1. Tidtäljaren, han som mäter tiden eller åren. Ev kenning för tiden själv. Kör vagnen med solen och månen. 2. mytisk anfader till kungaätten i Alvhem.
mölskaEtt slags ölliknande mjöd, där förutom den för jäsningen viktiga honungen även malt (15-80%) användes. Spridd mycket tidigt och kallas braggot på engelska.
mörkalvUr TO: i vid mening de alver som stannade i Midgård, sindar, nandor och avari. I snäv betydelse endast avari, som ej hörsammade kallelsen.
MörköborgenFornborg vid Himmelsfjärden på norra Mörkö.Ledungsborg med fri siktlinje in i Kaggensfjärden och Korpberget.
NerthusBodde på helig ö, kan vara samma heliga kvinna som svearna offrade till: Ingiborg, också boende på helig ö. Offren var fruktansvärda. Hade en stark fertilitets - och sexuell dragning i kulten. Har setts som ett par med Tyr, men även med Ing. Kulten antas haft sitt tidiga centrum i Angeln och därkring. Njärd är ett senare namn på N. Finns i flera ortsnamn i mälardalen, Östergötland, Närke och Vad härad, norra Västergötland.BÅ: N. införs i Högariket efter slaget om Håga. Har ursprung i assyriska Nineveh och får sin mänskliga form, Ishtar, när Alva tvingas gå trojeborgen på ön (Blå) Jungfrun ('Ings borg') och sedan befruktas. JÅ: N. dyrkas med Ing och Tyr som de tre främsta gudarna i Uppsalatemplet och Sveariket, men inte i Götariket.
NidhudMytisk och grym kung över Njariket (Närke), som tillfångatog gudarnas mästersmed Völund.Deltog på strutkungens sida i slaget vid Håga.
NifelheimMörkrets och köldens rike, bortom Ginnungagap, det tomma utrymmet mellan N. och Muspelheim som repreenterar kaos. I N. härskar Hel över de dödas nio världar, och i dess mitt ligger Vergelmer, källan som ger Yggdrasil, världsträdet, vatten.
NinevehN. var namnet på en systerstad till Assur, se Aš-Sùr, i det gamla Assyrien, och sätet för, och/eller ett annat namn för gudinnan Ishtar. Bebyggdes redan 6000 f.Kr och kulten kring Ishtar var stadens signum. På 800-talet f.Kr. startade en storhetstid, men 612 plundrades N. av skyterna och återuppfördes aldrig.N. är enligt Sathor ett annat namn på själva ön Jungfrun.
Njariket, njarar, Nerike, nerikingarNärke antas ha haft tre kultförbund i ett tidigt skede, som starkt påminner om indelningen i de tredingar (=hundare) som kan ha skapats som en del av ledungsreformen, vilka långt senare delades upp i små häraden. Starkt kulturellt inflytande spåras från mälardalen t ex i ortsnamn och fornborgstyper, men även söderifrån, N. var länge en gränsbygd.BÅ: antas ha erövrat och fått egen plats i rådet år 191 e H (617 f.Kr.). Sägs ha haft en kung, Nidhud, som ägt svärdet som Tveblinde hittar. JÅ: N. är eget folkland med jarl under Åle.
númenoranerUr TO: andra ålderns mäktiga människor, med lång livslängd och stor reslighet. Blev högmodiga, endast ett fåtal överlevde valars straff. Stammade ur Edain.Hågaätten, den ätt som ledde hyperboréerna och som Alva stammar ur. Har färdats från norr om Svarta havet innan de kom till Lagen.
ny och nedanAntas i brist på veckoräkning i BÅ användas också för 14-dagarsperioden ny resp nedan. Se i övrigt tungel.Antas vara det mest begagnade ordet för månmånad i BÅ.
Nåstens borgBronsåldersborg s. om Uppsala, Sveriges största från tiden. Idag populärt kallad Predikstolen, i den omgivande skogen Nåsten anas ett ursprungligt borgnamn. Borgen uppfördes ca 1100 f Kr, och brändes ca 800 f Kr.N. uppfördes av numenoranerna när dessa kom till Håga. Med slaget om Håga år 800 f Kr, då N. brändes börjar 5:e åldern (e H).
Oden, OdinO., asarnas herre, anses vara en av de senare gudarna och senare än Tyr, den andra krigsguden. Skulle ha nått Götaland först. "Ocentrala" bygdenamn-lämningar i Uppland stöder dock inte dessa slutsatser. En tänkbar förklaring är att O. återintroducerades. O. Har många namn, bl.a. Tveblinde och Häcklamannen. Se Halberg.O. har ett gammalt förflutet, men har nästan övergivits i Sveariket. Dyrkas fortfarande i Götaland. Se Gautr och Alfgeir.
OlandStorbygd som under BÅ var ett eget kultförbund, med gemensamma kultplatser. Under JÅ ett hund i Tiundaland. Motsvarar ungefär Östhammars kommun.Strategiskt läge med lång kust mot Åland och vattenleder in mot Håga.
ormhuvudring
OttarYnglingakung, Egils son, Adils far, Åles bror. Nämns i minst fem sagor, inkl. Beowulf. Gör många räder i Götaland och dödar nästan Hygelac. Dödas enligt Snorre på Jutland av Frodes jarlar Vott och Faste. Kallas Vendelkråka. En kungshög i Vendel är namngiven Ottarshögen.Fosterbror med Yngves far Alrik. Erövrar Vad från götarna. Utvecklar ledungen. Förråds av Åle vid härnadsfärd till Jutland.
OttarshögenO. uppfördes i Vendel innan kungshögarna i Uppsala uppfördes (iaf Öst- och Västhögen) och innan den s k vendeltiden inleddes. Tidsmässigt stämmer gravfynden, bl a med ett solidusmynt senast från år 477, väl med dateringen för kung Ottar.Åle uppför O. som en del i maktkampen med inglingarna. Genom att lägga sin brors hög där, bekräftas hans anspråk på att vara inglingarnas överhuvud.
oxeO. stod för styrka, uthållighet, smärttålig och vänfasthet. Den O. som Snorre påstår dödade Egil är sannolikt en felöversättning, se även Eofor.
papyrusDet dominerande skrivmaterialet 3000 f Kr till 500 e Kr. Utvanns ur skjälkar av en vattenväxt som växte bl a i Nildeltat. Rullarna innehöll ca 20 ark. Hieraticos var den högsta kvaliten (av 8 klasser), för religiösa skrifter.
pass (tid)Tidsrymd motsvarande 1,5 h.Troligen kopplad till antal spann solen rörde sig över himlen, uppskattat med fingrarna. Uttryck som 'vid pass' antyder ungerfärlighet.
pektoralisKorsformad utsmyckning över bröstet som kan ha markerat (militär) rang och bestod av flera brakteater och pärlor. En sådan uppsättning funnen i Söderby, strax söder om Uppsala.I Sveariket bars P. av jarlen och goden, och ansågs, näst halskragarna vara det förnämsta värdighetstecknet.
pergamentutvecklades i Pergamon ca 100 f Kr av skrapade djurhudar. Veläng av kalvskinn utgjorde de tunnaste och finaste bladen.Den Röda Boken är gjord av en okänd kvalitet, mycket tunnare, men ändå stryktåligare!
Pergamons bibliotekI nuvarande Turkiet. Pergamentet utvecklades här som en följd av att ptolemaierna vägrade leverera papyrus. Pergamentet kom sedan att gradvis ersätta papyrus. Det näst främsta biblioteket under antiken och en grammatikskola fanns här.
pilskott200-300 m, ev en tiondels fjärdingsväg = 267 m.
prakthjälmHjälmar användes inte bara i strid, prakthjälmar med symbolisk och statusmarkerande funktion har funnits sedan BÅ. Se Hildisvin.BÅ: hjälmarna är koniska, utan horn. JÅ: prakthjälmar förekom även med horn.
princepsLatin motsvarande hövding, gram, möjligen även jarl.
Ranneberget borgFornborg söder om Alvhem, på Göta älvs östra strand. Nästan alla av Västergötlands 40-tal fornborgar ligger längs Göta älv och (ett dussin) i Vad.BÅ: Borg söder om Alvhems kungasal, ingående i vårdkase-linjen. JÅ: borgen tas i bruk igen.
Rapungeberget borgFornborg norr om Alvhem, mellan Lödöse och Skepplanda, intill skogen Risveden. Angertuvan ligger ca 1,5 km söderut.BÅ: Borg NO om Alvhems kungasal, ingående i vårdkaselinjen. JÅ: borgen tas i bruk igen.
RauningeStorbygd och kultförbund i SO Södermanland, med troligt centrum kring Trosa. Senare koloniserad än de tre nordliga sörmländska storbygderna. 'Rönö' härad stammar från R.
regulusLatin motsvarande småkung, drott, gram.Chlothars benämning på såväl Sörle Hunding som kung Härdred.
RekStorbygd och kultförbund i NV Södermanland under BÅ. Under JÅ ev ett eget folkland och indelat i två hund (östra och västra Rekarne). Här ligger Harg (Torshälla), vid mynningen på den vattenled som leder vidare mot Hjälmaren och Västergötland.BÅ: Storbygden tar under Vale parti för Drott Aslek. Under JÅ eget folkland med jarl under gram Sörle Hunding.
rex, regesLatin motsvarande (folk-)konung, konungar.
ringBÅ: Förknippades med solen och soldyrkan. Ringen är den kanske äldsta symbolen för gudomlig makt. Även en kvinnlig symbol för fruktsamhet. JÅ: R. kopplas fortfarande starkt till makt, bl a i begreppen ringbrytare, ringsvärd och ringkvinna.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
ringbrytareR. var den som hade makt, rikedom och frikostigt "bröt" av sitt guld eller silver från ringar, som ofta var lindade runt armen. Ofta en kenning för kung.
ringkvinnaSom änka kunde en kvinna få samma rättighetsutövande kapacitet som en man. Namnet R. associarar till ringen, som symbol för denna makt.
ringsvärdR. är en företeelse i JÅ, en ring avslutar svärdsknappen. R. är förknippade med hög rang, men har inte kunnat kopplas till den allra översta nivån, konungarna själva. Kanske markerade den samhörighet i en krigarkast.BÅ: De av Völund smidda svärden Gram och Gambanteinn är ringsvärd. JÅ: Vöggur? Jarl Vésteinn? har ett ringsvärd
rinkKrigare, troligen hög rang, namnrester vanligast i Uppland, mycket få namn utanför mälardalen.Svartskjorta, krigarkast bestående av hemvändare, s k tyrvingar, från Europas olika krigarföljen.
RinkarbyEtt femtontal, varav hälften i Attundaland. Övriga i mälardalen förutom 2 i Småland och en i Skåne. Närheten mellan R. och karlbyar - liksom mellan många fornborgar - kan enklast tolkas som en samexistens i konkurrens; ibland ev krigisk sådan. Man har även sett olika grad av rang, där rink är den högre.R. på Lovön, strax intill Barkarby, dvs en karleby. En av rinkarnas många byar i Attundaland, (Lovö låg dock i f d Färinge folkland).
RisvedenSkogen som avgränsar Västergötlands inre slätter från området runt Göta älv, med sjöarna Mjörn och Anten i öster och Alefjäll och Vättlefjäll i söder.R. kallades möjligen för Mörkveden, precis som Kolmården och omnämns i flera sagor.
Rolf (Krake)Dansk kung, Saxos stora hjälte. Son till Helgi och Yrsa. Efter att Adils tagit en motvillig Yrsa från Helgi påstår Saxo att R. ändå gav Adils stöd för att vinna över Åle.Rolf är smeknamnet på herulen Rådulf. Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
RunhusaR., i bruk år 400-550 ca, var en starkt befäst borg och boplats för en maktelit av hög dignitet. Ändelsen -husa, som försvunnit i 'Runsa' antyder att husabyar kan ha funnits mcket tidigt. Läget i Håbo var strategiskt för farleden norrut mot Uppsala. Brändes minst 3 gånger.Borgen är liksom husabyarna, kung Åles, men disponeras av hans jarl V'esteinn.
runor, gotiskaGotiska runavskrifter med äldre futharken finns från tidigt 200-tal (Ukraina) till 400-tal (Tyskland, Rumänien). Efter kristnandet användes gotiska alfabetet istället.
runor, äldstaPå Meldorffibulan finns en inskrift som dateras till ca 50 e Kr. Om detta är runor är detta äldsta fyndet. Ett säkrare fynd finns från 160 e Kr i Vimose, Fyn.
runstavR. var ett verktyg för att i förväg beräkna när skottmånad och blot skulle infalla. Det är mer än troligt att liknande stavar har funnits redan under BÅ eller tidigare, i syfte att hålla reda på solens och månens rörelser. Utan dessa skulle man inte kunna göra förutsägelser och vara utlämnade till väderlek vid fastställande av tidpunkterna för de viktiga högtiderna då folk skulle samlas.Beor kan ta tidigare godens stavar till hjälp för att upptäcka om han begått något fel i sin bedömning av tiden för månens nytändning. Stavarnas antal sidor motsvarar blotcyklerna, 8 eller 19 år.
rådetTidiga källor om goterna omtalar att dessa haft beslutsnivå där alla vapenföra män deltagit, motsvarande ting, och en där endast en kärna av aristokrater deltagit, motsvarande ett råd.BÅ: R. består av respektive bygds (och ätts) huvudmän. I takt med att landet stiger ur havet och befolkningen främst i SO ökar, utökas R.
RådulfHerulernas kung, dog i slaget mot langobarderna ca 509 e Kr. Nämns av Jordanes och Paul deakonen. I Beowulfkvädet är R. den som i de senare nordiska sagorna kallas Rolf Krake. Hänsyftas ev till på runsten i Ötergötland, den mystiska Rökstenen.Prins i Alvhem, nyss hemkommen herul. Kallar sig även Rolf. Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
Räsvelg"Liksväljaren". R. var en örn som satt i himlens norra ände och skapade vindarna genom att slå med vingarna. Hämtade sina offer till utvalda pinorum i Nifelheim.Kung Attalon får ett varsel där han ser R. och förstår då att hans öde är ofrånkomligt.
Röde SvanR. är enligt två sagor son till kung Alf (Finnalf) i Alvhem och far till Saefari. Samma sagor gör R. till Alf den gamles farfars far.R. visar sig vara Ing. Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
salUrsprunglig betydelse: 'det enrummade huset'. Se hall.Drotten i Håga och kungen i Alvhem har en S., inte en hall.
saxare, SaxlandGermanskt folk som levde i NV Tyskland. De tillbad guden Irmin. I slutet av järnåldern pressades de av frankerna till tributer, 500 kor påstås ha överenskommits.S. och svear kopplas fta ihop i sagorna. Swerting är ett namn som tillskrivs flera olika personer.
segelS. måste man ha känt till, om inte annat genom både direkta och indirekta kontakter med medelhavsfolk. Men det är osäkert om, hur, när och i vilken omfattning de användes. Det finns få stöd utöver det sunda förnuftet, t ex inga hällristningar med segel som motiv.Alvas påhittighet visar att även om det är en nackdel med stora kölbord när båtar ska dras på land, så är vinden överlägsen motor när snabbheten är viktig.
sejdkvinnaSejd = Genom trans uppnådd trollkunnighet. Schaman, Jfr samernas nåjd. Tillämpades av vanernas Freja som även lärde Oden (trots att det ansågs omanligt).
SignyI en saga dotter till alvernas kung Åle och Alfrun. Gift med Sigurd Hring.Smeknamn på Alfhild. Syster till Rådulf. Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
Sigurd FafnersbaneUr Völsungasagan: Med svärdet Gram dödar S. Fafnir, som förvandlat sig till drake efter att ha stulit Andvarinaut. Grimhilds förtrollning får honom att överge Brynhild och gifta sig med Gudrun, som får ringen. S. förekommer på flera svenska runstenar.
SiliEn av Södermanlands äldsta storbygder och kultförbund omfattande Selaön, Tosterön och området söder därom.JÅ: kultförbundet motsvaras i stort sett av ett folkland med egen jarl under gram Sörle.
självskottEtt spjut eller pil som gillrats så att det slungades på djur som utlöst en snubbeltråd. Sattes i allmän skog och beslutades på ting för att vara kända av alla i bygden.
SjökarlebyUrsprungligt namn på karl-byn Sockarby på Färingsö.Där Yngves bror Högder befann sig en tid under sin ungdom. Ägde borgen intill Vårdberget.
Sjöland (Danmark)Detsamma som Själland (Zealand) i Danmark. Kan under BÅ ha varit befolkat av det folk som senare kom att kallas vandalerna, som utvandrade före/vid danernas ankomst.Det namn Själland fick under JÅ. BÅ: danerna hade ännu inte anlänt, istället fanns här södermän, Harad.
Sjöland (Högariket, Sveariket)Storbygd som varit ett eget s k kultförbund, med gemensamma kultplatser. Motsvarar Norrtälje kommun och norra delen av Österåker, senare uppdelat i flera hund och skeppslag. Kan som namn på hela folklandet ha föregått Attundaland, där bl a även Säminge hundare ingick (säming = sjölänning).BÅ: gramen över S. leder från Lagga oppositionen mot Håga, i allians med Oland i NO dominerar han de mindre uppländerna i SO. JÅ: äldre namn på folklandet Attundaland.
Skansberget borgFornborg vid Ramsnäs i Tiveden, vid sjön Undens norra strand i Närke.Kung Åles borg i söder, vid Svearikets tidigare gräns före erövringen av Vad och Kåkind.
Skansen vid TjurlångenFornborg SV om Arboga, vid sjön Tjurlången.Utsiktspunkt. Mycket strategiskt läge vid farleden mellan Hjälmaren och Arbogaån.
skepp1. Treskepps- se hus. 2. Svearna var hade långväga kontakter, men de flesta resorna var inomskär och ofta behövde båtarna dras över landbryggor. Även för längre härnadsfärder till Finland, Baltikum och Ryssland var det möjligt - och fördelaktigt - att använda relativt små snäckor, kanske ca 6 årpar. Större skepp bör dock ha varit lämpliga för resor över S Östersjön, mot nuvarande Polen. Det 21 m långa klinkerbyggda skeppet i Hjortspring på Jylland från 400-300 f.Kr., liksom otaliga skeppssättningar och hällristningar tyder på att man hade även större skepp tidigt, i Brunna, Uppland, finns en ristning som visar 70 årpar. Avbildade skepp liknar mycket farkoster från Ö Medelhavet och forskarna tror numera att detta inte är en slump utan bekräftar direkta kontakter. Se skinnbåtar.En ledung anpassad till mindre skepp genombryts när kung Åle kräver att även större skepp ska ingå. Detta innebär att man inte kan kräva lika stora skeppslag, vilket är ännu en faktor, förutom befolkningsförändringar, som förändrar hamnor , hund och hundare.
skeppslagKrigsledungens hund och hundare hade mellan 2 och 4 S., som i sin tur ofta indelades i fjärdingar. Den minsta enheten var hamna. Givet att man sannolikt främst använde relativt små 'snäckor' (båtar) kan varje fjärding ha ansvarat för en båt med kanske 5 årpar, medan större skepp, upp till kanske 20 årpar kunnat svara mot ett fullt S.På Färingön finns tre hamnor som tillsammans med en fjärde på Vingra utgör ett S. med sammanlagt drygt 30 vigermän. En 1/4 av hela hundets.
skeppsättningSkeppsformade stensättningar förekommer sedan före 1000 f Kr fram till kristnandet 1000 e Kr. och längs hela Sveriges kust; 7-8 m långa vanligen, upp till 45-50 m. Stora likheter finns tidigt med vikingatidens skepp, med spetsig form i för och akter, tyder på en båtbyggartradition med stor kontinuitet.
SkialfHängde enligt YT och YS ynglingakungen Agne med hans ring, efter att han besegrat hennes far Froste och tagit med henne hem från Finland. S. är ett mystiskt namn eftersom det antyder att skilfingarna stammar härifrån. Somliga menar att historien om Agne är en kenning för något annat, t ex att en ny ättelinje startar här.I Götariket är skilfingar ett skällsord som inte nämns i Beowulfs närhet, eftersom han själv stammar från dessa, hans fiender. S. skulle då vara en mytisk anfader, snarare än en urmoder.
skilfingarS. är ett annat namn på ynglingaätten, ofta exklusivt för de yngre ynglingarna, antingen fr o m Agne, eller Egil, som är den förste som är känt omtalas som S.. Härlett ur Skialf, som dels finns i det främst östsvenska ortsnamn, men också i Lidskialf, och personnamnet nämnt i Ynglingatal - Agnes dräperska. Se inglingar.Ett samlingsnamn för olika grenar av sveakonungarnas ätt, där de 'äkta' S. härstammar från Hógne i Västermanland. Även inglingarna, Inges och Eriks ättlingar räknas dit, liksom ynglingarna, Jörunds ättlingar.
skinnbåtarLättburna mindre båtar som lämpade sig väl för små vattendrag och särskilt i miljöer som genomkorsades av vattenleder och många landbryggor. Se skepp.
skålpund1 lispund = 9,5 kg = 20 skålpund, 1 skålpund = 414-425 gram = 32 lod.Alvas ring väger 2 och en fjärdels skålpund, nästan ett kilo.
SkädjaAnses vara den äldsta av alla i ortnamn bevarade gudar. Förekommer i Sverige och Norge (ej i Danmark), tätast i mälardalen, men ofta i mindre centrala bygder.S. är den gudinna som dyrkades före númenoranernas ankomst. Ersätts i stort sett av Härn.
slaget vid Håga2 juni år 808 f.Kr. var det partiell solförmörkelse över östra Svealand. Dateringen av när Nåsten brändes överensstämmer väl med denna tidpunkt.Strutkungen besegras men Övid dör. År 1 e H inleder tideräkningen efter detta år, som även utgör starten på en ny blotcykel, eftersom nytändning infaller samtidigt med vintersolståndet.
Slandöns borgFornborg på Slandön, Högholmen, Ytterenhörna. Vid inloppet till Mälaren från Södertälje kanal.Ingår i vårdkasekedja mot Helgö och Hunnhammar.
smedEtt från början heligt hantverk, så viktigt att det var kopplat till religiösa ritualer.Goden var den som hade ansvar för smederna.
småkungDrott, gram, hövding. Jfr latinets Regulus.
SnevingeÄldre namn på Snevringe, som var ett eget s k kultförbund. Den östligaste delen omfattar ungefär Köping, Hallstahammar och Surahammar.BÅ: Arbuga antas ha brutits ut ur S. år 293 e H, för att bli en egen bygd med egen rådman.
SolEn urmoder till alvernas kungaätt, mor till Delling ('Dagning'), mormor till Dag.Gift med Alfgeir, mor till Dag och Delling. S. död kan ses som symbolik för mörkrets återkomst.
soldatKrigare; ursprungligen de som tog sold hos den romerske kejsaren.Under bronsåldern antas den inhemskt kända titeln herse synonymt.
solförmörkelseS. inträffade över SÖ Finland år 1111 f.Kr. vilket kan överensstämma med året då Hågahögen lades, partiell S. inträffade över Ö Svealand år 808 f.Kr, då Nåsten kan ha bränts. 152 vintersolstånd efter 'år 1 e H', var det total S. över S Lappland och ytterligare 152 år därefter, år 503 f.Kr. inträffar ännu en total S. rakt över Blå Jungfrun. Jfr blotcykel.I boken berättar Sindar om två S. och en tredje som han förutspår kommer innebära Ragnarök.
solhästenHästen utgjorde en av de mest centrala delarna i religionen och drog vagnen med himmelsskivan. Trundholmsvagnen (Jylland) och Nebraskivan med 29 stjärnor (Tyskland) visar en stark rituell koppling mellan solen/månen och hästen. Jfr tidtäljaren.De 29 stjärnorna står för skottmånadens dagar och två heliga tal: 20 och 9, se blotcykler.
solidiRomerska guldmynt med vikten 4,7 g. Drygt 700 S. är funna i Sverige och 900 totalt i Norden. Merparten på Östersjööarna Öland, Gotland och Bornholm, och ett drygt 70-tal på Helgö. En S. motsvarade en ko eller en halv oxe, enligt frankiska hävder från vendeltiden. S. smältes i stora mängder, men utgjorde även praktiskt betalningsmedel för elitens transaktioner - en krigares häst och vapenutrustning skulle ha kostat 16 S.
sonarblotBlot förknippad med offer av en galt. Galtens blod användes att spå i. För svearna var vildsvinet/grisen en mycket viktig symbol kopplad till kraft och fruktsamhet.
spannAvstånd mellan tumme och pekfinger, eller långfinger (stort spann). Avståndet mellan sol och måne i antal spann gav svar på hur långt det var sedan nymåne, resp. fulllmåne. Se även pass. För blot och skottmånad krävdes mer exakta beräkningar, se runstav.
spiralarmringRingar som kunde lindas på (höger) arm, var en tidig statusmarkör. De var även enkla att 'bryta' i mindre delar, se ringbrytare.Rådherrarna i Håga bär sådana av brons, medan kungens och drottens ringar är av guld.
stappaEn stockfälla som gillrats så att den ramlar ned över djur som utlöser en snubbeltråd. Sattes i allmän skog och beslutades på ting för att vara kända av alla i bygden.
stavPlats med sakral (religiös) anknytning. Stavar var ofta ting med stark religiös laddning och betydelse och hanterades t ex av völvorna.Godens gård på Färingön. Vivil, Åles gode, bor i Stavby.
Steneborg på EkbergetFornborg vid Trosa.Gram Sörle Hundings borg vid Liung som bevakar inloppet till vattenvägarna inåt land.
stenkast50 steg = 40-50 m.
Stenröset vid TörStenröse i Södertälje kanal.Frekes Röse, monument över Freke Svinöga på Tör, som Yngve ser vid sin flykt söderut.
Stensättningen i HågaånStenröse på klippa i Hågaån.Gravmonument över kung Övid, siste som kallades kung i Håga, 9:e väktaren.
stockfällaSe stappa.
Stora SvitjodDe bygder utefter de stora floderna mot Svarta Havet och Uralbergen, som utgjorde östliga kontaktvägar med mälardalen och övriga Norden.Ett samlingsnamn för det inre Ryssland. Jfr även Reidgotaland, som är ännu vidare.
strängSnubbeltråd avsedd att utlösa någon form av fälla att fånga djur med.
styreKrigare, inhemsk namnbakgrund. ledare, ev till sjöss.Ledare över krigarskrå (tegnar, rinkar, karlar, visar), över kungens brytar och svearikets goden.
svanAnsågs orädd för döden, jfr 'svanesång'.
svartalvI nordisk mytologi detsamma som dvärg. Genomgående ondsint.
svearEn tänkbar betydelse är 'de våra'. En koppling till vildsvinet, den bland de gamla svearna mycket vanliga symbolen också tänkbar. 'Svía' kan även ha en koppling till solen och soldyrkan. Tacitus nämner 'suehans' och 'suioner', båda antas referera till svear, ur olika källor.BÅ: innebyggare i de löst anknytna utbygderna runt om själva Högariket kallas S., 'de våra'. Kung Audbe nämns som solkungen. JÅ: Riket har fått namn efter S. Åles män bär vildsvinsmärket. Se även Hildisvin. Svíagris betyder 'S. välgång' eller 'S. öde'.
SveariketS. kärnland var Uppland , Västmanland och Södermanland, i den ordningen. Endast dessa och Gotland indelades i hund/hundare. Ledungsskatter togs ut i östsverige, utöver ovan även i Närke, Hälsingland (norrlandskusten) , samt Östergötland, Öland och smålandskusten. Spridningen av husabyar, tunaorter, rinke-, karl-, tegne- och hersebyar, gravskick och fornborgsförekomst talar för att åtminstone Ö Östergötland hör till kärnområdet tidigt, och att N Västergötland (Vad) kan ha erövrats under folkvandringstid eller strax därefter.Utöver mälardalen skattlägger Åle N Västergötland, Ö Östergötland, delar av smålandskusten och Blekinge ner till Vä i Skåne, samt norrlandskusten och områden i SV Finland.
sven, svenneKrigare, lägre rang, flest namnrester i Götaland.Menig ledungsman eller soldat under utbildning. Svennarna kan kallas för tegn, karl, herse eller rink beroende på sammanhang och vilken krigarkast de tillhör, trots att de ännu ej är utlärda eller innehar själva titeln.
SviagrísÄven Sveagris, "Svearnas gris". Gris står för rikedom. Ring nämnd i flera sagor; kanske en armring, men antas även vara den halsring SG nämner. Kan vara en kenning.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
SvitjodAnvänds ofta som synonym till Sveariket, men anses ibland utgöra en beteckning för ett vidare geografiskt område än det det som kungen hade direkt kontroll över. Därmed kunde skattländer inräknas, som till exempel Öland och Gotland. Jfr Stora Svitjod.Benämningen omfattar även de lösare anknutna och senare erövrade delar av Sveariket, där kungen inte lyckats genomföra ledungen. Hit hör t ex norrländska kustbygder, Vad och Kåkind i Västergötland, Vikbolandet i Östergötland och kustbygder söderut, Åland och i Finland.
svärdsklingaDet var klingan på svärdet som ansågs ha en speciell symbolisk betydelse, och som förknippades med ätten och des rätt till jord och namn.
SämingeStorbygd som varit ett eget s k kultförbund, med gemensamma kultplatser. Motsvarar Värmdö, Österåker och Långhundrabygden upp till Mora sten.
SätunaPå Färingsö ligger två tunaorter ovanligt nära varandra. Sätuna (=Tuna vid sjön) är sannolikt det äldre eftersom det annars knappast fått Tuna-namn alls.Den förre lagmannens gård på Färingön.
södermannalanden, södermän (BÅ), Södermanland, södermanlänningar (JÅ)BÅ: läget s. om mälaren och s. om de dominerande bygderna bör tidigt ha givit upphov till namnet, utan att ett eget land förelåg. Någon form av icke-angreppspakt mellan mälardalsborna är dock rimligt att räkna med mycket tidigt, eftersom stridigheter annars skulle tära orimligt på resurserna. Även ett gemensamt försvar vore rationellt. JÅ: Sagorna antyder att S. haft en grad av självständighet och tidvis kunnat vara ett eget rike, men troligast som underordnad del av Sveariket.BÅ: S är ingen formell politisk enhet, men de fem storbygderna Tör, Sili, Rek, Jönåker och Rauninge har ofta gemensamma intressen inom Hågariket. Motsvaras av kultförbunden. JÅ: S. lyder under gramen, som en del i Sveariket, jarlar styr folklanden, som är desamma som kultförbunden på BÅ.
SörleEn av Jónakrs (Jönåkes) söner med Gudrun.Indentisk med Granmar, ett namn som kan ha förväxlats med hans titel. Se Hundbrodd.
tegnKrigare, troligen hög rang, se tegneby. I skriftkällorna ofta nämnd som [en av] kungens närmaste man.Rödskjorta, krigarkast bestående av hemvändare, s k tyrvingar, från Europas olika krigarföljen.
tegnebyAv totalt ett dussintal förekomster är T. vanligast i Östergötland (5) och Bohuslän (3). I mälardalen finns 3-4 stycken. Förekomster finns även i Danmark. Något tydligt öst-västligt mönster där 'tegn' ersätts av 'rink' i Sveariket finns inte. Den sparsamma förekomsten i mälardalen kan indikera att tegnarna stod över rinkarna i Svearikets rangordning. Namnet saknas i Västergötland vilket kan tolkas som att återvändande krigare här var få. En av T. i Östergötland ligger intill en Skälvby, jfr Skialf.Tegnarna antas härstamma från det hunniska ledarskikt som styrt i Sveariket genom vísarna, men vars maktbas försvann när hunnerna besegrades på kontinenten. Till Alvhem återvänder de med hunnerna allierade och tidvis underkuvade herulerna.Deras förnämsta kallar sig också tegnar.
thuleReligiös titel; "den som rabblar".T. har en till goden underställd funktion, med praktiskt ansvar för själavård och helande, utöver 'rabblandet' vid bloten.
tidtäljarenAnnat namn på Mundilfare, den gudom som körde vagnen som månen och solen drogs på.
TierpStorbygd som varit ett eget s k kultförbund, med gemensamma kultplatser. Även Gästrikland kan ha varit en del av bygden. Motsvarar ungefär Tierps kommun.BÅ: Gestriket antas ha brutits ut ur Tierp år 293 e H, för att bli en egen bygd med egen rådman.
timmeT. användes sannolikt mycket tidigt i tidräkningen, tolv och tjugofyra ansågs vara heliga tal. Troligt samband med den astrologiska indelningen i zodiak och tolv hus.
tingT. är känt tidigast från goterna som tider och platser där alla vapenföra innebyggare samlades för att fatta beslut. Förlades i anslutning till bloter och andra högtider.
TiundalandEtt av folklanden i Uppland, betyder 'tio-hund-land'. Antalet hund stämmer inte, vilket antyder att ett fjärde folkland kan ha delats och Håbo först hit. Området överensstämmer med mycket gammalt kultförbund, som funnits före hund-indelningen. Ursprungligt namn ej känt. Motsvarar ung. Uppsala län, inklusive Gästrikland (som länge var en del av Uppland).Egil införde folkland och hundindelning efter frankiskt mönster, men folklanden var identiska med de gamla kultförbunden. T. motsvarar de bygder som under BÅ kallades Håga, Tierp, Oland och Håbo.
TiwazT. Gudarnas fader. Äldre namn på Tyr. Föregångare till Oden. T. kan vara avbildad på hällristningar som enarmad och med en hand sträckt mot himlen, ofta med prickar över; en koppling till tideräkningen.Fanns i Norden redan innan hyperboréerna dök upp, ej erkänd av dem. Himmelens högste och gudarnas fader, betvingad med svärdet Gambanteinn att följa mörkret.
ThorGudom som oftast anses vara en av de senast tillkomna asarna. Han, liksom Tyr och Oden, kan ha förts fram av vissa grupperingar som en del i en maktkamp.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
trälOfri man (slav).
Trästena borgFornborg vid sjön Ymsen, söder om Töreboda i norra Västergötland, i det gamla häradet Vad. En "Svenaby" ligger strax söder om borgen.Kung Åles borg i det erövrade Vad. På försörjningslinjen Kvarnberget - Gråmur.
TrögdStorbygd som tidigt varit ett eget s k kultförbund med egna kultplatser. Den udda (senare) indelningen i tredingar kan ev förklaras av splittringen på två folkland, den yttersta tredingen hörde till det fjärde folklandet.BÅ: styrs av Hjalte, Ivings son. JÅ: bygden domineras av Beros, tegnen i Löt.
tunaT. anses ha varit en föregångare till, men också samtida med husabyarna och en del i centralmaktens strävan efter en fast administration. De allra flesta tunaorter finns i mälardalen och utefter norrlandskusten. Det förefaller som om ursprungligen en T. funnits per kultförbund, ofta utgörande tingsort, senare tillkomna T. ligger ett per hund och sedan ett per skeppslag. En hög andel guldfynd har gjorts i T:s närhet, inte minst Tureholmsskatten och kvinnograven i Badelunda.T. på Färingsö bebos av lagmannen, tillsatt av Åle. Här hålls ting. Den avsatte lagmannens gård vid Mälaren kallas nu Sätuna.
tungelT. = månmånad = ny och nedan = synodisk månad = 29,53 dagar. 99 T. = 8 solår + 1,6 dygn, 235 T. = 19 solår + 2h14min.T. är både i BÅ och JÅ namnet på en månmånad. Antas under JÅ vara mest frekvent använt.
TunaCentralplats, ev föregångare till Husabyar och koppling till kungen.Lagmans gård/by. Inte direkt ägd av kungen, men indirekt, eftersom lagmannen är i kungens sold.
TveblindeTillnamn på Odin, enligt ett isländkt poem. Betyder två gånger blind.
TyrKrigsgud, en av asarna. Saknas säkra namnlämningar i Sverige, som däremot är vanliga i Danmark. T. är tillsammans med Ing den ende gud som namnger en egen runa (i den äldre futharken): teiwaz, senare tiwaz och tir. Tisdag är uppkallad efter T. (på danska Tirsdag), på fornhögtyska heter han Tîu, Ziu. Namnet betyder 'Gud' och 'gud' som appelativ. T. anses vara föregångare till Odin som himmelens fader och gudarnas högste.Samma gud som dyrkas av saxarna, Irmin (Ziu) vid den jättelika pelaren Irminsul. Tyrvingarna ligger bakom T.s upphöjelse till svearnas främste gud. Se även Aš-Sùr, Nerthus, Ing.
TyrvedenSkogen Tiveden har sannolikt namn efter övernaturliga väsen, men Ti- kan ev syfta på guden Tyr.BÅ: Ti- syftar på övernaturliga väsen, JÅ: tyrvingar menar att namnet kommer från Tyr själv.
TärneborgFornborg vid Lyrestad, norr om Töreboda i norra Västergötland, i det gamla häradet Vad, där ett dussin fornborgar ligger.Kung Åles borg i det erövrade Vad. På försörjningslinjen Kvarnberget - Gråmur.
TörBÅ: Urgammalt namn på kultförbundet i Ö Södermanland som omfattade Södertörn och angränsande områden på andra sidan Södertälje kanal. JÅ: bör ha bestått av två eller flera hund, den senare häradsindelningen bär dock få spår av den ursprungliga indelningen.BÅ: den största av storbygderna av södermannalanden, under Freke Svinöga. JÅ: ett folkland under egen jarl, i sin tur lydande under gram Sörle.
UbbeUbbe, eller Ubbo, är ett mytiskt namn för den förste kungen/grundaren av Uppsala.Tjalve kan inte läsa ut Audbe rätt ur boken, därav uppstår namnet U., som en missuppfattning.
UllU. står för glans, härlighet, är därmed troligast en himmelsgud, och enligt SN en av asarna. De gamla spåren efter U. kopplar honom mer till vanerna. Omfattande ortnamnlämningar finns efter U. i Sverige och Norge, däremot inga spår i Danmark. Fynd efter kult n. om Stockholm visar att han dyrkats där ca 500-800 e Kr, ortnamn i Dalarna och Jämtland är ännu senare spår.BÅ: Himlens fader, númenoranernas främste gud när de kom till Håga. JÅ: tycks vara helt bortglömd, Tyr är nu främst, och har ersatt Oden. Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
Uppland, uppländernaU. är en sen troligen medeltida formell benämning, eftersom landskapet länge indelades i flera folkland. Bakgrunden till namnet kan dock vara betydligt äldre. Delar av Uppland, särskilt i SO, bildades sent genom landhöjningen. Dessutom stängdes viktiga vattenvägar. Detta innebar stora förändringar i maktbalansen sett över tiden. SO kom till slut att dominera. Kanske är det detta som så småningom gav landskapet dess namn.Gemensam beteckning för de 'nya' bygderna i SO Uppland: Säminge, Valand, Håbo och Färingöarna.
UppsalaMed U. menas här Gamla U. Platsen kan antas utgöra en viktig centralbygd åtminstone från 400-talet e.Kr., ev betydligt tidigare ,och omnämns i många skriftkällor som sveakungarnas säte och där de gemensamma bloterna hålls. YT nämner U. som kung Auns säte och SN anger i YS att redan kung Fjölnir styrde över 'Uppsala öd'. Två mycket stora 'platåhus', norr om kyrkan, har bekräftats, templet som beskrivs i skriftkällorna, kan ligga under den befintliga kyrkan. De tre kungshögarna är från 500-talet, mitthögen dock ej daterad. Ytterligare ttre stora gravhögar finns, från 400-tal, den stora tingshögen och många mindre högar. Gravfälten runt byn är närmast oräkneliga, bara en del har undersökts.Residens för Åle, och före honom Ottar, ev även Egil. Under en stor del av 400-talet, har Auns vísar styrt riket från Hunnhammar, men ynglingakungarna dessförinnan antas ha haft sitt säte här. De strida strömmarna i Full en bit söderöver används av Vivil för att lägga ut ett villospår avseende dvärgen Nirevs flykt.
UppåkraU. var en stor centralplats SV om Lund, sannolikt stadens föregångare. Fynd av bl a langobardiskt hantverk har gjorts här och många guldgubbar. Existerade under lång tid, men omnämns märkligt nog inte i sagorna.Efter krigartågen i Europa har hedobarderna återvänt till Norden och erövrat Uppåkra.
Uvberget borgFornborg vid sjön Viren, öster om Vingåker. I NO ligger tvillingborgen Hundberget 1 km därifrån.Gram Sörles jarl Ragvalds borg.
ValandStorbygd som varit ett eget s k kultförbund med egna kultplatser. Motsvarar norra Stockholm ända upp till Knivsta. Vallentuna har namn efter bygden.
ValhallDen hall som Oden tog emot krigarna i. Omsluts av borgen Gladsheim.
vanerEnligt SN samtida med asarna. De är närstående med alverna och har kallats fruktbarhetsgudar, ofta kopplade till ett äldre skikt gudar och soldyrkan (BÅ). Ny forskning visar att de oftare var kopplade till krigföring, makt och överflödsliv och att även asarna anknöts till fruktbarhet. V. verkar ej ha dyrkats utanför Skandinavien. Ull kan ursprungligen ha hört till V., men anges av Snorre som en av asarna.V. är huvudsakligen de gudar som númenoranerna dyrkade vid sin ankomst till Håga. Men dessa sammanblandas i senare tider, när de överges och återinförs. De återinförda kategoriseras mer efter typen av kult, varför t ex Ing och Nerthus förs hit.
VedaborgenYngre bronsåldersborg i Långhundrabygden, Uppland. Liksom Nåsten eldhärjad.Sjölands viktigaste fäste, i hemlighet återuppbyggd av Drott Aslek.
VendelBy och bygd i Tierp, norra Uppland. Här anlades den stora Ottarshögen och de magnifika gravfälten har givit namn åt Vendeltiden, samma typ av gravgåvor finns i Uppsala kungshögar, det rör sig alltså om olika skikt inom samma kultur. Långt före vendeltid fanns ett Tuna i V, platsen tycks ha varit en centralplats även för det gamla kultförbundet i N Uppland; Tierp och Gästrikland.Bygd där inglingarna, med ev koppling till ynglingaätten, levde under Egils tid.
venderVästslaver, germanerna kallade de västslaviska folk som levde väster om Oder för V.Svearnas samlingsnamn för slaver vid södra östersjökusten.
Vendland"Där venderna bor". Skandinavier kallade alla slaver längs södra östersjökusten för vender, därmed blev Vendland likstydigt med detta kustområde. T ex Wielbark-kulturen vi Wisla, dit den gotiska utvandringen norrifrån gick räknades hit.
Vésteinn (Weohstan)V., enligt Beowulfkvädet Vigleifs far. Var en wägmunding, samma ätt som Beowulf stammade ifrån (på farssidan). Tjänstgjorde hos Åle. Fick Emunds hjälm, svärd och rustning av Åle, som tack för dråpet på sin egen släkting. Gav sedan dessa till Vigleif.Åles trogne jarl, stammar från Wägmund som i sin tur tillhör de 'äkta' skilfingarna ur Hógnes ätt.
VideslättV. heter det rike på Själland (+ Mön, Falser och Låland) som kung Ypper i Uppsala satte sin son Dan att regera över, enligt danska Lejrekrönikan. Där byggde han Lejre.V. är namnet på det rike danernas kung Hroar styr över. Danerna har delvis även erövrat Jutland.
WiduhudarEn inskription med W. finns på ett en rosettfibula, en av gåvorna i en rik kvinnograv på SV Själland. Nästan exakt samma gravgåvor är funna vid den exceptionella kvinnograven i Badelunda, Västmanland. Ännu ett rikt guldfynd i Möklinta 3 mil norr om Badelunda (Badlunge) visar på (långvariga) kontakter även med Gotland, där smyckena tillverkats. Mittemellan, i Inglinge, kan inglingarnas och/eller skilfingarnas stamort ha legat.W. är en dvärg och gotländsk mästersmed som Domar skänkt till Dan den högmodige. W. har tillverkat ringen, 'en av de åtta från Havor', som Beowulf senare får, och gravgåvorna till Dans gemål, samt till Drott, hans syster begravd i ättens eget Badelunda.
vífillTitel eller namn på religiös ledare. Förleden 'ví' syftar på helig plats eller kult.
Vifillfarese vífill.Drottens alternative gode är Vifillfare. Utmanar Beor ifråga om himlatydning.
vigermanDen som räknades som vapenför i ledungssystemet ingick som en del i varje hamnas underlag för att bemanna kungens skepp. Se även hund.V. är ett administrativt begrepp, istället används 'ledungsman' om de som deltar i kungens härnader.
Vigleif (Wiglaf)V. eller Wiglaf, son till Weohstan. Enligt Beowulfkvädet den som efterträdde Beowulf som götarnas kung. Han nämns som skilfing och var wägmunding på faderssidan och stammade därmed från svearna.Anklagad för medhjälp till dvärgen Nirevs flykt. Lämnar därför Sveariket.
vikaV. = vecka, kommer sannolikt av att vika och att månmånaden delades eller 'veks' i fyra kvarter. Bör ha förekommit redan på JÅ, den dag som saknades för att fylla upp solårets 365 dagar skapades genom att en dag fick dubbel längd.
VilV. är ett tänkbart ursprungligt bygdenamn, varav en del senare fick namnet Villattung skeppslag, där -attung står för åttondel. Tillhörde ursprungligen SV Sörmlands kultförbund, som kan ha hetat Jönåker.V. är den bygd i inre Sörmland som vinnilerna, de som senare fick namnet langobarderna, ugått ifrån.
vildsvinStod bl a för styrka och välstånd. Förknippades både med Oden (galten Särimner), liksom med Frej (galten Gyllenborste) och Freja (galten Hildisvin), men också som en symbol för svearna.Kung Åles ledungssoldaters symbol.
VingraTidigare namn på Munsö, Ekerö kommun. Troligaste tidigare namn också på Husby (Husa) där.
vinternätternaHöstdagjämning; de två eller tre inledande dagarna på vinterhalvåret. Bundenheten till dagjämningar och solstånd var stor och har i alla kulturer markerat viktiga högtider.
Visberget borgFornborg vid Torpfjärden, mellan sjöarna Långhalsen och Yngaren. En av 12 borgar utefter vattenvägen öst-väst genom Långhalsen.Gram Sörles borg.
víseKrigarledare, inhemsk namnbakgrund.BÅ: ställföreträdare för drotten i riket (Iving) och för Håga (Beor). JÅ: 1. Auns ståthållare, 2. Andreman i den matris som Åle skapat, där Beros styr över de övriga skråens och brytarnas visar.
Vivilse vífill.Vivil är Åles gode. Införde fast veckoräkning, dagnamn och den 19-åriga blotcykeln.
vívilse vífill.
v?lrHelig stav, jfr völva. Se även gander.
wulfingarW., eller ylfingar, omtalas ofta i kamp med hundingarna. De härstammar mest sannolikt från Östergötland, vilket även belägger hundingarnas ursprung i Södermanland.Den blodsskuld Beowulfs fars ådrog sig vid dråpet av en W. vid namn Hädoleif ledde till att han tog tjänst hos kung Hroar.
Vårdberget borgJärnåldersborg vid Stenhamra, Färingsö. Tvillingborg strax intill.Ledungsborg i vårdkasekedja via Ekerö och Helgö. Tvillingborg intill som är karlarnas.
vårdkaseV. är ett signalsystem för att med eldar varna för främmande anfall. Böte är ett annat namn. Placerades på strategiska höjdpunkter så att de kunde bilda kedjor. Kådrik ved och tjära garanterade snabb antändning. Budkavle sändes vid misstänkt fara innan V. tändes, medeltida källor anger att 4 krigsskepp krävdes för antändning. Underlåtelse straffades med fredlöshet, böter gavs om V. tändes opåkallat. V. fanns redan hos grekerna, när de kom till Norden vet man inte, men det mesta talar för de bör ha funnits redan under BÅ.BÅ: En linje finns i Alvhem, utmed Älven. JÅ: V. används vid Mälarens inlopp för att kunna sätta en flotta vid Hunnhammar i beredskap, och för att tidigt kunna varna invånarna i norr och väster.
wägmundingW. var den ätt som Beowulf stammade ifrån, d v s stamfadern hette Wägmund. Eftersom även Vigleif är ur W. ätt, och samtidigt nämns som skilfing, ett namn på ynglingakungarna, anses Beowulf vara en av svearna.W. antas ha Hógne som stamfar, de som räknas som de 'äkta' skilfingarna, till skillnad inglingarna, som stammar från Inge och Erik, samt ynglingarna soms stammar från Jörund.
västermannalanden, västerman (BÅ), Västermanland, västermanlänning (JÅ)BÅ: Dialekt etc kan ha givit området dess beteckning. Badlundabygden i öst kan tidigt ha integrerats i ett Svearike. Bygderna bortom Snevringe var glest befolkade och befolkades främst i samband med järnutvinningen. JÅ:Bygderna väster om Uppland orienterar sig nu mot detta landskap genom sitt gemensamma namn. V. var sannolikt fast integrerat under Uppsalakungarna, egna härskare nämns till skillnad från t ex Södermanland inte sagorna.BÅ: Två storbygder, Badlunge och Snevinge, och två små: Arbuga och Dal. 'Västermän' är snarast inbyggarna bortom Badlunge. JÅ: Har blivit ett folkland med en jarl och får först nu ett bestämt namn.
Völund1. Gudarnas smed. Skapade Gram och knyts till många andra svärd och ringar. 2. Skulle enligt kvädet om V. tagits till fånga av njararnas kung Nidhud., som tog hans svärd och tvingade honom smida åt honom, innan V. tog hämnd och lyckades fly. Kan ses som en realistisk skildring i den delen att mästersmeder ofta kunde vara trälar och handelsvaror.1. Den mytiske gudasmeden som skapat de tre magiska svärden Gram, Gambanteinn och Tyrfing, liksom magiska ringar. 2. Enligt myten drott Togarmas mästersmed och gode.
völvaFrån ordet v?lr, stavbärerska; sierska, sejdkvinna med hög status.
YmsingsborgFornborg norr om Skövde, i det gamla häradet Vad. Väster om Y. låg en skog där herkuliska muren skulle ha gått ända till Vättern.En av fem karlaborgar i Vad.
Ynglingasagan = YSYS är skriven ca 1225 av SN, som berättar mer utförligt om ynglingakungarna, med YT som förlaga.
Ynglingatal = YTYT är sannolikt skriven på 800-talet, med östnordiskt källmaterial som grund. Kritiken som vill datera YT betydligt senare och lägga källorna till västnorden innehöll felaktigheter och får sägas ha tillbakavisats.
Åland1. Socken v. om Uppsala, med uttorkad uppdämd sjö, runt vilken flera hägn och fornborgar ligger. Kan ha fungerat som offerplats. 2. ögruppen i Bottenhavet, få spår av befolkning före JÅ. Den typ av säsongsjakt som bedrivits på säl kan ha mycket gamla anor.BÅ: 1. En offerplats (motsvarande Skede mosse ,Öland, och Finnestorp, Västergötland). 2. En av utbygderna där ett fåtal 'svear' bor.
ÅleYnglingakung, Egils son, Ottars bror. Adils dödsfiende. Nämns i minst fyra sagor, inkl. Beowulfkvädet, där Å. i en delvis försvunnen rad kan tolkas in som Yrsas make.Mer i trilogins del 2: Fimbulvinter.
ÅsenBÅ: Tänkbart namn på ett eget av de fyra ursprungliga kultförbunden i Uppland. JÅ: Motsvarar ungefär folklandet Fjädrundaland (ungefär Enköping och Heby kommuner), som väl överensstämmer med det äldsta kultförbundets utbredning.BÅ: det ursprungliga kultförbundet delas när Lögen bryts ut 210 e H. Innan numenoranerna kom till Håga den viktigaste bygden. JÅ: Namnet Fjädrundaland ges när Egil inför hundaren och ledung. Motsvarar i stort det äldsta kultförbundet Å.
älggravEn ca 2,5 m djup fångstgrop avsedd att fånga älg i. Ibland med spetsade pålar i botten. Sattes i allmän skog och beslutades på ting för att vara kända av alla i bygden.
ättBÅ: Ä. bar ursprungligen rättsförmågan, inte individen. De viktigaste symbolerna för Ä. var högsätet, ringen och svärdsklingan. JÅ: Genom att ta svärd ur gravar och lägga sin egen hög (överlagra) den tidigare ättens, blev man bärare av en tidigare Ä.s rätt till mark och namn. Den äldre futharken var indelad i tre Ä. med åtta tecken i varje.
Örnnäs (borg, kungsgård)1. Fornborg vid Alvhem, där Grönån rinner ut i Göta älv, väster om Skepplanda. JÅ: 2. Ö. kan vara den plats som nämns som Beowulfs gård Earnanaes i BO.BÅ: Borg strax intill Alvhems kungasal, med mycket strategiskt läge. JÅ: borgen tas i bruk igen.
östringarUr TO: människor som kämpade på Mordors sida. Här: den pomeranska ansiktsurnekultur vi inte vet namnet på, som trängde undan Lausitzkulturen (se Idisis). Samband kan även tänkas med den s.k. Zarubintsykulturen vid Dnepr, från ca 300 f Kr.Österifrån trängande horder. Drott Asleks bundsförvanter: ašarna, asii.
ÖvidNamnet är fornsvenska för lycka, rikedom + trä, ved.
De fem ureldarna
Agrell kallar Zervan för femguden, ureldarnas gud och den ursprunglige skaparen, av gott såväl som ont. Zervan eller Zurvan är huvudgud i en gren av zoroastrin. De fem sorters eldarna gör Zervan nästan identisk med Agni, särskilt med avseende på att denne även kan ha varit en skapelsegud ursprungligen (Apam Napat), och har en referens till tiden och skapelsen; Tvastar. Agni har även vissa drag som liknar Heimdals: han är väktaren och har flera mödrar, men även Odin (psychopomp) och som Indras (Tors) tvilling även Surt/Loki (eld, svart, fruktansvärd, och han är en gäst, som Loki i Asagård), han älskar gryningen (skulle kunna syfta på Morgonstjärnans gudinna). Wiki: Agni is a Hindu deity, one of the most important of the Vedic gods, he is the god of fire. The sacrifices made to Agni go to the deities because Agni is a messenger from and to the other gods. He is ever-young, because the fire is re-lit every day, and is immortal. In the Rig Veda a Rishi prays - for the ten eternal powers to bless Tvashtr (Tvastar) (the supreme mind which creates all things) with the birth of Agni which is a reference to the ten undisclosed powers that nourish Agni. Agni, the Vedic god of fire, is depicted as having two heads, one head marks immortality and the other marks an unknown symbol of life. There are five kinds of Agni (fire) – Kala-agni ('the fire of time', Ksuda-agni ('the fire of hunger', Sita-agni ('the cold fire', Kopa-agni ('the fire of anger' and Jnana-agni ('the fire of knowledge'. He may have originally been the same as Apam Napat, the supreme god of creation, who is also sometimes described as fire arising from water. Hydrogen burns easily and Oxygen is required to inflame the fire. Agni is a deva , second only to Indra in the power and importance attributed to him in Vedic mythology, with 218 out of 1,028 hymns of the Rigveda dedicated to him. He is Indra's twin, and therefore a son of Dyaus Pita and Prthivi.However, he is also said to have two mothers,[12] or has two parts of the firedrill used to start the fire, and ten servant maids (the fingers of the man who is lighting the fire) or as the twice-born.
BÅ: Den enkla tolkningen av Zervans eller Agnis eldar är rödeld, blåeld och svarteld (=svärden), samt gröneld (Draupnir) och viteld (Svíagris). Svärden Laevateinn/Skadaren representerar Rödeld/vrede, och Hófvud/Tyrfing är Blåeld/kyla, samt Gambanteinn/Gram är Svarteld/svält. Men de två sista är osäkra och sammanblandas. Att Draupnir/Gröneld, dropparen, som står för äring/skörd och fertilitet räknas som en ureld är inte självklart - den ursprungliga ringen är av koppar och av det skälet knappast förnäm nog. Inte heller är det självklart att äring/skörd är detsamma som rikedom, som enligt runraden symboliseras av oxen. Svíagris kan både vara Viteld och stå för kunskap, eller den Gyllene Elden och stå för tid och makt, men Svíagris har ett oklart innehåll (är det en hel ringskatt, eller en enskild ring och i så fall vilken?). Vit var dödens färg (liksom blå) och därför skulle även Andvarinaut kunna passa in, vilket är skadernas tro. Detta kan dock vara härlett ur uppfattningen att detta även är öndurdisernas övertygelse, men dessa kallar i själva verket Månskäran, som också är i deras besittning, för Viteld. Men om urelden inte måste vara en ring eller ett svärd så är boken, Me den artefakt som bäst motsvarar Viteld, eller Silvereld. Och om Gröneld är en falsk ureld så skulle den femte elden istället motsvaras av Den Gyllene elden, den som står för överflöd, rikedom och därmed allomfattande makt. Sådan makt är liktydig med tiden, eftersom denna inte låter sig styras av någon. Detta innehåll har enligt myten endast en ring: Brisingamén, vars betydelse är "eldsmycket".
Som väktaren i sydöst är Agni enligt gelonerna - det hemliga prästerskapet - utsänd av asarna. Med kunskapen om Agni ser gelonerna sig som mer lärda än övriga alver. Agni är inspiration både till issedonernas Zalmoxis och till sitonernas Dagda. 'Agnis ögon' syftar också på eldarna.
GambanteinnG. ("trollstav, trollmakts-ten") är i fornnordisk myt nämnt som en brudgåva från Freyr för att vinna Gerd. Enligt VR är detta svärd samma som Laevateinn och det svärd Surt den Svarte för vid Ragnarök och dräper Freyr med.
Wiki: In Norse mythology, Gambanteinn (Old Norse gambanteinn 'magic wand') appears in two poems in the Poetic Edda. In Hárbarðsljóð stanza 20, Hárbarðr says:
A giant hard was Hlébard, methinks: /His gambanteinn he gave me as gift, /And I stole his wits away.
In Skírnismál (Stanzas 25 to 26) Skírnir speaks to Gerd:
Seest thou, maiden, this keen, bright sword /That I hold here in my hand? /Before its blade the old giant bends,— /Thy father is doomed to die. /I strike thee, maid, with my gambanteinn, /To tame thee to work my will; /There shalt thou go where never again /The sons of men shall see thee.
Skírnir then condemns Gerd to live lonely and hideous, unloved, either married to a three-headed giant or forever unwed. It might seem that this gambanteinn also refers to the sword with which Skirnir has previously threatened Gerd. But immediately after concluding his curse, Skírnir says (stanza 32):
I go to the wood, and to the wet forest, /To win a gambanteinn; /. . . . . . . . . /I won a gambanteinn. (Brate: "...en trollstav att träffa, och trollstav jag träffade.")
The poem then continues with further threats by Skírnir condemning Gerd to a life of misery.
Ett svärd och en av de fem ureldarna. Tillverkades av Lopt för Gordes räkning inför slaget om Håga, ligger enligt myten i Sinmaras Laegjárn. G. är det med svartkonst tillverkade svärdet, det som Lopt gjort av och för mörkret, och det är styrt av hans vilja. Gorde dräper Strutkonungen med det, såsom utlovats, men dör senare sotdöden själv, efter att ha rispats av dess egg, åtminstone enligt en version av mytskrivningen. Sinmara tar det med sig till Järnveden, men dess öde är genom förbannelsen kopplad till svearnas härskare, för att både segra åt dem och besegra dem.
DáinnsleifEnligt myten smider Dáinn Högnis svärd med bronsämne från Fragarach. Sanningen är att delar av det mytiska bronssvärdet används, men att Dáinnsleif vinner berömmelse som det första svärdet av järn i Håga. Dáinnsleif smids i sin tur om av Lopt/Valand och dess stålklinga utgör basen för Gambanteinn, medan bronset i hjalten från Fragarach används i Hófvud. En förklaring varför Lopt tar bort bronset är att Fragarachs magi är för stark för att han skall kunna göra ett svärd som är helt under mörkret och hans egen vilja.
TredjeT. syftar på ett av Odens binamn. Hög, Jämnhög och Tredje är alla Odens alteregon, när kung Gylfe ställer frågor om asarna. Samme Gylfe är i en av HS versioner morfar till Svafrlami, som tvingar Durin och Dvalin att smida svärdet Tyrfing.BÅ: Inför slaget om Håga ger kung Bragi uppdrag åt Lopt att tillverka ett oövervinnerligt svärd. Lopt smider två: det ena med hjalten i guld, det andra, med hjalten i silver. Tillsammans med Strutkungens svärd, med hjalten i röd koppar bildar de tre maktsvärden ett tretal, och dessa tre hör också till de fem ureldarna.
Segraren, Den allsegrandeS. är svärdet som enligt myten Gorde besegrade strutkungen med i slaget om Håga. Hans son, Ide/Heimdali, kastade det till honom, när Gordes eget svärd, Härskaren, bröts. Gorde rispas dock själv av S. och enligt en version är det detta han sedan kort därpå dör av, i andra versioner är det Sinmara som ensam eller tillsammans med Minos förgiftar drotten.
DråparenEtt svärd och en av de fem ureldarna. Svärdets namn har samma betydelse som Vitgöraren och Blågöraren. Det rör sig antingen om synonymer och binamn på samma svärd, eller så kan var och ett av de tre ureldssvärden vara förknippade med döden och därmed ha varsitt binamn med samma betydelse.
Den SovandeFlera av dvärgarna i nordisk mytologi har namn med denna betydelse: Dvalinn, Durinn och Duratrór, eller är liknelser med ungefär denna betydelse. Sömnen är i sin tur en liknelse för döden, och dessa dvärgar, som "bodde i stenen", anses av flera forskare representera dödsdemoner. Slummer antyder emellertid också ett kommande uppvaknande; enligt zorostrikerna sov guden Angra Mainya, senare kallad Ahriman i tretusen år, innan han väcktes av sin dotter och maka, Jeh. Inom Zurvanism nämns även tusen år och tiotusen år som viktiga perioder beträffande Ahrimans styre som den förstfödde.
Wiki: When they had sealed the pact that bound them to battle, Ahriman realized that his efforts would be fruitless because of Ohrmazd’s creation of the Righteous Man. This brought him into a state of unconsciousness that lasted 3,000 years. One by one, his demons told him of their wicked plans, in order to awaken their lord, but this did not work, until Jeh came and told him of her plan to attack the good creation by perverting the righteous man. This restored Ahriman to consciousness, and he rewarded Jeh by kissing her on her forehead, which caused her to menstruate (the “mark” [daxšta-] passed on to mortal women since), and by promising to give her whatever she wanted. At that moment, she was shown (presumably by Ohrmazd) the image of a young man, and she chose as her reward the love of men, which Ahriman grudgingly granted her. Se även Zervan.
Enligt en profetia slumrar en ond makt, och väntar på att väckas. När så sker kommer världen att gå under. Uppvaknadet förebådas av de fyra ryttarna, och dödskulten kring dem. Detta är alltsedan 1500BC ett av de centrala teman som vårdas i Skadekulten, och eftersom gudinnans namn är Vinterfrun, så är det naturligt att det sätt som världen kommer förgås på liktydigt med en fimbulvinter; ständigt mörker och kyla. BÅ: enligt boken går det att utläsa när en händelse av sådan avgörande betydelse skall inträffa, och var, samt möjligen även hur den skall utlösas/förhindras. Andra texter talar om D. mindre som en gud och mer som en urkraft, kanske ett vapen. En tolkning är att det rör sig om en av de fem ureldarna. JÅ: Den sovande är ett binamn på svärdet Tyrfing.
TyrfingI fornnordisk myt är T. ödessvärdet, främst omtalat i HS. Har egenskaperna dels att det dräper någon varje gång det dras ur sin skida, dels att det skall begå tre missdåd. Det smids av dvärgarna Durin och Dvalin och förs från Gårdariket av Arngrim, som bor vid sjön Bolmen i Värend. Hans son Angantyr dödas av hjälten Hjalmar i envig, men svärdet sårar Hjalmar dödligt. Angantyrs dotter Hervor, som givit namn åt sagan, gör haugbrot och tar det åt sig själv. Hon ger det till sin son Heidrek (Hedorik), som dräper sin bror (Angantyr II) med det – ett av de tre missdåden. Heidrek dräps själv av svärdet vilket även det räknas som ett missdåd; vilket av alla övriga dråp som utgör det tredje missdådet är oklart. T. ärvs av sonen Angantyr (III), som dräper Hlod, hunnen med det, Angantyrs son Heidrek Ulfham ärver det i sin tur. Det skall sedan enligt en version av sagan, följa senare svenska kungar fram till och med vikingatid. Ev. finns en koppling till tyrvingarna, d v s tervingerna, en gren av goterna som även kallades västgoter eller vesi, visigoter; och till guden Týr, vars namn betyder "gud". T. skulle alltså kunna betyda "Guds Svärd", en annan tolkning är "gud" i generisk mening, d v s "det gudomliga svärdet". Jfr även Atles svärd. JÅ: En viktig maktsymbol för tyrvingarna och sammanställs av dem som av andra med Attila, hunnernas konung. Enligt myten är T. genom en förbannelse förbundet med svearnas härskare och ynglingarna; det skall följa dem och bistå dem, men också skänka dem ständigt olycka i slutänden.
ViteldEn av de fem ureldarna. Färgen vit kan stå för svält, kyla eller döden. Det vita landskapet är det magra, utan föda, och vit är också färgen som saknar färg. Vit är även kung Bores, vinters, färg och därmed kylans. En tänkbar koppling finns även till de fyra ryttarna; i BÅ står den vite ryttaren, Dáinn, för döden, men på JÅ är den vite ryttaren Erövraren. Om denne erövrare är god eller ond - utsänd av någon annan än den rätte guden - är osäkert. V. är inte trogen sin ägare, tvärtom, och V. kommer vid Ragnarök enligt myten föras av en tjuv, Surt den svarte.
FragarachMytiskt svärd ägt av den keltiske guden Mannanán. När det riktas mot någon - alternativt läggs mot någons hals - tvingar denne att tala sanning.
Wiki: Sword known as 'The Answerer' or 'The Retaliator', the sword of Manannan mac Lir and later, Lugh Lamfada. Forged by the gods, Manannan wielded it as his weapon before passing it on to Lugh (his foster son). It was given to Cúchulainn by Lugh, and later to Conn of the Hundred Battles. It was said that no one could tell a lie or move, with Fragarach at his or her throat, thus the name 'Answerer'. It was also said to place the wind at the user's command and could cut through any shield or wall, and had a piercing wound from which no man could recover.
Manannán: Manx legends also tell of four items that he gave to Lugh as parting gifts, when the boy went to aid the people of Dana against the Fomorians. These were: "1) Manannan's coat, wearing which he could not be wounded, and also 2) his breastplate, which no weapon could pierce. 3) His helmet had two precious stones set in front and one behind, which flashed as he moved. And Manannan girt him for the fight with 4) his own deadly sword, called the Answerer, from the wound of which no man ever recovered, and those who were opposed to it in battle were so terrified that their strength left them."
De fyra artefakter som Manannán skänker Lugh, kan jämföras med vad Rolf Krakes bärsärkar vill ha i lön av Adils efter hans seger över Åle:
Finn’s heritage: Áli died in the war, and Aðils took Áli's helmet Battle-boar and his horse Raven. The [Hrolf Kraki’s] berserkers demanded three pounds of gold each in pay, and they demanded to choose the gifts that Aðils had promised Hrólfr, that is the 2. two pieces of armour that nothing could pierce: the 3. helmet battle-boar and 1. the mailcoat Finn's heritage. They also wanted the famous ring 4. Svíagris.
BÅ: Flera svärd och ringar gör anspråk på att vara motsvarighet till F. eller ha motsvarande egenskaper. Dels har enligt myten bronset från F. smälts ned av Dainn, kung Högnis smed i Håga, varav svärdet Dainnsleif och en fingerring, som kallas Draupnir, och som påstås vara rikedomsskapande, skapats. Båda dessa offras enligt samma myt av Sinmara i Laegjárn, men en del av råämnet bevaras. Levonen Dóri anlitas av Sibullan som mästersmed i öndurdisernas smedja, han skapar bl a en krona av brons av det råämne som återstod av Dainnsleif, dels en makalös guldring av den guldskatt som Sinmara samlat i Laegjárn. Båda dessa får Sibullan med sig vid sin flykt mot södern. Bronskronan lämnar hon i grottan vid Halsberg (Halleberg), där Delling återfinner den, den skulle då vara en närmast exakt replik av den ring som Delling funnit i mörkret och tillsammans med Sibullan kastat i de onda hålorna. Enligt en annan myt är ringen som Delling finner samma som Lopt stulit från Sinmara. - eller är det samma som Delling funnit i mörkret? Kronan kopplas samman med den offrade fingerringen, och kallas såväl för Draupnir, som för Svararen, efter påstådda egenskaper liknande F:s. Guldhalsringen offrar Sibullan till Apollon, och offret blir rikedomsskapande i samma mening som Draupnir, genom att offret återbetalar sig mångdubbelt. Även denna uppges i myten vara Draupnir, för sin rikedomsbringande egenskap, men också för Brisingamén, "eldsmycket", efter sin bärare Menglöd, som Sibullan dristat att kalla sig.
JÅ: Medan tre av fyra artefakter som Lugh erhåller av Manannán överensstämmer med bärsärkarnas krav på lön från Adils, så ersätts svärdet F. av ringen Svíagris. Detta skulle kunna förklaras av att ringen även ersatt svärdet i myten om Svararen.
H?fvudEnligt fornnordisk myt ett svärd som tillhörde Heimdall, väktaren, som han för vid Ragnarök och dödar Loke med, men sedan själv spetsas på, när det återstudsar.BÅ: tillverkas av Lopt, men av ämne från den ljusa västern. Det kloka valet enligt Heimdali, Gordes son, men Gorde väljer ändå Gambanteinn, det andra av de två svärd Lopt tillverkar åt honom. Känt i Me och genom Sinmara via Nótts linje även partiellt i Järnveden, dock inte av liverna/nifelungarna, även alverna har glömt det. Heimdali, Gordes son, får svärdet av Gorde, och efter Gordes död utnämner sig Heimdali till Rig, och kallar svärdet för Härskaren. I strid med Valand fäller Heimdali denne, men svärdet återstudsar - det kan inte skada Lopt sin skapare. Istället dödas Heimdali själv. Stjäls av Minos man, som sedan dör på Jungfrun. Såsom tillhörande Heimdali, Väktaren, och den rena eldens gud, så symboliserar svärdet en av de fem ureldarna.
JämnhögJ. syftar på ett av Odens binamn. Hög, Jämnhög och Tredje är alla Odens alteregon, när kung Gylfe ställer frågor om asarna. Samme Gylfe är i en av HS versioner morfar till Svafrlami, som tvingar Durin och Dvalin att smida svärdet Tyrfing.J. är en omskrivning för Blåeld, Segraren.
VredGram är en synonym till vrede.Svärdet Hófvud får namn efter sin ägare Vred, efter att det smitts helt åter av Bering.
HärskarenBÅ: Namnet ges av Lopt till det svärd han avser att Gorde/Bragi skall hålla i sin hand. Det har en hjalt i guld, med insignier i silver och bär alltså härskarens alla yttre tecken. Klingan kommer brytas tre gånger, och bara en ännu skickligare smed än den förra kan smida den åter hel.
JÅ: Sedan det stuckits i Barnstokkr så härskar det över alla som vill pröva att dra ut det, en synonym blir då Gram, som senare kommer att användas, inte minst efter att det kommit i Gram Sörles hand. Detta är det svärd som Sigurd en gång bar och såväl Bering som Regin har smitt det helt en gång var. Hrosstjuf spår att det kommer smidas helt på Helgö, men Vekka spår att den man är ännu inte född som kommer göra det.
DomenHeimdalls svärd H?fvud kallades även Heimdalls dom, en "mans dom" är en kenning för svärd.Annat namn för svärdet H?fvud. Se även Tyrfing och Segraren.
Gram1) I fornnordisk myt är G. ett svärd smitt av Völund, namnet betyder vrede. Enligt VS placerar Oden svärdet i trädet Barnstokkr, men Völsungs son Sigmund får magisk hjälp av Oden att åter dra ut det. Svärdet delas i kamp med Lyngvi, men smids åter helt av Regin åt Sigmunds son Sigurd som med hjälp av svärdet blir Fafners bane. Samma svärd kallas Balmung i Nibelunglied (och för Nothung i Wagners opera). 2) G. är en titel som betyder "Härskare". Namnet på en dansk kung enligt Saxo är sannolikt en förväxlling med titeln, detsamma skulle kunna gälla Granmar, som enligt YS var kung i Södermanland.JÅ: svärdet G. är Gram Sörles, han har ärvt det på morssidan av Gudrun. Gudruns make Atle lär alltså ha varit i besittning av det, men det kommer dessförinnan från Gudruns älskade Sigurd Fafnersbane, som stulit det ur nifelungarnas skatt. Hans son Brodd tar emot det som gåva, mot goda råd, svärdet är ont och han är inte värdig. Hans son Hothbrodd (Höder Hund) dräper sin fosterbror Balder med det och Hothbrodd lämnas som fosterson till sin farfar Sörle. Jfr även Mistlteinn.
MimungEnligt fornnordisk myt ett svärd, som liksom Gram skulle vara smitt av Völund, och som innehades av den (troligen) gotiske krigaren Wudga, som påstods vara Völunds son. "Mim" tycks anspela på Mimer, den kloke vanaguden, vars huvud blev avhugget, men som Oden bevarade vid liv. I Thidreks saga är Mimer bror till draken och Sigurds fosterfar.Namnet anspelar på Mim, (dvs vanaguden Mimer), eller med ett annat namn Hordmime. MImer var även känd för sitt huvud, för att det var så klokt, men även för att ha behållit livet endast i form av detta huvud. Detta namn blev det norröna namnet på Minos, som innehade en huvudroll i slaget om Håga, och var även njararnas namn på Nidhad, levonernas och nifelungarnas härskare i Järnveden, som tog Sinmara till sin maka. Troligast är att det är den senare av dessa två som givit svärdet dess ursprungliga namn; Nidhad hade tilfälle att hålla svärdets båda delar när Sinmara fört dessa till Järnveden.
RödeldR. syftar på en av de fem ureldarna. Den röda färgen symboliserar även dråparens blod och kopparens/bronsets röda, samt på vrede.
Skades svärd, SkadarenGudinnan Skade bar sin fars ägodelar till asarna för att begära bot för hans död, däribland "alla stridens vapen", sannolikt därför även ett svärd. Se Skades ring och Laevateinn.Enligt myten har svärdet Laevateinn ursprungligen tillhört Skade, och Strutkonungen besegrar alverna med det, och det förs av denne i slaget om Håga. Sinmara för det sedan till Järnveden och länge ligger det skyddat bakom nio lås i Laegjárn, innan det åter förs till Alvhem, för att utföra sitt förutbestämda öde, att dräpa alvernas störste. Se Laevateinn.
Ing
LaevateinnFornnordisk myt: svärdet som förvaras av Sinmara i kistan med nio lås, Laegjárn. Svärdet har av VR ansetts vara det som förs av Surt i Ragnarök och som han dödade Freyr med. VR sätter likhetstecken mellan L. och Gambanteinn. Namnet betyder "skadande törn" - en ev koppling till Skade. Fjolsvinnsmál v. 26:
"Laevatein det heter, /och Lopt det gjorde /med runor långt nedom likgrind. /I Laegjarns skrin /ligger det hos Sinmara, /nio starka lås det stängda."
Ligger bakom nio lås i Laegjárn (enligt myten i Håga) eller Bergelme (myten i Järnskogen). Är detta det svärd som fiskas upp av Liv och Delling? Aurbodas besvärjelse "För Hófvud ett huvud" tolkas som att det är svärdet Hófvud man hittat, efter att öndurdiserna slängt i oxhuvudet och Delling är själv övertygad om att det inte kan vara L. eftersom ett av låsen ännu är obrutet. Men detta sista lås kallas även Dellings dörr, och enligt myten kan just Delling därmed passera låset. Därmed kan det alltså vara Delling som hämtar det svärd som enligt legenden skall fälla den främste av alverna till Alvhem, en handling som tolkas som förräderi. Se även Skades svärd.
HögH. syftar dels på gravhög, dels på ett av Odens binamn. Hög, Jämnhög och Tredje är alla Odens alteregon, när kung Gylfe ställer frågor om asarna. Samme Gylfe är i en av HS versioner morfar till Svafrlami, som tvingar Durin och Dvalin att smida svärdet Tyrfing.H. är en omskrivning för Rödeld, Skades svärd.
Hvitingr, Sämings svärd (=Vitgöraren)Svärdet H. ägs av Säming och betyder Vitgöraren, den som gör död.
Om namnet Säming: By och gårdnamn i Dröthems socken (S:t Ragnhilds gilles årsbok 1934)....... Heering. av namn på föremål svärdet Hvitingr och dryckeshornen Hviting ar (se ......anslutning till namnet på grannhäradet Säming hundra (semmgiahunderi 1291 ...... NoB 1945 s. upsala ödhe). att Olav kunde undkomma ur sitt ...
Forna Götar och Svear: åtskillnad med svärd och eld oavsett deras rang, och ingen återstod som kunde ...... av den armé som fanns där och som leddes av den tidigare kungen St ...... söner; en av dem hette Säming, och om honom diktade Eyvind skaldespiller detta: ...... hustru tvenne barn, av vilket det äldre hette Åsa och det yngre Olav trätälja.
H. i betydelsen Vitgöraren har samma betydelse som Blågöraren, den som gör död. Svärdet är i så fall identiskt med Tyrfing. Adils måste skära av den tredje tråden, Gleipnir, för att vinna svärdet och ännu en tråd för att vinna niflingarnas skatt. Två trådar har skurits redan i BÅ, då Gambanteinn och Laevateinn fann vägen ut, dessa heter Leyding och Dromi..
Mistilteinn, Thrainns svärdHrómundr Gripsson's svärd i Hrómundar saga Gripssonar. M. kan kopplas till Gram, genom Semingr, en svensk kung, namne med hundaret Säminghundra i östra Uppland. Säming var även namnet på Skades son med Oden, eller ev. Frej, samt en norsk kung i Hålogaland. Wiki: M. ("Mistletoe"), also known as Misteltein or Mystletainn, is Hrómundr Gripsson's sword in Hrómundar saga Gripssonar, a legendary saga from Iceland. Mistilteinn first belonged to Þráinn, who had been king in Valland before he retired in his burial mound with his wealth. The Danish king Óláfr and his men, among whom Hrómundr Gripsson, learnt about that and found the barrow. Þráinn, who had become a draugr (living dead) was sitting inside. No one but Hrómundr dared to enter. After a long and fierce fight, he defeated Þráinn and took his treasure, especially his sword, with which Þráinn had killed four hundred and twenty men, including the Swedish king Semingr. Hrómundr used Mistilteinn during the battle between Óláfr and two Swedish kings both named Haldingr. He killed Helgi inn frækni (the Valiant), who had slain his brothers. He then lost Mistilteinn in the water out of witchcraft. He deeply felt this loss but soon recovered his sword, which was found in the stomach of a pike. But Mistilteinn was of no help when he fought king Haldingr, whom he eventually killed with a club. In Gesta Danorum Mistletoe is the weapon used to kill Baldr.M. är liksom Gram knuten till VS: Thrainn, i vars gravhög svärdet låg, är liksom Sigurd Fafnersbane, i vars händer Gram suttit, från Valland (=Frankrike).
Myternas son till Skade (och Oden) har liksom den svenske och norske Säming flutit samman; i verkligheten var han en riksgrundare kommen från Säminghundra i Sverige till Norge, där han blir känd som Fornjot. Han är enligt Me felaktigt sammanblandad med den senare Logi, som lever på Alvas tid. Säming får den av brodern Valand (=Völund) rövade nifelungsdottern Nauma i gåva, hon föder honom sonen Thrand. Även sonen till Nór, den andre anfadern till norska kungar, heter Thrand - och i HSG heter den som besegrade den svenske Säming Thrainn. Utöver Säming och Nór omtalas Fornjot som den förste kungen i Norge; en av hans söner är Kári - Kára är svanmön som hjälper Helgi mot Hrómund. Kára (Svanhvit) är även en karaktär i VS, vilket ger kopplingen mellan Säming och Slagfinn, som enligt VR är Svanviths make. Sämings mor är enligt Skade, medan Skaga enligt folktro var dotter till Hrómund. Alltså: Skaga har en far Hrómund som besegrat Thrainn, som besegrat Säming, som har en son Thrand och en mor Skade. Dessutom finns koppling Svanhvit-Svanhild (Finnalfs maka) i senare led. Inte konstigt alltså att man sammanblandat alltihop! Nauma och Thrand är uppdiktat, men Frosti, Snö, Torri etc är hrímthursar med ingriskt-nifelungs-issedon/asii kombination.
Sörle skänker M. till sin son Brodd, och Höder Hund, Brodds son, dräper Balder, sin fosterbror med det.
SkofnungEnligt fornnordisk myt Rolf Krakes svärd, dvs danskt. Skall ej dras i kvinnors sällskap eller i solens strålar, hugg kan bara läkas med en viss sten - beträffande sten, jfr även Kybele och Kali.JÅ: namn på ett svärd som innehas av Sörle, och som denne ger till Yngve, att med tas som gåva till götarnas kung Hredel.
BlågörarenBlå ansågs vara dödens färg, "Blågöraren" kan alltså översättas med "Dödgöraren". Jfr även dvärgnamnet "Bláinn", den blåe, d v s den likfärgade.Ett svärd och ett annat namn för en av de fem ureldarna. Näraliggande är att anta att det skulle gälla svärdet Blåeld, men namnet har samma betydelse som Vitgöraren, som är ett binamn till svärdet Hvitingr. "Vit" har i det fallet sannolikt ingenting med ureldens färg att göra, Viteld är troligare en ring, eller själva Me. Detsamma kan därför även gälla B., som alltså skulle kunna utgöra ännu ett binamn på samma svärd. Noteras även att en tredje synonym är Dråparen, även det ett svärdsnamn och en ureld, samma svärd eller inte?
Den sotslåendeSot är ett ålderdomligt ord för sjukdom. Att dö i sotsäng var alltså detsamma som att dö av krämpor.Binamn på ett av de tre svärden, men vilket? Klingan på svärdet som Delling finner i Järnveden är svart som om den vore sotad. Men binamnet kan syfta på att Gorde/Bragi förgiftades efter att själv ha ristats av sitt svärd. Det kan också vara det svärd som Den bleka ryttaren för, och dess egenskap är i så fall pestens.
BlåeldBlå var dödens färg, jfr dvärgnamnet Bláinn, den blåe = den döde, ett svärd med detta namn torde översättas till "dödgöraren". Blå är även en färg som förknippas med Kali, den hinduiska gudinnan, som ofta avbildas med djupt blåsvart skinn (trots att Kali, snarare skall ordagrant kopplas till färgen svart, namnet betyder svart), ibland avbildas hon även som en skinande blå sten. Mest av allt är dock färgen blå förknippad med stark köld. En av Agnis ureldar var kölden, och det är rimligt att utgå ifrån att dess färg var blå.En av de fem ureldarna, troligen ett svärd. Blå kan anspela på hjaltens blåtonande silver. Enligt skadernas kult är blå den färg som representerar gudinnan och som står för hennes rätta element: kylan. B. första förmente ägare är enligt myten Tjatze och hans dotter Skade, skidgudinnan, Vinterfrun från bergen.
HavorringenH. är en massiv guldhalsring av s k torque-typ, funnen i en järnkittel i Havor, en fornborg på Gotland. Ringen, som senare stals utan att återfinnas, anses härröra från tiden strax före Kristi födelse och är sannolikt det främsta guldfiligranarbetet som presterats i Europa under denna tid. Arkeologerna är samstämmiga i att ringen tillverkats på Gotland, och de fem andra liknande ringar som har hittats, varav en i Vittene vid Halleberg i Västergötland, en på norra Jylland i Danmark, och tre i Svarta Havsregionen, är också sannolikt allihop av nordiskt ursprung. Ringarna är av keltisk karaktär, har åttaformiga orneringar och har mycket gemensamt med bl a två guldpärlor funna i Hede, Möklinta i Västmanland och Bo i Bredsätra på Öland.Jfr Andvarinaut, Mångudens ring, Brisingamén, Draupnir och Svíagris.
BrisingaménFreyas smycke, Eldsmycket, världens vackraste, skapades av fyra dvärgar, inget annat av gudarnas föremål krävde detta antal. Talet fyra representerar vagnen, eller snararare hjulet, men också årets bloter, den fullbordade cirkeln, och därmed även tiden.
Wiki: Brisingasmycket, eller Brisingamén (uttalas Brisinga-me'n), är i nordisk mytologi gudinnan Frejas halssmycke. Halssmycket var världens vackraste och smiddes av fyra dvärgar vid namn Alfrik, Berling, Dvalin och Grer smycket kallades även Eldsmycket från fornnordiska brisinga=eld och men=smycke. De fyra smederna vägrade sälja smycket men Freja fick det i utbyte mot en natt med var och en av dem.
I sagan Sorla þáttr får hennes make, Od eller Oden, reda på hur hon fått smycket av Loke, som förvandlar sig till lus och tar smycket till Oden. För att återfå det tvingar Oden henne att starta krig mellan två jordiska kungar (Sagan om Högne och Hadding). Dessa slogs på dagen, på natten förvandlades de döda till sten för att sedan väckas till liv på morgonen och slåss igen. Dessa strider skulle inte ta slut förrän vid jordens undergång Ragnarök.[2] Enligt berättelsen bryts förbannelsen när en stridande kämpe blivit döpt. Kämpar som dödas av en döpt kämpe går inte att återuppväcka.
Brisingasmycket omnämns bland annat i ytterligare två äldre berättelser. I Snorres Edda är det Heimdall som avslöjar Loke när han för bort smycket och de kämpar om det vid Singasten tills Heimdall kan ge det tillbaka det till Freja. Trymskvädet beskriver hur Tor reser till Trym utklädd till Freja för att hämta tillbaka sin stulna hammare Mjölner. För att fullborda utklädnaden bär han Brisingasmycket. BK: rad 1198 talar om att B. stals från goternas kung Ermanarik av Hama, som sannolikt är samma person som Hildebrand i Didrikssagan, och ev som Hieme i VS.
Flera myter sammanblandar B. med andra ringar och med olika skapelseberättelser. B. är dels smycket som Dvalin skapar och som Sibullan dristar sig att bära, och som hon därefter kallas Menglöd, "Den smyckesglada", för. Sibullan offrar B. till Apollon och smycket hamnar därmed i Apollons skatt. Efter kelternas plundringar blir smycket via omvägar goterkungen Ermanariks, och Hama och Wudga stjäl det ur dennes gravhög. En annan myt påstår att Brisingamén skapades redan åt Agilaz, kung Högne i Håga, och att Dvalin hade hjälp av Dáinn. Denna myt säger också att smycket offrades i Bergelme av Sinmara. Vekka som identifierar sig med Menglöd, har målet att finna Brisingamén, vars existens inte bara kommer bevisa den rätta tron, den som Sinmara och Sibullan stod bakom, nämligen tron på att Gebia (Gefion) är Skades ursprung och överordnade gud; än mer betydelsefullt är att detta skulle vinna den andliga ledarställningen bland öndurdiserna åt henne och, med kungligt stöd, göra henne själv till en dyrkad gudinna. B. är enligt myten den femte urelden, Drakeld, och står för tiden och därmed för den yttersta makten.
SvarteldSvart står för många egenskaper; döden, ondskan, men även det eviga kosmos.

wiki: In Christian theology, black was the color of the universe before God created light. In many religious cultures, from Mesoamerica to Oceania to India and Japan, the world was created out of a primordial darkness.[57] In the Bible the light of faith and Christianity is often contrasted with the darkness of ignorance and paganism. [] In Hinduism, the goddess Kali, goddess of time and change, is portrayed with black or dark blue skin. wearing a necklace adorned with severed heads and hands. Her name means "The black one". She destroys anger and passion according to Hindu mythology []
DrakeldDrakar står för guld och absolut, allomfattande rikedom. Färunan representerar också rikedom och är den 24:e och sista runan i Utharken, den med högst tal alltså. Materiell rikedom är direkt förbunden med världslig makt och utgör enligt denna skala det viktigaste och högsta målet att sträva efter. Draken är väktaren av skatter, den som måste besegras för att erhålla rikedom såväl som karma. Draken lever också i mörkret och han åstundar mörker, han svarar mot den onda sidan i den eviga motsättningen mellan gott och ont, ljus och mörker, och därför är Drakelden svart, inte gyllene. Draken närstående är också Midgårdsormen, Jörmundgander, som i form av en ouroboros (ormen som blir en cirkel genom att bita sin egen svans) också är symbol för det eviga livet, men också för tiden själv. Draken är också förknippad med de fyra elementen, jord, eld, luft och vatten, och naturens urkraft, liksom faran i det okända kosmos.
Wki: [] The legless serpent (Chaoskampf) motif entered Greek mythology and ultimately Christian mythology, although the serpent motif may already be part of prehistoric Indo-European mythology as well, based on comparative evidence of Indic and Germanic material. [] In many Asian cultures dragons were, and in some cultures still are, revered as representative of the primal forces of nature, religion and the universe. []
The Deaming Wizard:
The Dragon is often the protector of treasure with the TREASURE representing YOU. It is a primal force of nature (see Aborigine reference below)
Frequently dragons have combined characteristics such as with the four elements, earth, air, fire , and water. It often symbolizes the opposites; light and dark, masculine and feminine. In the Christian tradition anything that is opposite what it determines to be good is automatically evil. As you will see both on this website and in the book The Dragon's Treasure this narrow definition makes it difficult for one to reconcile their inner opposites and then to integrate them into being a fully actualized human being( see the Individuation Process on this site). It is the unity beneath these opposites that is the realm of the dragon.
Just as man and beast figures like the Harpy (part female and part vulture) and the Minotaur (a bull's head and a man's body) represents mankind's animal nature, stories of the mastery of this nature are rife within mythology. For example there is the story of St. Gerome who removes a thorn from the paw of a lion and the lion renounces his ferocity and lies down at the foot of the saint or the earlier story of Androcles in the Aesops fable. These stories symbolize mastery, or the taming of one's animal nature not the conquering, or destruction of it. This mastery is in a way the essence of individuation.
Ancient cartographers would sometimes depict a drago, with the phrase "Here there be dragons" (hic sunt dracones) where there was no knowledge of what existed.The Snake is very much akin to the Dragon. The name dragon was once defined as a great snake by the Greeks. In Old English the dragon was a Wyrm, meaning snake or serpent. To the European Celts and Australian Aborigine the snake was a creator being.The Greeks and Romans saw the snake as a being of healing, note that the Caduceus, the magic wand of Hermes, is the current symbol for the art and science of medicine. A snake biting its own tail is the Ouroboros, the symbol of the reconciliation of opposites in the vernacular of the Alchemists (lead into gold; something basal into something precious? Integrating Conscious (the world above) and unconscious (the world below), Yin and Yang, body and spirit) where we are constantly recreating ourselves. It is also the symbol for the cyclical nature of life—birth, death and rebirth. The notion of the dragon, or snake, eating its tail can be dated back to 1600 BCE in Egypt.
Ouroborus is also the symbol of time and the continuity of life—eternal unity. The symbol has shown up in the Mesolithic culture, the Gnostic text Pistis Sophia, The mystical text The Chrysopeia of Kleopatra, and in early Egyptian paintings. Carl Jung called it the Mandala of Alchemy in that it symbolizes the integration and assimilation of opposites as in our shadow. It also represents self-reflexivity and the eternal return and self-recreation (note the similarity with the Phoenix). It is the guardian of the mystical treasure symbolizing the sun. In Alchemy one needs to destroy the guardian (dragon) in order to know its treasure and to move on to another step in the process.
Draupnir, dropparen, kallas Gröneld för sin egenskap att skapa nytt välstånd genom riklig skörd, äring. Men den ursprungliga Draupnir är av sedan länge grönärgad koppar - inte av guld, den är inte förnäm nog. Hennes slutsats är att Draupnir inte är den femte urelden, utan en falsk myt. Guld slår silver, det är Vekkas insikt och varför hon söker den gyllene ringen, som representerar den femte urelden, Drakeld, den gyllene. Det är Brisingamén, eldsmycket, som är Drakeld, den absoluta makt- och förmögenhetsskaparen, tiden själv, den skall göra henne odödlig.
Tunaringen (Tureholmsringen)Det förnämsta föremålet i den s k Tureholmsskatten, Sveriges största guldfynd, 15,5-17,5 kg totalt, funnen strax utanför Trosa i Södermanland. Ringen som består av nästan 1 kg rent guld, anses vara den kvalitetsmässigt allra främsta av en serie ringar av denna typ, med halvmånemönster (som även kan tolkas som skrattande gubbar). Den anses vara tillverkad under folkvandringstid, runt år 500 e Kr.Jfr Andvarinaut, Mångudens ring, Brisingamén, Draupnir och Svíagris.
Skades RingSe Skade angående namnets ev könstillhörighet och gudomens koppling till månen. Enligt Snorre (Skaldskaparmál) bar gudinnan Skade sin fars Tjalves kvarlåtenskap med sig till asarna; en hjälm en brynja och "alla stridens vapen", för att där begära kompensation för dråpet. Det är inte orimligt att anta att Skade även bar sin fars ring till asarna; herremän kallades ofta ringbrytare, man betalade för andras krigstjänster med ringguld, och om hon som det verkade var beredd att lämna fadershemmet för gott, så tog hon f ö givetvis allt av värde med sig. BÅ: Enligt myten i Håga är detta namnet på en ring som utgjorde vanernas byte då de erövrade Håga. Själva råmaterialet - guldet - skulle enligt skaderna härröra från det arv Skade hade från sin far Tjatse och som hon tog med sig till asarna. I själva verket är det en hel ringskatt.
Goden Valand smider senare en ny ring för att mäkla fred med skaderna; en halsring åt Skade. En ansenlig mängd guld används då, eftersom gudomen ansågs vara en jätte/jättinna. Därmed skapas alltså den ring, som förkroppsligar ursprunget till myten om S. Men Valand smider också fler ringar och hela ringskattens guld fortsätter att vara en del av myten, vilket bidrar till många sammanblandningar. Se även Mångudens ring. JÅ: Myten om S. lever även på Yngves tid: en sejdkvinna varnar Beowulf för den ring han får från sin herre, och hon nämner då Skade.
MånegarmenMen betyder smycke; månegarmen skulle alltså kunna sammandraget innebära "Månegarms ring". Månegarm var i nordisk myt den varg som jagade månen, se även Skáll och Hate.
En ring omtalas specifikt som "Men"; Menes ring (eller krona): John Scheffer, Jumala: He was heretofore represented in the image of a man sitting upon an Altar, with a Crown on his head, adorned with twelve gems, and a golden Chain about his neck, which was formerly of the value of 300 Marks; tho whether the word in the History doth signify a chain, or may better be rendred a Jewel, ’tis uncertain; for it is said that Charles lifting his Ax, cut the collar whereon it hanged: which shews that it was rather gold artificially carved and set with jewels, which was (I suppose) the reason why Herrodus doth not set down its weight, as is usual in the valuing of chains, but its price. This Jewel called Men from Mene the Moon whose figure it represented, was, as I imagine, tied to a collar about the neck, and hanged down upon the brest of the image, as is usual in all such ornaments at this day.
Mene är en gudom i lugiernas gudatrojka, som tillsammans skapade tiden, solen och månen. Mene är mångudinnan och hennes betydelse liknar på många sätt Skades. Halsringen M. har varit i Lopts ägo, och kan ev vara identisk med Skades ring. Hos järnvidjorna kommer denna att kallas bara Men (efter Mene), och förväxlas därför såväl med Me, som med Brisingamén. Med sina tolv ädelstenar är M. i sin tur samma som alvernas Máni, månen. Talet tolv syftar då på årets månader och den tunga guldlänken är sannolikt symbolisk förlaga till senare tiders guldkragar, som också betonar betydelsen av talen 12 och 24. Se även Mundilfare.
AndvarinautA. var den ring som enligt fornnordisk myt (VS) dvärgen Andvari ägde, men som gudarna (genom Loke) tog från honom. Den är förbannad och ger samtliga sina ägare en för tidig död, bl a dvärgarna Regin, Reidmar och Fafner, draken, men även Sigurd Fafnersbane själv kan sägas ha drabbats.BÅ: Lopt rövar en ring från Sinmara, som kan vara samma som A. Denna ring går sedan i arv bland issedonernas kungar under namnet Lopts ring. Sinmara hatar Lopt och hon förbannar ringen. Senare kommer Svan att stjäla den från sin far Finnalf, han skyller på Sibullan, hans bror Logi skulle annars ha ärvt den. Möjligen är det Svan som låter den bli mönstrad av månskärvor i Manalas smedjor på Eowland, detta kan dock också ha skett långt senare. Men enligt myten har dessa alltid funnits - vilket skulle stämma med Skades ring. Svan skänker den till Huldran och den går i arv till alla senare arvtagare, med början Gerd/Nerthus, såsom Mångudens ring. Den används för att få religiös makt över ingrerna, smedsträlarna, skaderna tror att ringen är Viteld, den eld som gör död. Sinmaras förbannelse gör att ringen skulle kunna kopplas även med den som Delling finner, Svararen, som även tros vara densamma som Draupnir. En senare myt påstår att Sinmaras förbannelse alltid skall avslöja lögner; "för varje vackert gyllene lögn som uttalas kommer den blänka niofalt av silvervit sanning". Sinmara skulle ha menat att bara den rätte ägaren, av hennes egen ätt, kommer kunna bära den utan att dess skimmer avtar.
Skialfs ring ("som snärjde ynglingarna")Enligt fornnordisk myt (YT, YS), hängdes kung Agne i en ring vid Agnefit. YT: "Ett under jag kallar, om Agnes här /mycket prisade /Skjalvs gärning, /då Loges syster /den högborne med halsbandet /i luften höjde, /honom som vid Törn /skulle tämja /Signys makes /svala häst." Skialf var dotter till kung Frost i Finland, som Agne besegrat, men ringen kan ha varit Agnes egen. Se även Skialf, för andra betydelser av namnet. Skialf, om hon existerade, kan ha härstammat från Satakunda (="hundrasocken", dvs hundare), ett område i västra, mellersta Finland som enligt många fynd från järnålder och vikingatid hade mycket gemensamt med Mälardalen. Det har spekulerats mycket om S. och om den eventuellt är samma som Svíagris, kung Adils ring, och/eller Freyas Brisingamén. Redan om Visbur, ynglingakung fyra släktled före Agne, nämns ett guldsmycke, som kanske också är samma: YS: "Visbur tog arv efter sin fader Vanlande. Han tog till hustru en dotter till Aude den rike och gav henne i bröllopsgåva tre stora gårdar och ett guldsmycke. De hade två söner, Gisl och Andur. Men Visbur övergav henne och tog en annan hustru, och hon for då hem till sin fader med sina söner." Visbur behåller ringen mot sönernas vilja och de spår att den "skulle bliva till bane för den bäste mannen i hans ätt". En sejdkvinna, Huldran, förbannar Visbur och lovar ynglingarna ständiga släktdråp. Det första inträffar redan när Gisl och Andur dräper Visbur. Att notera är att namnen på sönerna betyder stav och skida, och alltså liksom Frost har anknytning till vintern. Skade hade samma anknytning, hon kallades för öndurdis, "Skidfrun", liksom prästinnorna i hennes kult. JÅ: Skialf är en en av de mäktiga och sejdkunniga öndurdiserna, som dyrkar Skade. Med hjälp av den redan av Huldran förbannade ringen tar hon livet av Agne (även Huldran som med marans hjälp tog livet av Agne var en öndurdis). Deras frilloson, Erik I, blir anfader till två svarta ättlinjer av ynglingar, dels inglingarna i Badelunda, Västmanland, dels skilfingarna i Vendel. Mellan honom och Alrek, Agnes son inom äktenskapet med sin första maka, startar en fejd, såsom Huldran förutsagt, som pågår i flera släktled. S. omtalas även som Skades ring, och skulle kunna vara av samma ursprung.
Tjusbyringen/-kronanBronshalsring från ca 500BC, Tjusby, Öland. Med 6 cm breda ändstycken med inskärningar och fyra ryttarfigurer. Fyra liknande fynd på Gotland (med inskärningar), två av dessa funna i skelettgravar med ringarna funna runt kranierna, d v s som krona. Besläktade ringfynd i Ostpreussen, Danmark och Finland. Liknande ryttarfigurer finns på lerkärl i ansiktsurnekulturen (i Pomerellen), inspiration bör ha hämtats härifrån (eller omvänt); det är dock ingen tvivel om att Tjusbykronans bildkonst är av överlägsen kvalitet. Andra ringar på Öland har också hittats men inga med samma form eller bildspråk. Jfr Apokalypsens fyra ryttare.Ring eller krona gjuten av Dainn, en inger som är smed åt Högni, den förste drotten i Håga. Enligt en myt gjuter Dainn den av brons med alviskt (sitonskt) ursprung, från det nedsmälta Fragarach Den är avsedd att bäras som en krona, för den som känner dess kvalitet, den som bär den runt sin hals kommer inte kunna uttala lögn utan att avslöjas. Enligt en annan myt skulle denna ring varit en fingerring som offrats i Laegjárn, men av samma brons skulle Sibullans smed Dóri ha skapat kronan betydligt senare, och denna krona är samma som Delling finner i en av de onda hålorna. En tredje myt gör gällande att ringen som förts av Sinmara till Järnveden är samma som stjäls av Lopt och hamnar på omvägar i Mörkret där Delling finner den. Se även Svararen, Draupnir.
DropparenSe Draupnir.En ring, vars namn anspelar på förmågan att mångdubbla. Det kan vara en förmögenhetsskapande funktion, men kan även gälla mer abstrakta och symboliska värden, som förmågan att mötas av ständig sanning, d v s avslöja lögner.
DraupnirD. (Dröpner, Draupner), dropparen, var enligt fornnordisk myt en guldring som var nionde natt förökade sig med åtta nya likadana ringar. Ringen blev Odens efter att Loke ingått ett vad med dvärgbröderna Eitri (eller Sindri) och Brokkr, som smidde den. Oden lade ringen på Balders gravhög, men Hermod återförde den från Hel. Freyr tar sig rätten att utlova den som brudgåva för Gerd, men hon förkastar den - eller kräver ytterligare gåvor. D. är även namnet på en dvärg, han tillhör den sort som bor under stenar.D. förknippas med jorden och med underjorden, där den påstås ha hämtats från dvärgarna som skapade den; "under stenen". Det är en anledning till att D:s namn kopplas till den ring som Delling för med sig från mörkret, den han själv kallar Svararen. D:s förmåga att skänka nytt guld kan jämföras med förmågan att skänka välstånd genom äring, skörd, och fertilitet. Detta renderar ringen epitetet Gröneld, förment en av de fem ureldarna. Men även andligt välstånd i form av sanning och frånvaro av lögn förknippas med ringen, ett annat slags förmögenhet. Se även Tjusbyringen, Fragarach. Jfr Andvarinaut, Mångudens ring, Brisingamén och Svíagris.
DáinnsleifSvärd; "Dáinns arv". Enligt fornnordisk myt ett mäktigt svärd, troligen smitt av dvärgen Dáinn. Det ägdes av kung Högni som stred med Hedinn, och var gång det drogs måste det förorsaka en mans död. Denna egenskap delar D. med såväl Tyrfing, som med Skofnung.D. är ett svärd gjutet av ingern Dáinn, kung Högnis mästersmed. Det är det första svärdet av järn i Håga, men även med råämne av brons som enligt myten kommer från Manannáns svärd Fragarach, Svararen (Dáinn gjuter även en ring av brons från samma ämne). Lopt smider senare tre svärd som alla har likheter med D. och som enligt myten också har delar av sitt råämne från D.
Svararen"Fragarach", svärd i den keltiska myten, ägt av guden Mannanán, Lirs son, vilket är liktydigt med Havets son. Manannán är också sedd som en psychopomp, en som vandrar mellan människornas värld och dödsriket (den keltiska motsvarigheten till Hel heter Tir Na Gog). Han har drag som påminner om Hermod (budbäraren som hämtade tillbaka Draupnir från Hel), och, enligt HR Davidson, om Heimdall, vars binamn Rig har keltiskt ursprung och som hämtar sin styrka ur det kalla havet – även Heimdall skulle kunna bära namnet havet son. Mannanán äger en magisk sejdel, som går i kras när tre lögner uttalas, men som åter helas efter tre sanningar. Han äger även svärdet Fragarach, "Svararen" som när det riktas mot någon - alternativt läggs mot någons hals - tvingar denne att tala sanning.Delling bär med sig en ring ut ur mörkret, som han funnit där, och som han kallar S., eftersom den tycktes leda honom till sig genom att glänsa till när han ropade. Han har svårt att göra sig av med S. trots att den nästan alltid har en glåmig och matt yta. Ringens lyster tycks förbunden med vem som bär den, och med de sanningar och lögner som uttalas i dess närvaro. Han och Sibullan kastar S. ned i de onda hålorna, men han återfinner den - eller möjligen en replik skapad av Sibullans smed Bering - i grottan nedanför. Se även Fragarach, jfr Draupnir, Tjusbyringen.
GröneldEn av de fem ureldarna enligt en version av myterna. Den skulle då symboliseras av en ring, vars främsta magiska egenskap är förknippad med möjligheten att återskapa och förnya andligt välstånd, fertilitet och skörd/äring, eller möjligen även förmögenhet.
De gyllene ringarnaVarken Havorringen eller Tunaringen är ensamma i sitt slag. Sex torque-ringar av Havortyp är funna; tre i Norden (Gotland, Västergötland, Jylland), tre i Svarta Havsregionen. Havorringen är den främsta av dem, men det finns ingenting som säger att de inte var fler, varför inte nio totalt, inkluderat Havorringen? Draupnir påstås ha droppat åtta ringar var nionde natt, men detta ifrågasätts som varande en feltolkning av Snorre; eftersom det heliga talet är nio skulle det vara nio ringar som "droppas". Det kan anföras mot detta att talet nio uppnås om Draupnir själv räknas med. En intressant gemensam detalj på torque-ringarna är det åttakantiga mönstret, som spekulativt skulle kunna representera åtta "droppade avläggare". Tunaringen är det främsta hantverket bland ringarna av denna typ, s k Bragnumringar efter ett fynd i Västergötland, och det finns minst två med ännu större guldvikt, både härrörande från södra Östersjökusten. Även i Uppåkra har en liknande ring hittats och det finns ännu fler Bragnumringar i mindre ädla metaller. Även "Mångudens ring" har alltså avläggare.
Svíagris (missuppfattad som = boken)
Svíagris (Hågas namn på ringskatten)
Svíagris (=den 9-ringade halskragen)
7-ringade halskragen (tillv 2 Audhun VIII -> IX, Hlod)Funnen i Mönne, Falbygden i Västergötland.
5-ringade halskragen (tillv 3 Egil skänkt åt rinkarna)Funnen i Färjestaden på Öland.
3-ringade halskrag (tillv 1 Audh VI Humle -> karlarnas)Funnen i Ålleberg, Falbygden i Västergötland.
boken, den Vita BokenMS:
Boken är även Ätten, den högsta av de tre fundamenten, där de båda Ringarna är därnäst, och de tre Svärdet efter dem.
Tavlan (=den Vita Boken)Se Me.
kodex, silverkodexEn bok var ursprungligen inte sammanbunden till en volym med flera sidor, detta kallade man för en K.
MeWiki:
In Mesopotamian mythology, the Tablet of Destinies - Dup Shimati in Sumerian - (not, as frequently misquoted in general works, the 'Tablets of Destinies') was envisaged as a clay tablet inscribed with cuneiform writing, also impressed with cylinder seals, which, as a permanent legal document, conferred upon the god Enlil his supreme authority as ruler of the universe.
In the Sumerian poem 'Ninurta and the Turtle' it is the god Enki, rather than Enlil, who holds the tablet.[1] Both this poem and the Akkadian Anzû poem share concern of the theft of the tablet by the bird Imdugud (Sumerian) or Anzû (Akkadian).[2] Supposedly, whoever possessed the tablet ruled the universe.[3] In the Babylonian Enuma Elish, Tiamat bestows this tablet on Qingu (in some instances spelled "Kingu") and gives him command of her army. Marduk, the chosen champion of the gods, then fights and destroys Tiamat and her army. Marduk reclaims the Tablet of Destinies for himself, thereby strengthening his rule among the gods.
The tablet can be compared with the concept of the Me, divine decrees.
[] Berossus, in the first book of his history of Babylonia, informs us that he lived in the age of Alexander the son of Philip. And he mentions that there were written accounts, preserved at Babylon with the greatest care, comprehending a period of above fifteen myriads of years: and that these writings contained histories of the heaven and of the sea; of the birth of mankind; and of the kings, and of the memorable actions which they had achieved.
MS:
Gudarna ber Enki om hjälp men denne vägrar. Det är även emot Enkis vilja att Kingu dräps. Anledningen till att han motsätter sig detta är, att han vet att Inanna på detta sätt avser återfå Mes = Ödets tavla. Men det hjälper inte: genom sin brorson Marduk, lyckas Inanna få Tiamat och Kingu dräpta. Däremot får Inanna inte tillbaka Mes – Marduk behåller ”Ödets tavla”. Det är från Marduk vanerna får Mes ”på riktigt”.
Källan, Ödets KällaSe Me.
Viteld, Silvereld
Sibyllans skrifter
Atles svärdWiki, Atilla: The turkologist Otto J. Maenchen-Helfen rejects a Turkic etymology, and suggests an East Germanic origin: "Attila is formed from Gothic or Gepidic atta, "father", by means of the diminutive suffix -ila." He finds Pritsak's etymology "ingenious but for many reasons unacceptable". However, he suggests that these names were not the true names of the Hun princes and lords. What we have are Hunnic names in Germanic dress, modified to fit the Gothic tongue, or popular Gothic etymologies, or both. Mikkola thought Attila might go back to Turkish atlïg, "famous"; Poucha finds in it Tokharian atär, "hero." The first etymology is too farfetched to be taken seriously, the second is nonsense.[9]:386–387
The name of Attila's brother Bleda is also of Germanic origin.[9]:387–388 Judging by a hypothetical Germanic etymology of Attila's name and the status of Gothic and the lingua franca at his court, historian Peter Heather states that the possibility of Attila being of Germanic ancestry cannot be ruled out.[10]
The name has many variants in modern languages: Atli and Atle in Norse, Attila/Atilla/Etele in Hungarian (Attila is the most popular), Etzel in German (Nibelungenlied), Attila, Atilla, Atilay or Atila in Turkish, and Adil and Edil in Kazakh or Adil ("same/similar") or Edil ("to use") in Mongolian.
Wiki, Sword of Atilla: The Sword of Attila, also called the Sword of Mars or Sword of God (Hungarian: Isten kardja) was the legendary weapon carried by Attila the Hun. The Roman historian Jordanes, quoting the work of the historian Priscus, gave the story of its origin:
"When a certain shepherd beheld one heifer of his flock limping and could find no cause for this wound, he anxiously followed the trail of blood and at length came to a sword it had unwittingly trampled while nibbling the grass. He dug it up and took it straight to Attila. He rejoiced at this gift and, being ambitious, thought he had been appointed ruler of the whole world, and that through the sword of Mars supremacy in all wars was assured to him."[1]
The use of "Mars" here is due to the interpretatio romana of Priscus, however, as the Huns would not have adopted the names of Roman deities; the more likely name used by the Huns would have been the more generic "sword of the war god;" Hungarian legends refer to it simply as "az Isten kardja," the sword of God. Priscus's description is also notable for describing how Attila used it as both a military weapon and a symbol of divine favor, which may have contributed to his reputation as "the Scourge of God," a divinely-appointed punisher. As historian Edward Gibbon elaborated, "the vigour with which Attila wielded the sword of Mars, convinced the world that it had been reserved alone for his invincible arm."[2] In this way it became somewhat of a sceptre as well, representing Attila's right to rulership.
Atles ring, hunnernas ring
månskäran, Sinthgunts skära
tidtäljaren
solförmörkelserna
(Husfaderns) Viskningen i Balders öraOden skulle ha viskat något i Balders öra innan denne sköts ut på sitt likbål. Vad Oden viskade kunde ingen annan veta eftersom Balder var död, och när Oden senare, förklädd, deltog i en gissningstävling med den mycket visa jätten XXX, så använde han sig till slut av gåtan: "Vad viskade Oden i Balders öra?", varvid jätten förstod vem det var han hade framför sig, eftersom ju Oden ensam kunde svaret.Balder fördes till Hel, men Hermod red efter.och utverkade ett löfte från Hel att Balder skulle få återvända under vissa förutsättningar, men dessa uppfylldes inte helt och Balder blev kvar. Däremot lyckades Hermod återföra Odens ring, Draupnir, till synes utan någon kompensation. Vad sagan berättar om skulle kunna vara ett möte med de trollkunniga nornorna i Aska. Vad som förmådde dem återlämna ringen förtäljs aldrig, men nog skulle de ha varit intresserade att veta vad som viskades?
amuletten, VadstenabrakteatenVadstenabrakteaten är en C-brakteat i guld med runor från 500-talet, funnen 1774 i Vadstenatrakten. Motivet på framsidan (åtsidan) är ett människohuvud på ryggen av ett fyrfotadjur, och framför det en fågel. Bilden omges av en text som ska läsas från höger till vänster ( ???????? ? ???????? ? ????????): f u þ a r k g w : h n i j e/ï p R/z s : t b e m l ? o (d). Före futharken är ordet t u w a t u w a skrivet. Ordets första t ansågs tidigare vara ett l, men genom studier av brakteatens frånsida och de stampidentiska exemplaren har man kunnat fastslå att det är ett t, vilket antagits ha magisk innebörd, något som Sigurd Agrell, via sin omdebatterade och idag starkt ifrågasatta uthark-teori, tog fasta på. De tre senare grupperna utgör den urnordiska runraden, vars sista runa dolts av prydnaden under öglan, men spåras på en dubblett av brakteaten, som inkom till museet 1906. Brakteaten stals 1938 från Statens historiska museum och har inte återfunnits. En stampidentisk brakteat, Mariedammbrakteaten, påträffades innan 1906. Wiki, Utharkteorin: [] Vadstenabrakteaten är försedd med runskriften tuwatuwa. Enligt Agrells teori får tuwatuwa talsumman 54. Samma talsumma har, om man räknar enligt den esoteriska metoden, den antika demonen Abraxas. Abraxas' symbol var cirkeln. Agrell skriver på s.269 i Senantik mysteriereligion... (1931): "Då senantik spekulation i alfabetet såg en motsvarighet till världsalltet eller himlens omkrets (zodiakens 12 hus motsvarades av 24 bokstäver), hölls Abraxas av många för alfabetmystikens högste gud". Agrell sammanför sedan Abraxas med Mithras, för övrigt den figur som han tycker sig se präglad på Vadstenabrakteaten. Om man stavar Mithras Meithras och skriver med grekiska bokstäver får man med det ordinära milesiska räknesättet resultatet 365; samma som i fallet Abraxas. Vadstenabrakteatens inskription är cirkelformad och har en talsumma motsvarande 360. Agrell påtalar att 360 överensstämmer med talvärdet för årets längd, om man borser från de senare tillkomna fem skottdagarna, och med babyloniernas indelning av en cirkel.Agrell: Om man stavar Mithras Meithras = 7 bokstäver: m 40 12+e 5 5 +i 10 9+th 9 8 +r 100 17+a 1 1+s 200 18 (= 365, eller 70) och skriver med grekiska bokstäver får man med det milesiska räknesättet resultatet 365; samma som i fallet Abrasax. Sabaôth blir enligt Agrell med ordinär räkning 54: s18+a1+b2+a1+ô24+th8, samma som Abrasax blir, med ordinär räkning (a1+b2+r17+a1+s18+a1+x14). Vadstenabrakteatens inskription är cirkelformad och har en talsumma motsvarande 360. [MS: inklusive 6 stycken skiljetecken annars 354: futharken = 300 + tuwatuwa = 54. 354 = antalet dagar på månåret.] Agrell påtalar att 360 överensstämmer med talvärdet för årets längd, om man bortser från de senare tillkomna fem skottdagarna, [MS: fem skottdagar användes dock inte i Norden] och med babyloniernas indelning av en cirkel. MS: det är likafullt tänkbart att 354 syftar på månårets dagar enligt den nordiske smed som gjorde amulettens stamp, samtidigt som de sex skiljetecknen angavs för att uppnå 360, enligt en myt som någon annan angivit och fört vidare. Talet 360 kan också symboliskt representera solåret även i Norden, trots att man, precis som babylonierna var väl medvetna om att 365 är närmare. Detta är inte osannolikt, dels eftersom 360 är jämnt delbart med många mindre tal, inte minst det heliga talet 24, och därmed användbart i talmystiska sammanhang, dels därför att inte heller 365 är helt exakt, varför man kan ha ansett att man "lika gärna" kunde stanna vid 360. Vill man försöka nå från 360 till 365 kan man även tänka sig att de avbildade objekten på amuletten skall inräknas. Dessa går att få till fem med lite god vilja: Guden/ansiktet, fyrfotadjuret, fågeln, den V-formade "plymen" från gudens hår och äpplet (?) som ligger inne i V-et.
Ormhuvudringen
De nio farsoterna, (Nio stammarna, Trivaldes nio huvuden)Wiki, Nine diseases: In the Finnish mythology, the Nine diseases are the sons of Loviatar, the blind daughter of Tuoni. She is impregnated by wind (some versions of the story tell that Iku-Turso fathered them). According to the version told in the Kalevala they are Pistos (consumption), Ähky(colic), Luuvalo (gout), Riisi (rickets), Paise (ulcer), Rupi (scab), Syöjä (cancer), and Rutto (plague). The ninth, a witch and the worst of all, remains unnamed. He, the personification of envy, is banished by his mother to become the scourge of mankind. Other rune versions mention nine diseases by name the witch being the tenth son. Some of them also use more esoteric names such as Nuolennoutaja (Retriever of arrow), Painaja (Strainer or nightmare), Kielen kantaja (Carrier of tongue), Ohimoiden ottaja (Taker of temples), andSydämen syöjä (Eater of heart), which can as well be interpreted as names of diseases.[1] Louhi, the Mistress of North who acts as a midwife to the sons, sends them to Kaleva where they are defeated by Väinämöinen.
Wiki, Dengiz: The word Dengizich means "little sea" in old Turkic (*Dä?iziq, where *-iq is the diminutive suffix[7]). This is also said to be the root of the name Genghis. The word is also similar to Mongolian language word "tengis" meaning "ocean/sea." It could be translated as Turkish, "Dokuz ok (Nine tribes)" which is possibly a mis-interpretation of his nation instead of personal name.
Kopplat till Atles söner, liksom till Ägirs och Rans döttrar. Även Heimdalls (och Adils) nio mödrar kan ha ett samband.
Ringen, Ringsvärd
Cirkeln, den heliga cirkeln
Ön
Jungfrun (=ön)
tvåbeningarna, de ansiktslösa
?ruz, uroxen, oxen, tjuren
varg, ulv
hakkors, Mithras solkors
Saturnus spira
valknut
korp, likkorpSkáldskaparmal: Riksinännen togo /Sigurd af daga /På Ogloe, /Honom som /Brukade gifva /Bördornas Guds (Odens) svanor (korpar) /De slagne krigsmäns
Korpa-dryck (blod).
Korpar hör til de mest intelligenta fåglarna och är synnerligen viktiga i de fornnordiska sagorna och liknelserna. Guds svanor är alltså en kenning för korpar. Den kopplingen är relevant i boken.
nattramnKoppling till korp, men även till oxe.
wiki: I sin beskrivning av folktro i södra Småland beskriver Gunnar Olof Hyltén-Cavallius nattramnen som gasten efter en utbörding, det vill säga ett odöpt barn som burits ut i skogen. Nattramnen visar sig endast nattetid och då oftast vid större högtider. Den flyger i luften i fågelskepnad och utstöter ett knarrande ljud, som liknar gnisslet från ett osmort vagnshjul. Den flyger alltid från väster till öster och aldrig närmare marken än vad en oxe bär oket. Enligt medeltidstro är nattramnen ständigt på färd till Kristi grav, men kan bara färdas om natten och får inte ro förrän den kommit fram. Hyltén-Cavallius menar att det är fråga om någon art av snäppa eller beckasin. Beskrivningen stämmer relativt väl med morkullans spelflykt.
Etymologi: Ramn är ett äldre svenskt ord för "korp". Motsvarande ord på fornsvenska är rampn[3], på fornnordiska och isländska hrafn, på danska och norskt bokmål ravn, samt på nynorsk ramn. Den äldsta formen av ordet är belagt från 500-talet på Järsbergsstenen där det stavas HarabanaR. Jämför även engelskans raven och tyskans Rabe (m).
Nämns i den tredje versen av "de sju vandrarna", om skatten.
runskrift
grekiska bokstäver
fenicisk skrift, sjöfararnas tecken
brons
järn
bärnsten, rav
siffermagi
2-tal: thursar, alciserna, Alsvin&Ardvak
3-tal: gudarnas, asarnas tal, nornorna
4-tal: vagnen, Thor, världens hörn, bloterna
5-tal: ureldarna, femguden Zervan, Adils, Ingwe
7-tal: glädje/kärlek, Freyr, vandrarna, Hunhamars brev
8-tal, Heimdall, fasthet, stenkristall, runätten, Rahs svarta hästar,Människosläktets fader och personifikation av världsträdet Yggrdrasil, har åtta mödrar + en, Himinbjörg den åttonde gudaboningen nämnd i Grimnismál är hans, och han är Brisingaméns återförare. Den åttonde runan (enligt Utharken) är Hagelrunan, som enligt Agrell är närmast förknippad med denne asagud. Ordet hagel har troligen ursprungligt betytt 'kristallisk sten'. Man trodde förr att kristallerna var förstenad is som fallit ner från himlavalvet. I den senantika Mithrasläran var fixstjärnorna världsalltets åttonde sfär, se nedan och i den traditionella runmytologin står runan för det av kristall bestående himlavalvet.
Havorringen, liksom de övriga fem funna torqueringarna av samma typ utgör praktfulla halsringar med tidens mest avancerade filigrankonsthantverk, och de definieras bl a av åttformiga ornament kring guldkornen. Det är otänkbart att så dyrbara statussymboler, med största säkerhet bärare av stor religiös signifikans, skulle ha fått dessa mönster av tillfällighet, men exakt betydelse kan man bara gissa och eventuellt sätta i samband med vad vi i övrigt vet om talet åttas betydelse. Därvid kan även äldre trosuppfattningar vara av intresse.
Åtta var i orientalisk myt förknippad med evighet och oändlighet (jfr den liggande åttan som står för matematisk oändlighet). I mitten av den Pergamonska spådomsapparaten delades cirkeln i åtta trekantiga bitar, vilka kan ha haft astrologiska förebild. Inom gnosticismen, som förknippas med kristendom men som av många anses ha ett äldre orientaliskt ursprung, var talmystik en viktig komponent. I dess skapelseberättelse bildade de fyra första generationerna aeoner, i par, tillsammans Ogdoad: i. Den Ende + Tystnad, ii. Tanke + Sanning, iii. Ord + Liv, iv. Människa + Tro (Kyrka). Talet åtta representerade även det ursprungliga antalet sfärer, som i senare trosutveckling växte till 365. De åtta sfärerna baserades på de sju synliga himmelsvandrarna, med fixstjärnornas kristall, d v s himmelsvalvet över dessa som nummer åtta, och de styrdes av var sin archon, ängel, varav den förste var Ialdabaoth eller, enligt andra: Sabaoth; även bl a Seth och Iao hörde till de första sju sfärerna. Motsvarande demoner var Ormens söner (Lejonet, Oxen, Draken, Örnen, Björnen, Hunden och Åsnan). Den åttonde sfären var alltså fixstjärnornas, den orörliga kristallen och den styrdes av Sophia, som därmed kopplas till urmodern Barbelo. Sophia, ljusets moder, föll, och detta gav upphov till Abrasax, den store archon, de 365 sfärernas herre, i senare romersk mysteriekult en urgud, skapare av gott och ont, likt Zervan.
Men åttatalets anknytning till skapelsen, tiden och evigheten är ännu äldre. I hinduisk astrologi var Rahu, ormhuvudet som skall svälja solen, och hans bror Ketu, ormbålen, tillsammans en motsvarighet till kristallhimlen; de var namn på månnoderna, och Rahu satt i en vagn dragen av åtta svarta hästar, härifrån kan Sleipner, Odens åttafotade häst, ha kommit. I hinduismens äldsta texter, Veda, var de ursprungliga solgudarna, Aityas (Aditis söner) också åtta till antalet: Mitra, Varuna, Aryaman, Amia, Bhaga, Dhatar, Indra och Vivsvant (Vivasvan). Dessa motsvarades av åtta Rudras, åsk- och monsungudar som stod för pest, kaos och katastrofer. Åtta är fortfarande ett heligt tal inom hinduismen och åtskilliga hinduiska gudar är förknippade med talet åtta, inte minst Ganesha, Indra, Vishnu och Siva.
I sumerisk tro bar Uttu väverskan åtta barn som Enki (Ea), skapelsens herre, förtärde. Ninhursag förbannade Enki och gav honom åtta sår, men bevekades och skänkte sedan Enki åtta nya barn. Enkis heliga tal var 40, vilket motsvarar åtta gånger de femureldarna, som Agni, eldguden stod för, liksom hans motsvarighet inom Zoroastiken, Zervan, demiurgen som skapade ont och gott. En åttauddig stjärna var symbolen för Inanna, den sumeriska kärleks- och krigsgudinnan, som var Ishtars alter ego och ursprung.
I Egyptisk mytologi stod Ogdoad (grekiska "??????", "den åttahövdade"; "the eightfold") för åtta gudomar som dyrkades i det Äldre Kungadömet, under den tredje t o m den sjätte dynastin, mellan 2686 to 2134 f.Kr. De åtta var fyra par, man och kvinna, representerande fyra tillstånd: den ursprungliga vattenkällan, luften/osynligheten, mörkret och evigheten/oändligheten. Genom dessa till synes orubbliga element/skapelsegudar uppstod Rah, solen.
Ringen Brisingamén är Den Gyllene Elden, eller Drakeld, den av de fem ureldarna som står för tiden, och därmed för absolut makt och gudomlighet. Ringen är Freyjas, men kopplas även till Heimdall som var den som återförde den till henne, efter att ha stridit med Loke (första striden, som inte leder till dödlig utgång för någon av dem). Freyjas binamn Mardöll kopplar henne till havet liksom till Heimdall, havets son, vars namn även skulle kunna skrivas Heimdöll, havet som är urkällan till allt liv. Freyjas makt är på flera sätt den enda som kan mäta sig med Odens; hon hämtar liksom honom kämpar från stridens valplats, och förbereder dem för Ragnarök, och efter Oden är det hon som har flest binamn av alla nordiska gudar. Även om Odens maka normalt anses vara Frigg, så är Freyja sannolikt hans älskarinna, och många menar att hennes tämligen okände make, Od, är samma som Oden. Freyja gråter tårar av rött guld (jfr Draupnir).
9-tal: magin, Odin, svartkonst, havande, bloten (8+1)
12, månvarv/år, gudahus, de höga 12, himlens 12 hus
13, klippan, Pertra, den utstötte, Judas
19, den långa blotcykeln
20-talet, vattnet och vanernas tal, bloten (19+1)
24-talet, timmar, rikedom, boskap, Ahriman
29-talet, oklyvbart, det extra tunglet
33 (66=ablanathanalba), Seth, åsneguden
54, Sabaoth, Freyr
60, Nammu, modersgudinnan
152, den långa cykeln 19 * den korta cykeln 8
204/205: då även den långa cykeln rubbas med 1 dag
360, Abrasax, året
Tre linjer, sv/br/blek Angerbodhas, Nótts & Bergdis
Natt- och Daglinjen
Domedagen, Domedagsberget
Ragnarök
Fimbul
kungens lid, lidman, gråskjortor
ledung, ledungsman, vigerman (gråskjortor)
hirdman, hirdmän
herse, blåskjortor
soldat, sold
tyrvingarAnnat namn på tervinger, tidig benämning på västgoterna (vesi, eller visigoterna).återvändande krigare från kontinenten av olika ursprung, men med Tyrsdyrkan gemensam.
karl, brunskjortor
rink, svartskjortor
tegn, rödskjortor
víse
bryte
styre
vaner
hyperboréer
ingveoner
ingling
Valaskialf
Lidskialf, Hlidskialf
skilfing, se nedan även Skialf
skader
öndurdiser (Skades prästinnor, = Ividjas systrar)
Järnveden, Hordmimes skog (BÅ) Järnskogen (JÅ)
järnvidja (=skogens/Ividjas döttrar, öndurdiser)
Menglödmöer (Härns, sedan Skades prästinnor)
Ägirs döttrar (och Rans)
Heimdalsmödrar
vanadiser (Härn - Freja, menglödmöer)
Idisis (=Idun, gudinnan JÅ)
diser (YJÅ), Disö
valfrun (BÅ, Sinmara, Sibulla) = JÅ völva
vala (BÅ) = JÅ völva, valkyria, men mindre krigisk
völvan (JÅ) = BÅ valfru, vala
valkyria (JÅ) = BÅ vala, fast mer krigisk
Norna, de tre nornorna
gydja
gode
thule, thula
briger
frygier
geter
druid
doge (ÄJÅ)
Dogeland, Dogernas land
Mani (sasanidisk kultledare inom zoroasterna)
magiker, bindare, dödgörare
Arkigallu (Kybele/Attis) Archigalli (Hekate) översteprästMS:
Hekates överstepräst - men även Attis-/Kybelekultens "galli".
Älvriket
Alvhem
alv, alver, de äldsta folken
Ellegarn, Eldgarn
ellerna YJÅ
siton
eril, eriler
issedon
udmurter
Budin, budinerDel av det udmurtiska folket, med gemensamt finsk-ugrisk bakgrund. Blå ögon, rött hår. När Lopt kommer till bergen som senare blir kallade Jotunheim är det med budinerna i följe, trots att han själv är "den förste Gelon", och alltså hör till issedonerna.
geloner, Gelon
östringar
Kelermes-kurganenkurgan=hög. Namnet används avseende den kultur där gravhögar först blev ett kännetecken, och som spreds från södra Ryssland, Ural och västerut. Kelermes är en hög känd för sitt rika innehåll.den första högen, den som sedan Hög, Jämnhög, Tredje emanerar ur.
Jungariska porten
asar
ašar
Asii
asmaner
voter
vepser
voguler
kylfingar, kylfa, Kylfing
levoner
liver
bjarmer, Bjarms stensalar, Perm
keter
khandajarer
ingrer
Nifelheim
nifelungar (ÄJÅ)Wiki: The earliest probable surviving mention of the name is in the Latin poem Waltharius, believed to have been composed around the year 920. In lines 555–6 of that poem Walter, seeing Guntharius (Gunther) and his men approaching says (in the Chronicon Novaliciense text, usually taken to be the oldest): "N?n assunt Avar?s h?c, sed Franc? Nivil?n?s, cult?r?s regi?nis."
The translation is: "These are not Avars, but Frankish Nivilons, inhabitants of the region." The other texts have nebulones 'worthless fellows' instead of nivilones, a reasonable replacement for an obscure proper name. In medieval Latin names, b and v often interchange, so Nivilones is a reasonable Latinization of Germanic Nibilungos. This is the only text to connect the Nibelungs with Franks. Since Burgundy was conquered by the Franks in 534, Burgundians could loosely be considered Franks of a kind and confused with them. The name Nibelunc became a Frankish personal name in the 8th and 9th centuries, at least among the descendants of Childebrand I (who died in 752, see Dronke, p. 37). Yet, in this poem, the center of Gunther's supposedly Frankish kingdom is the city of Worms on the Rhine.
Norse tradition: In the eddic poem (see Poetic Edda) Atlakviða, the word Niflungar is applied three times to the treasure (arfr) or hoard (hodd) of Gunnar (the Norse counterpart of German Gunther). It is also applied once to Gunnar's warriors and once to Gunnar himself. It elsewhere appears unambiguously as the name of the lineage to which the brothers Gunnar and Högni (H?gni) belong and seems mostly interchangeable with Gjúkingar or Gjúkungar, meaning descendants of Gjúki, Gjúki being Gunnar's father.
The variant form Hniflungr also occurs as the name of Högni's son in the eddic poem Atlamál, and as a term for the children born by Gunnar's sister Gudrún (Guðrún) to Atli (Attila the Hun). It appears to be a general term for "warrior" in Helgakviða Hundingsbana I. Hniflungar might be of separate origin, meaning descendants of Hnef, referring to the Hnæf son of Hoc who is prominent in the Old English Finnesburg Fragment. However h was early dropped initially before other consonants in Norwegian dialects which might lead to the adding of h to names in other dialects where it did not originally belong.
niflingar (YJÅ)
svartalv YJÅ:
mörkalv YJÅ
Jordens gördel (=Ural)
bergman, bergsfolkMS:
bergman, bergsfolk, bergafolk, bergfolk
skogman, skogsfolkskogman, skogsman, skogsfolk, skogmän
dhvarer, demoner (ÄJÅ)Som rent öknamn använder Sabaz detta om Kertok - det är en föraning om att ordet dvärg senare kommer användas om bergmän och skogsmän.
dvärg (YJÅ)
Den nordliga vägen (ÄJÅ), Norrvägen (YJÅ)
YmislandAle berättar att Tantal offrar sin son Attis efter ett ont järtecken (solförmörkelse) vid ett härtåg mot finnarna i Ymisland
skridfinnar
finnar
kväner, Kvänland
turse
hrímthurse
eldthurse
Muspels son
Jotland (Ä+Y JÅ)
Jotunheim (YJÅ)
jote, jotnar (ÄJÅ)
jötun, jötnar (YJÅ)
lugier, de äldsta folken
eotar (ÄJÅ)
jutar (YJÅ)
kimbrer
harier
graner
ruger
haddingar
ulvhednar
hundingar
wulfingar
wuffingar
ylfingar
glommer
völsungar
lovdungar
daner
Burgundarholm, burgunder
langobarder
ölänningar
eowlingar, Eowland
Manalas smedjor
Hreidgotaland
goter
ister
gutar
gautar
götar
hunner
Hunnhammar, Hundhammar
De vita hunnerna
sabirer
avarer
Bel Gur (de fem stammarna), bulgarer
Sasaniderna
Rom, romare, romarriket
Nammu, urmodernNammu är urmodern, himlens (An) och jordens (Ki) föderska det söta och salta vattnet hav och underjordens, hon var den första, hon skapade abyssen och kaoset, ur vilket livet föddes och hon väckte gudarna, för att ta hand om människorna. Nammus hemliga namn är Engur, båda är förknippade med det heliga talet 60, som bär talen 3, 5, 6, 10, 12, 20. Femguden, eldguden, Zervan är antidemonisk och skyddar världen mot de onda demonerna. Nammu/Engur har liksom Adils/Ingwe/Freyr fem bokstäver.
Wiki:
In Sumerian mythology, Nammu (also Namma, spelled ideographically NAMMA = 70+1+40+40+1 =152 (152-1+400=551=19*29) = 15+1+12+12+1 Namma = 41 (41-1+20 Nammu =60) ENGUR = 5+70+3+400+100=578 =5+15+3+20+17 Engur = 60 också!) was a primeval goddess
corresponding to Tiamat in Babylonian mythology
Enuma Elish is named for its incipit: "When above" the heavens did not yet exist nor the earth below, Apsu the freshwater ocean was there, "the first, the begetter", and Tiamat, the saltwater sea, "she who bore them all"; they were "mixing their waters". It is thought that female deities are older than male ones in Mesopotamia and Tiamat may have begun as part of the cult of Nammu, a female principle of a watery creative force, with equally strong connections to the underworld, which predates the appearance of Ea-Enki. [] links Enki to the Kur or underworld of Sumerian mythology. In another even older tradition, Nammu, the goddess of the primeval creative matter and the mother-goddess portrayed as having "given birth to the great gods," was the mother of Enki, and as the watery creative force, was said to preexist Ea-Enki.
Dilmun was identified with Bahrein, whose name in Arabic means "two seas", where the fresh waters of the Arabian aquifer mingle with the salt waters of the Persian Gulf. This mingling of waters was known in Sumerian as Nammu, and was identified as the mother of Enki. [] Enki, the Water-Lord then "caused to flow the 'water of the heart" and having fertilised his consort Ninhursag, also known as Ki or Earth, after "Nine days being her nine months, the months of 'womanhood'... like good butter, Nintu, the mother of the land, ...like good butter, gave birth to Ninsar, (Lady Greenery)".
Nammu was the Goddess sea (Engur) that gave birth to An (heaven) and Ki (earth) and the first gods, representing the Apsu, the fresh water ocean that the Sumerians believed lay beneath the earth, the source of life-giving water and fertility in a country with almost no rainfall.
Nammu is not well attested in Sumerian mythology. She may have been of greater importance prehistorically, before Enki took over most of her functions. An indication of her continued relevance may be found in the theophoric name of Ur-Nammu, the founder of the Third Dynasty of Ur. According to the Neo-Sumerian mythological text Enki and Ninmah, Enki is the son of An and Nammu. Nammu is the goddess who "has given birth to the great gods". It is she who has the idea of creating mankind, and she goes to wake up Enki, who is asleep in the Apsu, so that he may set the process going
Tiamat, kaosets gudinnaWiki:
Tiamat is a chaos monster, a primordial goddess of the ocean, mating with Abzû (the god of fresh water) to produce younger gods. It is suggested that there are two parts to the Tiamat mythos, the first in which Tiamat is 'creatrix', through a "Sacred marriage" between salt and fresh water, peacefully creating the cosmos through successive generations. In the second "Chaoskampf" Tiamat is considered the monstrous embodiment of primordial chaos.[1] Although there are no early precedents for it, some sources identify her with images of a sea serpent or dragon. [jfr midgårdsormen] In the Enûma Elish, the Babylonian epic of creation, she gives birth to the first generation of deities; she later makes war upon them and is killed by the storm-god Marduk. The heavens and the earth are formed from her divided body. Tiamat also has been claimed to be cognate with Northwest Semitic tehom (????) (the deeps, abyss), in the Book of Genesis
Enki (later Ea) believed correctly that Apsu, upset with the chaos they created, was planning to murder the younger deities; and so captured him, holding him prisoner beneath is temple the E-Abzu. This angered Kingu, their son, who reported the event to Tiamat, whereupon she fashioned eleven monsters (+Kingu = 12 monster) to battle the deities in order to avenge Apsu's death. These were her own offspring: Bašmu, “Venomous Snake,” Ušumgallu, “Great Dragon,” Mušma???, “Exalted Serpent,” Muš?uššu, “Furious Snake,” La?mu, the “Hairy One,” Ugallu, the “Big Weather-Beast,” Uridimmu, “Mad Lion,” Girtablullû, “Scorpion-Man,” Um? dabr?tu, “Violent Storms,” Kulullû, “Fish-Man,” and Kusarikku, “Bull-Man.”.
Tiamat possessed the Tablets of Destiny and in the primordial battle she gave them to Kingu,
The deities gathered in terror, but Anu, (replaced later, first by Enlil and, in the late version that has survived after the First Dynasty of Babylon, by Marduk, the son of Ea), first extracting a promise that he would be revered as "king of the gods", overcame her [] the lord stood upon Tiamat's hinder parts, And with his merciless club he smashed her skull. He cut through the channels of her blood, And he made the North wind bear it away into secret places. [] With the approval of the elder deities, he took from Kingu the Tablets of Destiny, installing himself as the head of the Babylonian pantheon.
Chaoskampf motifs in other mythologies linked directly or indirectly to the Tiamat myth include the Hittite Illuyanka myth, and in Greek tradition Apollo's killing of the Python as a necessary action to take over the Delphic Oracle.
MS:
Inanna förmodas ha förlorat Me i det kaos som Tiamat skapar. Inanna ser till att Ea (nu Enki) fängslar Tiamats make Abzu i underjorden av Ea (Enki) – det påstådda skälet är att Abzu avser döda alla yngre gudar, eftersom han störs av det kaos som Tiamats avkomma orsakar. Abzu, Abyssen, blir liktydigt med avgrunden. Tiamat vill hämnas Abzus fängslande. Kingu, hennes son och älskare, som hon har givit Ödets tavla (Tablet of destiny), anför hennes elva monster (tolv med Kingu själv).
Gudarna ber Enki om hjälp men denne vägrar. Det är även emot Enkis vilja att Kingu dräps. Anledningen till att han motsätter sig detta är, att han vet att Inanna på detta sätt avser återfå Mes = Ödets tavla. Men det hjälper inte: genom sin brorson Marduk, lyckas Inanna få Tiamat och Kingu dräpta. Däremot får Inanna inte tillbaka Mes – Marduk behåller ”Ödets tavla”. Det är från Marduk vanerna får Mes ”på riktigt”.
Det är alltså inte An-sar utan Marduk som besegrar kaos.
Det påstås vara en lögn att Tiamat dräps – hur skulle annars hennes avkomma med Asur kunna ha fötts?
Den assyriske krigsguden Aš blev sedan dyrkad som skaparen, trots att detta var ett falskt ursprung, angivet av hans präster. I själva verket är han nattens ljus, och inom honom dväljs de demoner som skapar mörkret självt. Istället för att dräpa Tiamat, kaoset och avgrundens gudinna, våldför han sig på henne och genom dem föds nytt kaos, Ishtar, som därmed blir en del av Ansurs skapelse, hela tiden i strid med och förgörande den övriga skapelsen.
Inanna, himmelens drottningWiki:
Inanna is the Sumerian goddess of love, fertility, and warfare, and goddess of the E-Anna temple at the city of Uruk, her main centre. Especially in the Uruk period, the symbol of a ring-headed doorpost is associated with Inanna [MS jfr Hekates port].
Inanna's name derives from Lady of Heaven
Along the Tigris and Euphrates rivers were many shrines and temples dedicated to Inanna. The House of Heaven was the greatest of these, where sacred prostitution was a common practice.
Inanna was associated with the planet Venus, which at that time was regarded as two stars, the "morning star" and the "evening star."
Inanna is the goddess of love – but not marriage. She is connected with extramarital sex and sensual affairs, prowling streets and taverns for sexual adventure.[15] In the Babylonian epic of Gilgamesh, Gilgamesh points out Inanna's infamous ill-treatment of her lovers. Inanna also has a very complicated relationship with her lover, Dumuzi, in "Inanna's Descent to the Underworld".
She also is one of the Sumerian war deities: "She stirs confusion and chaos against those who are disobedient to her, speeding carnage and inciting the devastating flood, clothed in terrifying radiance. It is her game to speed conflict and battle, untiring, strapping on her sandals." Battle itself is sometimes referred to as "the dance of Inanna."
Inanna's Akkadian counterpart is Ishtar.
The myth Enki and Inanna[13][14] tells the story of the young goddess of the É-anna temple of Uruk, who visits the senior god of Eridu, and is entertained by him in a feast. The seductive god plies her with beer, and the young goddess maintains her virtue, whilst Enki proceeds to get drunk. In generosity he gives her all the gifts of his Me,
She tells her servant Ninshubur (Lady Evening), a reference to Inanna's role as the evening star, that if she does not return in three days, to get help from her father Anu, Enlil, king of the gods, or Enki.
MS:
Inanna är länken mellan urmodern Nammu och den depraverade Ishtar, det är alltså redan Inanna som faller.
Erua, uppgående månens gudinna (Sarpanit)Wiki:
In Babylonian mythology, Sarpanit (alternately Sarpanitu, Zarpanit, Zarpandit, Zerpanitum, Zerbanitu, or Zirbanit) is a mother goddess and the consort of the chief god, Marduk. Her name means "the shining one", and she is sometimes associated with the planet Venus. By a play on words her name was interpreted as z?r-b?n?tu, or "creatress of seed", and is thereby associated with the goddess Aruru, who, according to Babylonian myth, created mankind.[1]
Her marriage with Marduk was celebrated annually at New Year in Babylon. She was worshipped via the rising moon, and was often depicted as being pregnant. She is also known as Erua. She may be the same as Gamsu, Ishtar, and/or Beltis.
MS:
analys: mångudinna eller morgonstjärnan/aftonstjärnan Venus? Verkar ofta vara sammanblandade. Här "månen i stigande" ger väl närmast koppling till aftonstjärnan, och växlingen mellan dessa båda. Skade motsvaras också av månen i stigande, genom kopplingen till Oxens stjärnbild.
intrig: Den goda aspekten av Ishtar, koppling med Eir/Sinthgunt i Järnskogen, som räddar Liv och Liftrasir, de överlevande efter Ragnarök.
Ishtar>Astarte (mångudinnan+tjurhuvudet)>Sinthgunt (Sunnas syster, mångudinna)>Erua>Europa (=Astarte, den vita tjuren)>Eir (den läkande)
Sophia, som föll med Abrasax
Eleleth, det sista månhuset, luminariet
Isis
Hekate
Ividja
Skade
Skädja
Angerbodha, udmurt/eldthurs den som sår sorg
Angerbodha, Nerthus översteprästinna
Hyrrokkin
Vargriderskan
Den Gamla
Vekka
Helerskan, den som hjälper
Dörrkärringen
Uksakka
Den Eldrökta, martyren
Den Blodhåriga, Blodughadda
Fulla (Volla)
Freja
Den svarta stenen
Kybele
Stora Moder (Kybele)
Bergets moder, Bergens moder
Urd
Verdandi
Skuld
Omma I (Ombergs drottning Hevring d. bleka)
Gullveig, (Nál/Atla, Omma II:s giriga sida)
Heid, (Imðr/Modgun/Modtryth Omma III)
Jungfrun (Mana/Eistla/Menglöd/Lopthäna)
Natt =Jungfrun Mana (<> f.dotter Sunna)
Mana, (Manala, Jungfrun)
Mene, mångudinnan, bäraren av Mene
Nineveh (=Nerthus)
Nerthus, Njärds föregångare
Mara (=Jungfrun =Ishtar)
Njärd (=Nerthus)
Aurororna, afton- o morgonstjärnorna
Danica (stjärnan), Aurora
Zore (aftonen), Aurora
Morgonstjärnan
Aftonstjärnan
Gefion (disernas namn), Gefjun (ingrernas/livernas namn)
Härn
Astarte
Ostara
Systern
Ishtar (=Ninevehs mänskliga gestalt)
Ingun, Nerthus föregångare
Jeh, horan
Grimhild
Frigg
Femguden (= Zervan, men även Agni)Zurvanism was a branch of Zoroastrianism that sought to resolve the dilemma of the "twin spirits" of Yasna 30.3. The resolution, which probably developed out of the contact with Chaldea, was to have both Ahura Mazda and Angra Mainyu as twin sons of the First Principle "Time" (Avestan: Zurvan). Zurvanism was strongly criticized as a heresy during the Sassanid period (225-651) of Iranian history, an era in which it probably also had its largest following. Although the monist doctrine is not attested after the 10th century, some Zurvanite features are nonetheless still evident in present-day Zoroastrianism.
Zervan, tidens gud, skaparenKopplas till Nammu genom talmystik: hennes tal är 60 och hans är fem. Femguden är annars Zervan enligt Agrell, men även Agni, med sina fem eldar är också en femgud. Dessutom anser Kvasir att Tyr är förknippad med Ken, den femte runan, som står för elden/facklan.
Wiki: Zurvanism's principal feature is then the notion that both Ahura Mazda (MP: Ohrmuzd) and Angra Mainyu (Ahriman) were twin brothers, with the former being the epitome of good and the latter being the epitome of evil. Further, this dichotomy was by choice, that is, Angra Mainyu chose to be evil: "It is not that I cannot create anything good, but that I will not." And to prove this, he created the peacock.
The mythology of the twins is only attested in the post-Sassanid Syriac and Armenian polemic such as that of Eznik of Kolb. According to these sources the genesis saw Zurvan as an androgynous deity, existing alone but desiring offspring who would create "heaven and hell and everything in between." Zurvan then sacrificed for a thousand years. Towards the end of this period, Zurvan began to doubt the efficacy of sacrifice and in the moment of this doubt Ohrmuzd and Ahriman were conceived: Ohrmuzd for the sacrifice and Ahriman for the doubt. Upon realizing that twins were to be born, Zurvan resolved to grant the first-born sovereignty over creation. Ohrmuzd perceived Zurvan's decision, which He then communicated to His brother. Ahriman then preempted Ohrmuzd by ripping open the womb to emerge first. Reminded of the resolution to grant Ahriman sovereignty, Zurvan conceded, but limited kingship to a period of 9000 years, after which Ohrmuzd would rule for all eternity.[3]
Agni, eldguden, Agnis ögon
Abzu, avgrunden
Ananke, ödet
Yaldabaoth, kaos son
Abrasax, demiurgen
Demiurgen (=Abrasax)
Den store archon (=Abrasax)
Solen (=Givaren, Himlens husfader, den Övervakande = Ashur)
Tjuven, den stora tjuven
Hundens herre, den stora hunden, hunden
Fuli eller Böri, vargen
Bogatyr
Den Mäktige
Den Allseende
Mörkrets herre (=Aš-Sùr)
Mörkrets märke
Aš-Sùr, Asur, Asir, An-Sar
Smargl, hund vaktad av aurororna
Sabaôth
Lopt
Loke
Ljusbringaren = Däfviln
Angra Mainyu
Den förstörande guden
Seth
Åsneguden
AhrimanWiki: Zurvanism's principal feature is then the notion that both Ahura Mazda (MP: Ohrmuzd) and Angra Mainyu (Ahriman) were twin brothers, with the former being the epitome of good and the latter being the epitome of evil. Further, this dichotomy was by choice, that is, Angra Mainyu chose to be evil: "It is not that I cannot create anything good, but that I will not." And to prove this, he created the peacock.
The mythology of the twins is only attested in the post-Sassanid Syriac and Armenian polemic such as that of Eznik of Kolb. According to these sources the genesis saw Zurvan as an androgynous deity, existing alone but desiring offspring who would create "heaven and hell and everything in between." Zurvan then sacrificed for a thousand years. Towards the end of this period, Zurvan began to doubt the efficacy of sacrifice and in the moment of this doubt Ohrmuzd and Ahriman were conceived: Ohrmuzd for the sacrifice and Ahriman for the doubt. Upon realizing that twins were to be born, Zurvan resolved to grant the first-born sovereignty over creation. Ohrmuzd perceived Zurvan's decision, which He then communicated to His brother. Ahriman then preempted Ohrmuzd by ripping open the womb to emerge first. Reminded of the resolution to grant Ahriman sovereignty, Zurvan conceded, but limited kingship to a period of 9000 years, after which Ohrmuzd would rule for all eternity.[3]
Den sovande, guden försänkt i sömn
Asmod Sidonen (Asmodus, Sidenai)
Surt, demonernas herre
Puken, Pukeberget
Däfviln, Däfvilns ö, Däfvilns håla
Usmû (Isimud)
Ea (Enki)
Ohrmazd
Mithras
Meithras (=Mithras)
Den store bindaren
Mit-W?den (=Mithras/Odinn)
Inmar, budinernas himmelsgud
Kyldy?in, budinernas underjordsgud
Kua?, budinernas vindgud
Zalmoxis, getaes gud
Sabazios, thrakisk/frygisk hästgud
Gebeleizis, annat namn på Zalmoxis?
Zibelthiurdos, thrakisk åskgud, aeon?
Okhon, sjöfararnas gud
El, sitonernas tjur från de två floderna
Dagon, sitonernas skapelsegud
Dagda, sitonernas solgud
Ler (Lir), (jfr Hler=Ägir)
Manannán (jfr Heimdall)
Aurvandil
Aeoner, speglingar av den ende guden
de båda alciserna
tvillingryttarna (alciser, ynglingar)
Ardvakr och Alsvidr
Skinfaxe (och Hrímfaxe)
Skåll och Hate, Fenrisulvens söner m Angerbodha
månguden, den falske månguden
Månegarm, ulv, Angerbodhas son
Mundilfare, baktalad som Månegarm
Apollo (=Apelj?n)
Apelj?n 800BC/500BC, Apelj?n Lykaios 800BC+Hyrr
Ulv-Tiwaz (=Apelj?n Lykaios) 500BC+Hyrr
varulvsguden
Den falske solguden (= den grymme solguden)
Wulthuz (=Ull) 800BC
Wuldor (=Ull) 500BC
Ull
Solguden (vars ättling är Ashkenaz)
Tengri (kinesisk/asiatisk/turkisk)
Tengis, den falske mån- och vattenguden?
Thunraz (=Torym)
Torym (sibirisk åskgud = sam. Tiermes)
Thor
Tuisto
Tiwaz (=Tyr)
Irmin, saxarnas gud =Ziu (=Tiwaz =Tyr)
Týr
Wodanaz (=Odin)
W?denOdin (/?o?d?n/; from Old Norse Óðinn, "The Furious One") is a major god in Germanic mythology, especially in Norse mythology. In many Norse sources he is the Allfather of the gods and the ruler of Asgard.[1] Homologous with the Old English "W?den", the Old Saxon"Wôdan" and the Old High German "Wôtan",[2] the name is descended from Proto-Germanic "W?danaz" or "*W??anaz". (MS: Odin och Óðr anses ha samma etymologiska ursprung. Detsamma gäller enligt vissa forskare även Ullr.)MS:
Intrig: BÅ: Wothuz (lugiernas psychopomp, men i övrigt samma som alvernas: Wulthuz), ÄJÅ: Wodan=Delling, YJÅ: Wôtan, Adils: W?den (samma som dvärgarnas och goternas Wulthuz). Adils väljer W?den, eftersom detta namn har fem runor och dess runsumma 73 går frm gånger i 365, vilket ger en koppling till amulettens runrad, som med 6 skiljetecken blir 360. Lägger man till antalet bokstäver i W?den, som är fem, så erhålls 365 alltså.
Wiki:
Gautr (= Odin)
Oden
Ingwaz (=Ing)
Ing, guden
Frej, guden
Njord, guden
Völund (gudarnas smed)
Tjaze (Skades far)
Vattenmannen (=Tjaze)
Hel, Lokes dotter m Angerbodha
Jörmungander, ("ormen"), Lokes son m Angerbodha
Fenrir, Fenrisulven, Lokes son m Angerbodha
Den träsklevande (i Amssvartnir) (=Fenrir)
Vritras frände (=Fenrir)
Avgrundsvargen (=Grendels mor/Jörmungandr)
Vánagandir, "odjuret i Váns å" (öndurdis. namn) och Vánagander - hoppets väg
Amssvartnir (livernas namn på Bergtjärn)
Lyngvi (=ön i Amssvartnir) (=ljung)
Liung (gramens gård) (=ljung)
Thviti, Slaghammaren ('batterer', 'hitter')
Bergelme (=Amssvartnir, önurdisernas namn)
Bergelmes mage/kista (=Laegjárn)
Laegjárn, Järnkistan, järnkistan (vanernas namn)
De nio låsen (till Laegjárn)
Dellings dörr
Fjölsvider, den siste väktaren i Järnskogen
Gleipnir, repet (tråden) som håller Fenrir
Gleip (=Den tredje draugen, som skär Gleipnir)
Draugen, likspöket
Logi, udmurt/gelon, Lopts ättling, Svans halvbror
Modsogne, levonernas ledare i Järnveden
Hreidmar, tjuder, hövding Nerike
Lyngheid, tjuder, Hreidmars son
Fafner, far t Farbaute, Reidmars son
Rimner (Farb.), Gunnlöds man, Heid o Rosstjufs far
Farbaute (Rimner), Náls make, Lokes far
Nál, Farbautes maka, Lokes mor
Regin, tjuder, Hreidmars son, Baugregins far, mästare på Helgö
Baugregin, tjuder, allsh.gode, Neres far på Helgö
Suttung
Gilling, Billings bror, fosterfar till Rind
Modgun (Laufey, Heid II, Imðr, Omma III)
Rosstjuf, tjuder, Rimners son, Heids bror
Dáinn, levon (liv), kung Högnis smed 1100-t BC
Dvalin, vandringsledare 1) på BÅ (+smed) 2) på JÅ
Den sovande (=Dvalin), Durins far, liv, ledde bergmännen från stensalarna i Bjarm över Aurvang
Durin, merier/Merya, Lofarrs far, Dvalins son, liv
Lofarr, merier/Merya, Durins son, luras av Rådulf
Levtrase, levon (liv)/nifelung
Liv, levon (liv)/nifelung, maka till Levtrase
Allvís, livledare, med Dvalin till Gutland
Hárr, livledare, Allvís son, Haurrs far
Haurr, ledare för liverna på Gutland
Hanarr, liv, letar efter Ginarr/Me
Geirröd (Rödgavel, Hógne III)
Brimir, hrímthurse/liv, thule på Gutland före Bláinn
Bláinn, hrímthurs/liv thule, dog utanför Sånga
Bering, dvärg/liv, den förste mästaren på Helgö
Grérr, dvärg/liv, Neres gesäll Helgö
Alfrigg, dvärg/liv, den siste kvar på Helgö
Dolkvari, hrímthurs/inger, mörkhyad
Widuhudar, Dans mästersmed (inger, Öland/Jungfrun)
Andvari, ur Völsungasagan (inger, Öland/Jungfrun)
Fräg, ingerledare, dräpt av Rådulf
Lóni, Frägs son och ingerledare efter honom
Jari, inger, letar efter Ginarr/Me
Kvaser, inger, mästare i Manala
Fialar, ingerhövding i Njudung, Lits far
Gjallar, Fialars bror, Heids gåvträl vid Gjöll, Aska
Lit, dvärg/inger - ej skogsfolk, mörkhyad på Helgö
Vitir, votledare, rådets ledare
Hornbori, vot, letar efter Ginarr/Me
Ai, vepsledare
Rekkir, veps, letar efter Ginarr/Me
Dumuz, formellt issedonskt namn (=Delling) fd Sabaz
Delling fd Tveblinde
HeimdaliWiki: a god who possesses the resounding horn Gjallarhorn, owns the golden-maned horse Gulltoppr, has gold teeth, and is the son of Nine Mothers [] Son of eight mothers plus one. Heimdallr is attested as possessing foreknowledge, keen eyesight and hearing, is described as "the whitest of the gods" [] he may be a personification of or connected to the world tree Yggdrasil, and potential Indo-European cognates. Heimdallr is said to be the originator of social classes among humanity and once regained Freyja's treasured possession Brísingamen while doing battle in the shape of a seal with Loki competes with Farbauti's terribly sly son at Singastein. . Heimdallr and Loki are foretold to kill one another during the events of Ragnarök. Heimdallr is additionally referred to as Rig, Hallinskiði,Gullintanni, and Vindlér or Vindhlér. Heimdallr also appears as Heimdalr and Heimdali. The etymology of the name is obscure, but 'the one who illuminates the world' has been proposed. Heimdallr ("Heimdöll") may be connected to Mardöll, one of Freyja's names. Potentially 'sea-brightener' by way ofmar ('sea') combined with a second element that may be related to Dellingr, indicating light. The name may otherwise mean 'the one who makes the sea swell'. A lead spindle whorl bearing an Old Norse Younger Futhark inscription that mentions Heimdallr was discovered in Saltfleetby, England on September 1, 2010. The spindle whorl itself is dated from the year 1000 to 1100 AD. On the inscription, the god Heimdallr is mentioned alongside the god Odin and Þjálfi, a name of one of the god Thor's servants. The name Gjallarhorn may here mean "horn of the river Gjöll" as "Gjöll is the name of one of the rivers of the Underworld, whence much wisdom is held to derive", but notes that in the poem Grímnismál Heimdallr is said to drink fine mead in his heavenly home Himinbjörg. If "hearing" rather than "horn" is understood to appear in this stanza, the stanza indicates that Heimdallr, like Odin, has left a body part in the well; his ear. The cock Gullinkambi atop his head and the burning rainbow bridge Bifröst in the background, Heimdallr blows into Gjallarhorn while holding a sword with a man's face on it (a reference to the "man's head"; the head has been called Heimdall's doom: man's doom is an expression for sword). Heimdallr requires less sleep than a bird, can see at night just as well as if it were day, and for over a hundred leagues.
H R Ellis Davidson: Heimdall har tolkats som solgud, mångud, vädursgud och hackspettsgud. Jämförd med indiska eldguden Agni och persiske Mithra och med Jesus. Han är i) väktare, och har samband med ii) havet, iii) världsträdet, och med iv) underjorden. Heimdali betyder vädur eller bagge. Finns en legend hos jakuterna om den vite ynglingen, människosläktets fader, som fostrades av världsträdets ande och levde på mjölk - myten måste härstamma från främre Orienten. Men i egenskap av Rig har Heimdal även ett västligt ursprung; dels är "Rig" iriska för kung, dels finns myten om den keltiske havsguden Manannán mac Lir och hans son Mongán. M.m.L. är en havsgud med anknytning till ön Man, havets son. Heimdal skulle kunna bära samma namn. Frejas namn Mardöll är samma som Heimdöll, med mar- (hav-) som ersättning för Heim- (jord). Hans styrka vanns med 1) offergaltsblodet, 2) kraften i jorden och 3) det kalla havet.
VR: Heimdall är den rene eldens gud. Har binamnen Skef, Rig, Stigande, Rate, Gullentanne, Hallenskide, Vindler, Rut. räknas till vanernas stam. VR nämner den gyllene hanen i världsträdet, Vidofner , ibland vars trådar en ljus skära ligger, som krävs i inbyte för svärdet Hófvud. Eftersom H. förkroppsligar världsträdet självt, så är Vidofner densamme som Gyllenkam, som sitter på H.:s huvud, och hanens död förebådar Ragnarök.
H. är binamn på Ide, kungasonen i Håga som äger svärdet Hófvud och som dräps av Lopt/Valand i slaget om Håga. H. är också Dellings alter ego, båda är förknippade med strålade ljus och renhet. I betydelsen vädur/bagge, Heimdali, finns också en beröring med den behornade solguden som sitonerna i Alvhem dyrkar: den keltiske Dagda. Ide blir i alvisk myt den siste behornade solguden. Observeras att dessa horn i senare myt omformas till Heimdalls Gjallarhorn, som han blåser i.
Även Adils har ett alter ego i denne gud: liksom H. har han nio mödrar, han indelar liksom Rig svearna i klasser, var vän med Tjalve och kopplad till Vekka (=Freya). Adils söker svärdet Hófvud, som krävs för att kunna döda tuppen som är symbol för ljuset, och därmed det ondas mål. När Adils får svärdet är det för att "den gyllene vindvävaren" (namnet Vindler knyter H. och hans hane Gyllenkam till tuppen Vidofner) skall slaktas, inte för att han skall kunna använda svärdet att dräpa Åle med. Adils tar emot svärdet medveten om det bittra öde som det förebådar, men väljer av hämndgirighet ändå denna väg. Adils som person är även hårt kopplad till guld, precis som H. han har perfekt syn och hörsel och skär av ett öra (men inte sitt eget utan Vogrs).
Rent mytiskt är det H., "den vite", som skall stoppa den Sovande, (liksom Heimdall är den som dräper Loke); den förste var alltså Ide, vid slaget om Håga, den andre var Delling och den tredje är Adils. Vekka söker även hon efter den vite för sitt uppdrag. De hon finner är Vésteinn (som förkastas), Balder (som dräps) och Adils, som är den ende som återstår som kan förkroppsliga den vite Keyomars själ.
Wodanaz (=Delling) fd Odin
Vivasvan, formellt sitonskt namn (=Svan)
Svan (=Ing =Rödulv =Rådulf)
Gebelez, issedonskt namn (=Svan)
Ing, Ingwaz
Rödulv
Rådulf
Freyr, Alvas och Wodanaz son = Ingwe Freyr
Ingwe Freyr
Okhoz, issedonskt namn (= Glenir)
Glenir (JÅ=Alf den Gamle)
Alfrödul (JÅ=Alfrun)
Alfrun
Grimhild
Fjörgyn (Dellings dotter m Nótt)
Signy, Alfhild
Skuld, Adils dotter med Signy
Ottar (Eysteins son)
Sabaz, issedonskt namn (=Fjörgynn)
Fjörgynn (Dellings far, kung Alfs sanna förstfödde)
Kuaz, issedonskt namn (=Káre)
Káre, Dellings/Svans (foster-)bror fd Eystein
Gandalf (Dellings bror, Alfgeirs son = Gandalf Gamle)
Gandalf Gamle
Alfar
Alfarin
Billing, husbonde i Nora, Rinds (foster-)far
Tuwa, Billings hustru, issedon
Feina (Tuwa), alvnamn
Rind, Tuwas dotter
Ran, Alfs underkung i Ranarike
Fjäre, Alfs underkung i Fjäreriket
Alva
Arga (Alvas öknamn, baserat på hennes heliga namn)
Arya (Alvas heliga namn, hyperboréernas sändebud)
Gróa (=Alvas heliga namn i Alvhem)
Gorgon (Alvas drottningnamn i Sparta)
Hyperoke (fd Haldor), Alvas bror
Attalon (Nagelfare) kung
Nagelfare (Attolons födslo- och öknamn)
Nagelfar (Nótts skepp strandat vid Halleberg)
Sibulla, Sibullan, Sibyllan, Alvas mor
Nótt (=Sibulla/Njörun), Dellings maka, "Nótts linje"
Menglöd (1. Nótt 2. Mene), Eirs/möernas namn
Njörun (=Nótt/Sibulla) , ingrernas och livernas namn
Attis, drottsonen som dog när högen lades
Attis, guden - eller Attalons anfader?
Attis Igul, víse Gårdvården, förrädaren
Atta, fadern (=Attila, länk mellan Attis/Adils/Attalon)
Priam (fd Tibrand), Attalons bror
Aka Annakon, Agilaz påstådda frygiske far
Ashkenaz, Agilaz far/solgudens son enl. sitonerna
Svíakonungen = solkonungen
Agilaz, den förste drottens (riktiga) alvnamn
Högni
Audhumble, svearnas (oförvanskade) namn 1100BC
kung Ubbe, det av misstag förvanskade Audbe
Tantal, den andre drotten
Dag (= Tantals norröna namn)
Pelops, "4:e drott", dräpt före tillträdet av brodern Mida
Baldag (Pelops norröna namn)
Togarma, den 6:e (5:e) drotten, med Valand som gode
Gorde, siste, dvs 9:e (8:e) drotten
Bragi (= Gordes norröna namn)
Aretaon, (Halvdan, Regin) den förste kungen, 10:e släktledet
Halfdan (= Aretaons norröna namn)
Forki, 4:e kungen, m Eitre och Sindre som gode
Otre, 5:e kungen, m Sindre som gode
Mygdon, 6:e kungen, m Sindre+Vred som gode, i Lappland
Ale, Blå-Ale, Ale Blå (fd Beor), Håga
Ida (fd Vanja), Beors fru, jfr Idisis, Idun
Valand, (vanernas gode och smed)
Ivalde, Valand/Lopts far, mytens dvärgmästare
Hordmime (II = Nidhad) (och Hordmimes skog)
Nidhud, mytisk kung i Neriket
Nidhad, nifelungarnas stamfar (=Hordmime 2)
Minos/Dogen (=Hordmime 1), Hordmimes huvud
Gode, (Hordmime/Minos son, Aretaons bror) frygier
Brokk (Hordmimes sonson, Godes son)
Sindre (fd Sindar), ändrade blotcykeln
Vred, den förste, Eyleifurs gode, drog till Dal, såg solens rubbning, läste boken invigde den extra bloten 205 e H
Smed, Vreds systerson, gode i Håga efter honom
Vred, Ales kusinbarn, gode i Järnbäraland
Vilmeide (från honom stammade trollkarlarna)
Iving, Lögen
Gunntra (fd Njörd fd Hjalte) Ivingsson, Trögd
Svöl (fd Lytir fd Varleif Björntand), Åsen
Fjörm (fd Fro fd Jalk) i Badlunge
Èli Ormgadd (fd Othr fd Torir Ulv), styresman i Snevinge
Drott Aslek på Lagga, Sjöland
Slid (fd Geri fd Vale), hövding i Rek
Ludgo, Vales beryktade far
Hrid (fd Mejle fd Narve) på Sili, Hövding i Sili
Freke Ulvöga, hövding i Tör
Vé Oländske, Oland
Lodur, Vés far (=Mundilfare i Alvhem)
Bölverk, hövding i Tierp
Leipt (fd Höne fd Hilder Grönskägg) Håbo
Ylg (fd Lodur fd Fjalar) på Garn, Säminge
Svarte Sylg (fd Borr fd Gorm), Valand
Vimur (fd Vidar fd Isar) Färing
Tökk Fimbultul (fd Ormgadd), storman Arbuga
Gjöll (fd Kvasir Tjockhuvud), storman i Neriket
Dondy, budinarnas herre
Eyolv, Priams (fd Tibrands) äldste son (död i Idisis)
Eilifur, Priams (fd Tibrands) andre son (död i Idisis)
Fylgior, Vanjas o Beors son (död i Vendland)
Auwa, död sedan tidigare
Ektorn, Bölverks son
Svebalinda, Bölverks dotter
Signjut, herre över Gårdvården
Gnupa, vak i Gårdvården
Grymdan, jarl Asleks närmaste? man
Vigdan, jarl Asleks man
Hygrek, jarl Asleks brorson
Faulrin, jarl Asleks man
Serulf, jarl Asleks man
Hilding, Torirs man, historieberättare
Arn Tjocke (Sälspäck), Torirs man
Örvandil, Torirs man i Snevringe
Livsten, Torirs sändebud i Snevringe
Auðmar, Bölverks man i bakhållet
Audomar, Vendel, Bölverks efterträdare
Sinmara, valan, Skades/Härns öv.prästinna
Vár
Vör
Huldran, Huldra
Nin-Saga, Saga (Ninhursag, Nineveh)
Snotra
Duv, nifelung, gifte in den svarta linjen
Sinthgunt, mångudinna (=Eir), "Sinthgunts skära"
Sinhtgunt
Eir, Menglödsmö, den som lade skäran i Laegjárn
Erinyes
Hel
Leikin (den bleka), med oxhuvudet (Skade)
Pestspriderskan, Pestgudinnan (=Leikin)
Louhi, den bleka valfrun (= Leikin) (ingrernas/livernas namn)
Aurbodha (=Hel/Verdandi), den svarta frun
Tjodvarta (Menglödmö)
Bjort (Menglödmö)
Blid (Menglödmö)
Frid (Menglödmö)
Fornjot (=BÅ Lopt), gelon, felakt: jotnarnas urfader
Raum, kung, Fornjots (och Nórs) ättling, gelon
Finnalf, Raums son, mörkalv/issedon
Bergdis, Raums dotter, Bergfinns maka, "Bergdis linje"
Bergfinn, som erövrade Land och Dal, udmurt
Jotunbjörn, Bergfinns son, Hrossbjörns anfader
Gudbrand, Bergfinns son, Hródgeirs anfader
Strutkonungen (=Alvalde)
"Strutkungens son" (eg. fel: Idhe/Heimdali avses)
Yngve (=Adils)
Adils (=Yngve), Adil (=Attila)
Freyr
Keyomar (=den "rätte" =Adils? Balder?)
Den vite (=Keyomar/Heimdall/Freyr)
Den vita tjuren (ev = Keyomar)
Balder, (Adils sanna bror, dödad av Höder)
Den renhjärtade (=Balder)
Sunna (fd Älva), Adils äkta lilla (stora-)syster, död(?)
Emund, lillebror
Brage, ett år äldre, dödad av Voggur
Höder (=Hund, fd Högder), storebror, tvångsinkallad?
Brodd (= Hothbrodd) (fd Alrik), far
Ulfrún (fd Embla), (foster-)mor
Tjalve, boklärd träl från Grekland
Targ, träl
Skum, trälkvinna
Bjarte, bortbyting
Teglin, bortbyting
Lättfote, lagman i Tuna
Brutus, Ceasars nevö
kung Åle
kung Ottar
kung Egil
Angantyr = Egil
Inge, inglingaättens ena anfader
Erik, Inges son, inglingarnas 2:e anfader
Heden, Ingjalds ättling, jarl i Västermanland
Hógne, de äkta skilfingarnas anfader
kung Aun, Aun den Gamle
kung Jörund
kung Agne
kung Dag
kung Domar
Audhun I
Audhun II
Audhun VI
Audhun VIII
Audhun IX
Lod, Hunne-Lod, Audhun IX:s son
Kavadh, sassanidisk konung
Kasra Shahansha, sasanidernas störste konung.
Ägir, havsguden, Rans make
Kung Rane (=Ägir)
Gymer, make till husfrun/den gamla (=Ägir/Rane)
Aurboda, ev = Gymers maka/den gamla/husfrun
Heid, ev = Gymers maka/den gamla/husfrun
Ran, havsgudinnan, Ägirs maka (=modern)
Loviatar (III: ev samma som 1. Ran 2. Gudrun)
Gizur, kung Ranes jarl i Vad
Hevring, den bleka Ägirs dtr, men inte Rans (=Omma)
Drottningen på Omberg (=Hevring/Omma)
Omma (=Hevring, drottningen på Omberg)
Atla, Heimdallsmoder nornan Urd/Heid
Kólga Ägirs dtr (=Atla)
Båra, Ägirs dtr Jungfru, Morgonstjärnan
Himingleva, Ägirs dtr, Angeyas mor, den Himmelsklara
Gjálp, Heimdallsmoder Jungfru
Greip, Heimdallsmoder Alvhemsdrottning
Duva, Ägirs dtr, offrad i Askabäck
Bylgja, Ägirs dtr, yngst Jungfru
Unn, Ägirs dtr, Ulfrúns "syster", på gården
Járnsaxa, Heimdallsmoder, (=Fulla/Vekka)
Angeya, (Himinglevas dtr) födde den renhjärtade Adils
Imðr (väkterskan, Omma III, Heid II, den bleka)
Modgun (väkterskan, Omma III, Heid II, den bleka)
Gunnlöd (=Grimhild, Heid, Eistla)
Gorgon, drottning, sibyllans dotter (=Alva)
Garm, av Brage namngiven valp på Sånga
Kave, Alriks häst, senare på Nora
Grandel, Iländagubben (fd Göndler, Bredlöt)
Blotaren (=Grandel)
Inländingen (=Grandel)
Vävaren (Vaftrudne = Grandels inre röst = Sinfjötl)
Auk, guldsmedslärlling från Frisland
Hunding, Hundhammars härskare
kung Atle = Attila
Dengiz, Atles son
Skialf, drottning, vakttorn, ynglingarnas onda gren
Honoria, kejsarens dotter
Nabbe i Stav, Rinds make
Vale, Adils son med Rind
Vandraren/-rarna i den ständiga skuggan
Rah, ormhuvudet
Vogg, kung Åles man
Wig (=Vogg, Vöggr, Wigge)
Ket, ormbålenJfr Skåll och Hate, se även Igul. Säfast, en av Uffes svennar. Säfast är samma person som i) M G Clarke: Saeferth Gesecg, östsaxisk kung FF: Sasferth/Saeferth Secgena, en av Hnaefs kämpar vid Finnsburg ii) Widsith: Saeferdh Sycger iii) HNB och Hyndlans sång: Saefara, Säfare, Röde Svans son, Ulfs far iv) SS och RKS: jarl Saevil på Själland, gift med Signy, Hroar och Helges syster v) YS: Faste, Frodes jarl som med jarl Vått (Vogg) dräper Ottar vid Vendel vi) GD: Ket, Frowins son, som med Wigg, sin bror dräper Athisl (Adils)Wiki: Keter (Hebrew:About this sound ?????? (help·info), lit. Crown) also known as Kether, is the topmost of the Sephirot of the Tree of Life in Kabbalah. Since its meaning is "crown", it is interpreted as both the "topmost" of the Sephirot and the "regal crown" of the Sephirot. It is between Chokmah and Binah (with Chokmah on the right and Binah in the left) and it sits above Tiphereth. It is usually given three paths, to Chokmah, Tiphereth, and Binah. Keter is so sublime, it is called in the Zohar "the most hidden of all hidden things", and is completely incomprehensible to man. It is also described as absolute compassion, and Rabbi Moshe Cordovero describes it as the source of the 13 Supernal Attributes of Mercy. Keter is invisible, colorless.[1] In Aleister Crowley's Liber 777, Keter is associated with the Four Aces of the Tarot deck, White Brilliance, Poseidon, Brahma, Wodan, Zeus, The Trinity, Almond in flower, Diamond, Elixir Vitae, Dao, and Death (not a complete list of the 777 associations). It is said to have a negative aspect, the Qliphah Thaumiel. Keter is also identified with the former planet Pluto, the Atma in Theosophy and Raja Yoga, and the Khabs am Pekht in Egyptian mysticism. Wikiword: "Ket" kan etymologiskt härstamma ur det ungerska räkneordet för "två", vilket mht sägnen om Wig och Ket skulle kunna vara högst signifikant - just att de var två som fällde Athisl var ju historiens poäng. GD:s namn på brodern är alltså i så fall en tillbakasyftning och inte hans verkliga namn.
Offa, kung i Angeln
Gram Sörle, i Liung, södermännens huvudman
Oswin, kung på ÖlandWidsith:
Oswine ledde eowerna och Gefwulf ytarna, A K I övrigt okänd. Identifierad som Oslaf, B1148, men tveksamt enligt K. B Ö Nerthusstam: ölänningar? K sammanhanget antyder snarare placering på Jutland, men ölänningar är språkligt oantastligt. Dock kan eowerna inte vara = T Aviones, jfr 60 Geffl-Egan.
Hjörvard, Oswalds ättling (Öland)RKS? SS?
? Hjörvard var en öländsk jarl som Adils dotter Skuld gifte sig med, och som senare gjorde uppror mot RK och dödade honom. ? Dubbelkolla detaljer
Rogvat, vaktbefäl i Törs inlopp
Hjalmar, lovdiunge, Ingeborgs fästman
Eivind, Åles fiende
Härdred, götarnas kung
Beowulf
Hund, Gram Sörles son
Wägmund, Beowulfs stamfar
Aisa, Wägmunds maka, den oljusagrekisk ödesgudinna, en av moiras
Vésteinn (Weohstan)
Vigleif (Wiglaf)
Yrsa
Östen, Adils son med Ylva
Heidrek Ulvhamn
Hrossbjörn, Jotunbjörns ättling, siste jötnen?
Gudmund, Hrauthungs far
Hrauthung, Gudmunds son, Hródgeirs fosterbror
Hródgeir, Gudbrands ättling, Gudbrands far
Gudbrand, Hródgeirs son, jötun till namnet
Madgun (kungens man i Tör)
Öger, jarl Sörles man
Saligaster, Sörles bryte i Berga
Jönåke, gram Sörles far
Gudrun, gram Sörles mor
Gjuki, burgunderkung, Gundruns far
Sigurd Fafnersbane
Agelmund, langobardernas 1:a kung
Froda, hedobardkungen, Sörles kusin
Fjosner, Sörles vakt/fostre (antaget)
Gunnar, Sörles morbror, Völsungsagan
Gunderik. ev Gunnars son, burgunderkung
Gundobad, Gunderiks son, burgunderkung
Ricimer, västromersk befälhavare, gift med Gunderiks dotter troligen
Tora, drottning, Ottars fru, Yngves mor
Theoderik den store, ostrogotkungen
Klodvig, frankerkungen
Chlothar, frankerkungen, Klodvigs son
Ragvald jarl, gram Sörles jarl i Jönåker
Styrlang, Sörles vägvisare
Beros (hunn), tegn och visenas styre
Djärv (skilfing), karlarnas styre
Kaeld (hedobard), rinkarnas styre
Gunulv Ludhing, tegnarnas styre i Löt
Haukr, rink
Skopte, västgötsk bonde (Skofteby)
Ardis, skoptes maka
Widsith, Beowulfs skrivare/skald
Butte, Härdreds gamle vaktchef
kung Hygelac, Härdreds far
kung Heathcyn, Hygelacs äldre bror
kung Herebald, Hygelacs äldsta bror
Eegtheow, Beowulfs far
Eofor, Hygelacs kämpe
Wulf, Eofors bror
Älfhere (Aelfhere), Vigleifs släkting
Nägling, Beowulfs svärd
Hädoleif, Wulfing
Tägt, götisk kämpe med stort anseende
Ung, Buttes vise
Ren, götisk storman, hjälper Ung
Ogmund, svenne dödad av pil
Hygd, (Hyrja) Hygelacs drottning/Härdreds mor
Hyrja (Hygd)
Hererik, Hygds bror,herre över borgen Jättehuvud
Håvard, Ogmunds far
Härulv, Kållands hövding
Kung Hroar, danernas kung i Videslätt
Drottning Wealtheow, Hroars maka
Freawaru, Hroars dotter
Halga, Hroars bror
Ingeld, hedobardernas kung, Frodas son
Odoaker, herulledare, höll Ravenna
Åsmund, jarl i Fjädrundaland
Gulbrand
Kettil
Stein
Harald
Halvard
Vidar
Gewar
Ravn
Geirthiov, saxerkung
Olava, saxerdrottning, Yrsas mor
Theuderik, frankerkung, Chlothars bror
Saeferth, thyring, Chlothars jarlAdils möter Saeferth, en Chlothars jarlar. Samma person som i) M G Clarke: Saeferth Gesecg, östsaxisk kung FF: Sigeferth Secgena, en av Hnaefs kämpar vid Finnsburg ii) Widsith: Saeferth ledde Sycgerna iii) HNB och Hyndlans sång: Saefara, Säfare, Röde Svans son, Ulfs far iv) SS och RKS: jarl Saevil på Själland, gift med Signy, Hroar och Helges syster v) YS: Faste, Frodes jarl som med jarl Vått (Vogg) dräper Ottar vid Vendel vi) GD: Ket, Frowins son, som med Wigg, sin bror dräper Athisl (Adils) OBS: "Ket" kan etymologiskt härstamma ur det ungerska räkneordet för "två", vilket mht sägnen om Wig och Ket skulle kunna vara högst signifikant - just att de var två som fällde Athisl var ju historiens poäng. GD:s namn på brodern är alltså i så fall en tillbakasyftning och inte hans verkliga namn.
Radegund, Chlothars andra fru
Hermanfrid/Irminfrid, thyrisk kung
Hake, frisisk(?) sjökonung
Vivil, Åles allsherjargode i Stavby
Dagkorpen, huger i Frisland
Finn, Finnsborgs herre
Finns Arv, bröstplåtarna